Zyndigt gott, Ripa!
För ett par veckor sedan stod en härlig kasse och väntade på mig i trapphuset när jag kom hem från jobbet. I den stod det fyra flaskor glögg, två från Ripa och två från Tegner&Son. Från Ripa kom två flaskor av årets nyhet: Ripa Zin, en rödvinsglögg på Zinfandeldruvan. Ekologisk dessutom, man tackar!
Glöggen kommer i två storlekar: 75 cl och 37,5 cl. Gillar att den kommer i halvflaskor - det är bra när man vill testa. Men man kan lika gärna gå på den stora flarran på en gång, it's a keeper.
Doften är bra. Ordentlig liksom. Varm och kryddig, precis som en rödvinsglögg SKA dofta.
Men hur smakar den då? Jo. Den smakar som en rödvinsglögg utan några större krusiduller. För mig är det ett bra betyg, jag vill inte ha en massa konstigheter med glögg (även om det är kul emellanåt). Den har en lite kraftigare kardemummaton än vad exempelvis Blossa har - vilket jag gillar!
Ripa Zinfandel finns på systembolaget från den 3:e november. Alkoholhalten är 12,5%.
75 cl kostar 69 kr. 37,5 cl kostar 45 kr.
1. Hej soptunnan!
2. Flaskan blir uppdrucken, men inskaffas inte igen
3. Helt okej. Kan absolut köpas igen om favoriterna är slut.
4. Toppen! Detta blir en återkommande glögg.
5. Underbar. Denna måste hamstras för att aldrig någonsin riskera att vara utan.
September? December? Ibland är det inte så noga!
Inte när man är sugen på julmust i alla fall! Jag har fortfarande några flaskor kvar av fjolårets lager med Zeunerts, och de ska drickas upp. Det var lite småkonstigt att sitta på uteplatsen och njuta av den sista solen - och samtidigt få de juliga smakerna från must, julskinka och senap.
Den uppmärksamme kanske känner igen fatet?
Japp - det är adventsljusstaken från förra året. Bilder HÄR.
Japp - det är adventsljusstaken från förra året. Bilder HÄR.
Skinkan på bilden var också med i ICAs goodiebag och i dag var det dags att provsmaka om den var något att ha.
Jodå. Den var god. Den är saftig och lagom salt. Men för mig är det inte julskinka "på riktigt". Det är en god kokt skinka, men den påminner mer om en kokt smörgåsskinka än en riktig julskinka. Med det sagt så skulle jag absolut kunna tänka mig att köpa den igen - typ första adventsfrukost eller så. Eftersom den är god. Men som sagt... det är inte på riktigt...
Årets julsnaps
Nu är det fredag. Dags att prata sprit. Starksprit. Snaps. Årets julsnaps. I tisdags var det ju inte bara glögg som gällde. Det var även dags att få veta smaken på årets julsnaps.
Prima julsnaps 2014 presenterades som vanligt av kryddmästaren Jonas Odland. Han har varit med och skapat julsnapsen i 20 av de 21 år som den har funnits. Målet är att skapa en nubbe som passar till så många av julbordets rätter som möjligt. I år är snapsen smaksatt med cognac, dadlar och citronzest. Så här säger han om årets julsnaps:
När jag skapade årets julsnaps gick jag igenom våra tidigare snapsar, en spännande smakresa genom olika årtionden. Jag blev särskilt imponerad av den första julsnapsen vi tog fram 1994. Precis som vår första julsnaps har Prima Julsnaps 2014 fylliga inslag av cognac och friska toner av citrus. När jag skapade årets julsnaps rundade jag dessutom av med sötma från dadlar, en modern och ovanlig ingrediens i snapssammanhang.
Snapsen har en klassisk akvavitkryddning (fänkål och kummin) i grunden. Då är man hemma till sillen (denna stöttepelare på vårt svenska julbord) och osten. Citrontonerna gör att den funkar till laxen. Cognacen och dadlarna gör att snapsen blir kompis med både det småvarma och dessertbordets choklad.
Så vad tycker jag då? Jo. Jag gillar den! Faktum är att jag inte alls gillat snaps innan jag gick på min första julsnapsprovning 2011. Men det jag lärde mig då är att pappa har fel. I alla fall när det gäller snaps. Den ska inte förvaras i frysen. Den dricks med fördel i rumstemperatur och smuttas, snarare än att shotas. Och vilken skillnad det blir. I en rumstempererad nubbe kommer kryddsmaken fram ordentligt. I en fryskall nubbe dominerar spriten.
