Min mormor hade - som så många andra tanter - fina tallrikar hängande på väggarna. Hon hade förälskat sig i Percys "Vinranka", och efter att ha sett dem hänga på mormors väggar blev även jag förälskad. Skillnaden mellan oss två är att jag väljer att använda mitt porslin istället för att hänga det på väggen.

En av de bästa julklappar jag fått i hela mitt liv fick jag av mina föräldrar för 7-8 år sedan. Jag hade bett dem (de är flitiga auktionsbesökare) om att spana efter några tallrikar till mig. När det var dags för julafton och paketutdelning fanns ett kuvert till mig under granen. Tänkte att "det är väl en peng, eller ett presentkort eller nåt" och lämnade öppnandet av kuvertet till sist.

Det var ingen peng. Det var ett kort med ett urklipp på en bild på en tallrik, och där mamma informerade mig om att det fanns en låda i uterummet som väntade på mig. Där fanns inte några tallrikar. Där fanns en hel servis!!! Helt galet!





Sedan dess har jag shoppat på mig ytterligare en servis med kompletterande delar. Framme har jag bara porslinet som inte är kantstött, resten bor i förrådet. Men om det kniper skulle jag kunna bjuda säkert 20 personer på middag och vi kan äta på likadant porslin.

Nu inleds auktionssäsongen och det är läge att fynda. Förhoppningsvis... Har du någon i din närhet som samlar på något speciellt är det en bra idé att spana efter julklappar.

Man behöver så klart inte shoppa en hel servis för att göra fynd. Med uddadelar kan man göra en schysst dukning om man håller ihop färgskalan. Eller så kan man strunta i att duka och istället göra ett våningsfat. Antingen genom att limma ljusstakar eller små vaser mellan tallrikarna, eller genom att borra i faten och använda sig av skruv, mutter och en gängad stång. Denna variant är superfin att avsluta med en matchande the- eller kaffekopp.
 
Udda matskedar är också en rolig grej. Man kan exempelvis göra chokladskedar som en söt gå-bort-present. Eller så kan man använda dem i en julgrupp. Eller så kan man göra en väggljusstake.

Som vanligt är det bara fantasin som sätter gränser vilket kan vara jävligt frustrerande ibland...

Vad gör du av loppis/auktionsfynden?

Vår och sommar innebär att det är skönt med långa promenader. Ska man ta långa promenader vill man inte bära på saker. Men är vädret fint saknar man ofta fickor att stoppa saker och ting i. Även om man inte behöver ha med sig en massa saker ut finns det ändå några nödvändigheter.

Nyckel. Kanske ett visakort eller lite pengar. Mobiltelefonen. Det mesta kan så klart stoppas i BH:n, men inte nycklarna! De skaver så förbannat. Inte alls trevligt. Ja, jag har testat. Dessutom mår mobilen inte så bra när man börjar svettas.

Förra sommaren hittade jag räddningen i form av en Bag on Bottle:



Här ryms alla ovanstående upprabblade nödvändigheter utan några som helst problem. Själv föredrar jag att ha väskan runt handleden och vattenflaskan i handen, men det är så klart en smaksak antar jag. Men jag tyckte att det blev svårt att hålla i vattnet med en väska på. Men för den som gymmar - och därmed inte har flaskan i handen konstant - är det en bra sak antar jag.

Designtorget. 95 riksdaler. Som hittat.

Det enda jag önskar nu är att den börjar tillverkas i en lite mer partyvänlig variant. Svart fuskskinn och helsvart resår skulle vara finfint. Varför inte lite nitar och en döskalle när jag ändå är igång och önskar?

Fårskinn är något som är alldeles underbart. I mitt vardagsrum hittar man två Laminofåtöljer och ett annat skinn som ligger över några sittpuffar. De kalla vintrarna överlever jag med hjälp av min fårskinnspäls. Nästa fårskinnsinvestering ska helt klart bli en fårskinnsrumpa! 



Nu har vi barmark och det är dags att börja cykla igen. Men attans så kallt det är att sätta sig på den kalla sadeln! Planen är därför att införskaffa ett sadelöverdrag i fårskinn.

