Jag sluter mig till den stora skara av människor som tycker att Jakob Hellmans första och (hittills) enda skiva är en av de bästa svenska skivor som någonsin släppts. Förmodligen den bästa. Om skivan inte finns i din skivsamling så tycker jag att du ska köpa den i julklapp till dig själv. Om skivan FINNS i din skivsamling så tycker jag att du ska köpa den till någon annan. Kanske till den där Winnerbäcksfanatikern som inte förstått att unge herr Lars inte är något annat än en blek kopia av Hellman (även om han också, i rättvisans namn, har ett par riktigt bra låtar)

I slutet av augusti gjorde Hellman en helt underbar spelning på Grönan. Jag var där. Hellman var lysande. Publiken var i extas. Hellman var blyg (som vanligt) och tackade för engagemanget, men bad oss vänligt att snälla, kan ni vara lite tystare? Underbart. Sånt händer aldrig när Ozzy spelar. När de drog igång med sista låten ...och stora havet inträffade magi. Fullkomligt lysande magi. Det verkade som om varenda en i publiken gick in i sin egen lilla bubbla. Där stod vi och trängdes vid lilla scenen, i den knökfull paviljongen. Dansade med oss själva och med varandra. Alla i var sin egen liten bubbla och med en jättestor gemensam ytterbubbla av hypnotisk transartad energi. Det är faktiskt en av mina bästa konsertupplevelser någonsin, och jag har hunnit se ganska mycket vid det här laget...



Ikväll spelar han på Strand. Tydligen ska han köra en hel del nytt material. Det lovar gott. Han körde en ny låt i somras på Grönan och det var magiskt! Lyssna och njut!



Ikväll på Strand alltså. Jag kommer att vara där. Kommer du?