Snapsen finns i Systembolagets beställningssortiment och kostar 209 kr.
Årets glöggnyheter från Blossa är provsmakade
Sådärja. Nu har jag koll på Blossas nyheter. Tre stycken nya Blossor har presenterats idag. Dessutom har årets julsnaps presenterat, men snapsen kommer att få ett eget inlägg. Nu pratar vi bara glögg. Och de nyheter som presenteras idag kommer att få lite ris och lite ros.
Säsongens första glögginlägg. Samma gamla vanliga betygskala som tidigare år - varför ändra på ett vinnande koncept? Vi kör en liten påminnelse :-)
1. Hej soptunnan!
2. Flaskan blir uppdrucken, men inskaffas inte igen
3. Helt okej. Kan absolut köpas igen om favoriterna är slut.
4. Toppen! Detta blir en återkommande glögg.
5. Underbar. Denna måste hamstras för att aldrig någonsin riskera att vara utan.
Blossa14 smakar Lavendel. Det gissar jag att de flesta av er känner till vid det här laget :-) Blossas chief blender Åsa Orsvärn presenterade glöggen och berättade en del om tankarna runt årets glögg. Lavendel som sagt. Och hur tankarna går till mormors linneskåp (den smaken vill man av naturliga orsaker undvika). Ljudet från syrsorna på lavendelfälten i Provence. Ljudet från humlor som surrar runt lavendeln i svenska trädgårdar. Och hur humlorna fick henne att tänka på humlor. Och hur humlorna fick henne att tänka på honung. Och att årets glögg därför har sötats med honung.
Vi fick smaka glöggen kall (eller rumstempererad) och den var... okej... Bättre betyg än så kan jag inte ge den tyvärr. Doften är lite flat. Lavendeln gör mycket väsen av sig. Om vi går vidare till smaken så är det en trevlig men tunn smak som inte riktigt går att identifiera. Lavendeln hittar jag inte riktigt åt. Glöggkryddorna finns där så klart, men inte lika kraftigt som i en "riktig" glögg. Den är lite spritig - men på ett trevligt sätt. Den som är orolig för det där linneskåpet kan slappna av!
Årets Blossa får tyvärr ett något blygsamt betyg av mig. Flaskan kommer definitivt att ta slut, men jag känner mig inte så lockad att köpa flera.
Blossa 14 har en alkoholhalt på 15%. Finns i systembolagets beställningssortiment från 1:a oktober och en flaska kommer att kosta 97 kronor.
En nyhet som var väldigt trevlig var Blossa Frisk. Detta är en somrig dryck med smak av fläder och citron som passade perfekt till det strålande väder som Stockholm bjöd på idag. Den har en touch av glögg, snarare än att VARA en glögg. Men det är inte fel det heller. Även Blossa Frisk serverades rumstempererad. Väldigt väldigt god.
Betyg:
Blossa Frisk har en alkoholhalt på 2,2% = säljs i matbutiken. Rekommenderat pris är ca 30 kronor. Den kommer till butik i mitten av oktober.
Den sista glöggnyheten för i år är en lätt vinglögg. Till smaken är det en "helt vanlig glögg" och det är något positivt. Den har den klassiska och "rätta" smaken som en rödvinsglögg ska ha. Bra kryddning. Inte lika söt som vanlig glögg. Jag gillart! Detta kommer förmodligen att bli min vardagsglögg i vinter.
Betyg:
Blossa 4,7 har en alkoholhalt på (som namnet antyder...) just 4,7%. Den kommer att finnas i Systembolagets tillfälliga sortiment (dvs stå på hyllan) från och med 3:e november och kosta 49 kronor.
På dagens glöggmingel sprang jag (som vanligt) på Helena. Dessutom fick jag stifta bekantskap med Therese, som har bloggen Seen By Tess. Mycket trevligt :-) Knalla gärna vidare till dem och se vad de skriver om dagen.
ICAs jul
I onsdags var det en strålande sensommardag i Stockholm. Solen sken och det var säkert runt 20 grader varmt. Sådär härligt och fint och fantasktiskt och sommaraktigt och på låtsas, men ändå på riktigt. Men på låtsas eftersom de kalla mornarna och halsduksdagarna har kommit. Och de fina dagarna är bara ett lån.