Man kan tydligen hitta dessa på Hötorget, i hörnan uppe vid Konserthuset. Måste sticka dit och spana. Kanske något jag kan stoppa i ett påskägg till mig själv :-)

Ikväll har jag viktigare saker för mig än att blogga och hälsa på hos er. Jag ska nämligen på konsert. Quireboys spelar i Stockholm ikväll. Har ni möjligheten tycker jag verkligen att ni ska bege er till Göta Källare och titta på konserten.

Quireboys slog igenom 1990 med dunder och brak. Debutskivan A Bit Of What You Fancy är, i mina öron, en av de absolut bästa skivor som släppts. Helt klart på min All Time Top Ten. Ni kommer säkert ihåg monsterhiten I Don't Love You Anymore? Tyvärr var jag bara 12 år på den tiden, och bodde dessutom i Norrland. Inget fel med det, men hade jag bott i Stockholm redan då hade man kanske kunnat tvinga till sig att få gå på diverse olika konserter, om än i sällskap med en förälder.

Min storasyster hade skivan på vinyl. (förmodligen en av de sista vinylskivorna hon skaffade sig...) Jag glömde bort dem lite, tills jag ca 10 år senare verkligen VILLE ha tag på den. Det blev en ganska lång jakt. Jag tror att det tog tre år innan jag fick tag på skivan. Importerad från Japan. Vilken lycka när den låg på hallmattan och väntade på mig :-)

Quireboys var länge ett sånt band som stog högst på min lista över band att se. Det blev 2007 innan jag fick chansen första gången och OJ vad bra de var. Jag tror att jag fått förmånen att se ytterligare sisådär 4-5 konserter med dem därefter. Lika bra varje gång.

Jag är en sån som går på många konserter. Älskar att se musik framföras live - i alla fall när det görs bra. För att verkligen tydliggöra exakt hur bra jag tycker att Quireboys är: för något år sedan (2008? 2009?) spelade Kiss i Stockholm. Jag hade lyckats få tag på biljetter och såg fram emot detta något enormt, eftersom jag aldrig sett Kiss live. En månad senare får jag reda på att Quireboys spelar samma dag. Jag bestämde mig på stående fot för att sälja Kiss-biljetterna. Quireboys live är ungefär lika bra live som Iron Maiden. Eller Robbie Williams.

Jag säger det igen: Ni som har möjlighet att ta er till Göta Källare ikväll: GÖR DET!!!

Just nu läser jag en helt fantastisk bok: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. Detta är en helt fantastisk berättelse. En sån bok som gör att man (jag i alla fall) sitter och fnittrar högt på bussen. 

Håll till godo med teasern från baksidan:

Efter ett långt och synnerligen händelserikt liv hamnar Allan Karlsson på det äldrehem han tänker ska bli hans sista anhalt på jorden. Problemet är bara att hälsan vägrar ge vika, och en dag bär det sig inte bättre än att det är dags för honom att fylla tresiffrigt.

Pompa och ståt väntar, med kommunalråd och lokaltidning på plats. Ett spektakel så oönskat av Allan att han i stället kliver ut genom fönstret. Därmed är han på rymmen från sitt eget födelsedagskalas. I hastigheten råkar Allan få med sig en väska som han bara skulle vakta ett slag och strax har han både tjuvar och poliser efter sig.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann handlar om en månadslång jakt genom Sverige på Allan och hans nyfunna vänner. Men boken är också en resa genom 1900-talet – den oändligt sorglöse Allan Karlssons livsresa.

Hur kommer det sig egentligen att Allan äter middag med blivande presidenten Truman? Och får lift med förre premiärministern Churchill? Och åker flodbåt med ordförande Maos unga hustru? Eller för den delen att han tillbringar flera månader med att vandra över Himalaya?

Trots att Allan är fullständigt ointresserad av politik och religion tycks han ha påverkat de flesta av det förra seklets stora händelser i världen. I hundra år gjorde Allan Karlsson världen osäker, bara genom att vara. Och nu är han lös igen.

Till vem: Vem som helst faktiskt. Morfar, farmor, ung, gammal, van läsare, den som inte plöjt en bok efter att ens svenskalärare i högstadiet tvingade eleverna att läsa Singoalla. Ärligt.