Så är första advent nästan förbi. Har fått samtal från min mor och min systerson som glatt talat om att det snöar hemmavid. Har läst på minst 10 olika bloggar om att det snöar. Här har jag suttit och varit avundsjuk som bara den. Jag behövde TRÖST. Eftersom jag är kvinna finns det bara ett sätt: choklad.

Häromdagen läste jag ett recept på Nutellacookies hos Pernilla - Bli min jäst. Jag följer en massa bakbloggar, men oftast brukar jag bara dreggla över bilderna och sen surfa vidare till nästa ställe. Jag är mer en matlagare än en bakare, och att titta på bilder brukar ofta räcka för att tillfredställa mitt sötsug. Jag vet, jag är lyckligt lottad! Men när någon som bakar dagligen skriver att "det är bland de godaste kakor jag någonsin bakat, och dessutom de enklaste. [.....] Jag tror att det tog 15-20 minuter allt som allt från att jag började tills jag hade färdiga kakor på diskbänken" så ryckte det i min baknerv.

Till och med jag - som på sin höjd bakar scones eller kladdkaka - tyckte att de var enkla! Och goda! Jag valde dessutom att lägga till en glasyr som jag hittat i Nigella. Främst för att jag ville dränka in det i strössel. Bara för att det är så fint. Så jag gjorde en glasyr genom att blanda 175 gram florsocker, 2 msk kakao och 1 tsk vaniljsocker med ca 0,5 dl kokande vatten och värma detta på svag värme. Sen skedade jag på det på kakorna och strösslade med guld- och silverkulor.

När jag ändå var igång kom jag och tänka på ett recept på pepparkaksbiscotti som jag sprang på för några månader sedan. Jag menar mitt nystädade kök håller ju på att smutsas ner och måste speedstädas igen imorgon, så det är lika bra att smida medan järnet (ugnen...) är varmt. Receptet kom tydligen från systrarna Eisenmans bok Vinterns söta och anledningen att jag fastnade för just detta recept var att hon som testat receptet skrev att "...och det är här det börjar bli magiskt! Här blev det verkligen en slät deg utan något mankemang eller tricksande eller svärande! [....] Här blev det magiskt igen! Det gick så bra så, att rulla ut 3 längder. Inget kladdande, inget kletande och ingen deg som ville dela sig och falla i småbitar! Den rullade sig till 3 längder nästan av sig själv!" Perfekt, tänkte jag och satte igång två satser. En sats med pepparkaksbiscotti enligt receptet (men jag tog 1½ msk färdigblandade pepparkakskryddor istället) och en där jag uteslöt allt som var pepparkakigt och pillade istället ner 1 gram, dvs 2 kuvert, saffran samt 100 gram sötmandel.

Magi? Up yours säger jag bara. Jag skulle kunna säga det på andra sätt som inte lämpar sig i skrift också. Det fanns ingenting i den där degen som ens liknade inget kladdande, inget kletande.  Svordomar? Jajamen. Många. Mängder till och med. Att degen skulle rulla sig till tre längder nästan av sig själv  skrattar jag högt åt. Eller nåt.

Men med det sagt så vill jag ändå tipsa om receptet. För det blev gott som bara den!
Men om du har något recept som är magiskt på riktigt, och som inte kletar ner hela mig så får du gärna hojta till.

Och tänk... När allt bakande var färdigt, diskbänken torkad och jag sitter med en kopp the och en nutellacookie... Så snöar det även här. Snöblandat i och för sig. Jag var dessutom tvungen att gå ut på uteplatsen för att verkligen se att det var sant, att inte gatubelysningen spelade mig ett spratt eller så. Men det är sant. DET SNÖAR!

Med det sagt så önskar jag er alla en god natt.
Nu ska jag avancera till mitt nystädade och julpyntade sovrum och krypa ner i sängen som just bäddats ren med mina favoritsängkläder med snöflingor.