En sån dag var det i onsdags. Då kändes det märkligt att kliva in i en glöggdoftande värld fylld med granar, pumlor och clementiner. Men ändå så rätt på något sätt. (Det är ju ändå september, så det är nästan inte ens långt kvar till advent nu! Faktiskt)
Den granfyllda och glöggdoftande världen stod ICA för. De pratade om hur dagens människor har svårt att få ihop livspusslet. Hur samhället samtidigt går mot hipsterkulturen där man stoppar egen korv. För att få ihop det hela gäller att välja vad man vill göra på riktigt och vad man vill tillaga från grunden för att inte vara en urvriden disktrasa när julafton kommer. Nä. Det kanske inte var exakt så de SA. Men det var definitivt så de MENADE :-) Och jag håller med. Det gäller att prioritera vad som är viktigt, annars kommer julstressen som ett julkort på posten. Här vill jag tipsa om ett inlägg som Therese - Sockenvägens Söta skrev förra året när hon gästbloggade här som handlar just om att lära sig att fuska smart och att prioritera.
På matfronten satsar ICA därför på att 1) hjälpa oss konsumenter att fuska. Sill, färdiga köttbullar, gravlax, pepparkaksdeg och så vidare. 2) Utöka sitt ekologiska sortiment så att man lagar maten med schyssta råvaror när man väljer att fixa matlagningen själv 3) Uppmuntra din inre hipster genom att sälja korvstoppningsmaskiner och allt du behöver (och inte behöver) inför julbaket. Kakstämplar, franska kavlar, 3D-chokladformar och diverse andra saker.
När det gäller att dekorera hemmet måste jag säga att jag tidigare inte ens reflekterat över möjligheten att shoppa sådant på ICA. Dock kommer de att ha ett rätt bra sortiment av julgranskulor och andra former av dekorationer att hänga i granen. Jag gillar även den belysningen som visades upp.
Men bäst av allt var maten. Åhhh. Så. Jädra. Gott. Det. Var.
Jag därifrån med en mätt mage och med väldigt suddiga bilder. Men vi bjöds på mat enligt de recept som kommer i Icas julfolder vecka 45.
Vi bjöds bland annat på:
- Lammfiol med pepparrotscheesecake (se bild) God - men hade gärna fått ha lite mer pepparrotsmak.
- Hemmagjord äppelglögg. Favorit. Hade kunnat dricka en liter. God och med väldigt tydlig kanelsmak som kittlade härligt på tungan.
- Inkokt saffranslax med apelsin och grönpepparmajonäs. Helt okej, men kanske inte mer än så.
- Ärt- och blomkålspuré. Så jädra gott. Inget som skulle få bo på mitt julbord. Rätten kändes mer somrigt fräsch. Och jättegod. Denna kommer jag att laga igen och servera med tex kassler, rökt skinka eller grillad kyckling.
- Julskinkemacka med gräddstuvad svartkål och syrad ingefärsmorot. Supergott. Mackan blev en hel måltid istället för ett mellanmål.
- En god och vacker sallad med fänkål, blodgrape, granatäpple och rostad sötmandel. Herregud jag gillar ju inte ens fänkål. Men kombinationen var fantastisk.
- Saffranskladdkaka. Jag har smakat saffranskladdkaka tidigare men inte varit imponerad. Det blev jag i onsdags. Förmodligen kommer det att bli saffranskladdkaka på årets glöggfest.
Julgransutställning på Hotel Birger Jarl
I går morse var det dags för granvernissage och frukostmingel på Hotel Birger Jarl. För 10:e året i rad har de bjudit in svenska designers som alla får styla en gran på sitt eget vis. Nu är inte jag nån som har koll på designers, så jag vet inte om de är kända eller inte - men de har definitivt lyckats med granarna!
Utställningen pågår till den 22:a december. Knalla in om ni är i krokarna vettja. Kör en AW med en bunt vänner. Drick en drink i baren och knalla runt bland granarna!
Claes Carlssons gran är en kitschromantisk historia. Överöst med rosor i röda och rosa nyanser av silkespapper. Enkelt och effektfullt.
Min favoritgran av alla granar på utställningen. Grisfesten av Kirsta Kretzschmar är verkligen pyntad med ett överflöd av grisar. Polkagrisar, pepparkaksgrisar och marsipangrisar. Glitter i en grisfestgran? Nope. Korv. Som smaksatts med gran. Den korven kan för övrigt inhandlas på Taylor & Jones. Tyvärr lyckades jag inte få en enda vettig bild av denna gran, så jag rekommenderar er att spana in pressbilderna från utställningen, länk finns sist i detta inlägg.
Therese Zetterbergs balettinspirerade gran. Jag gillade känslan i granen, de små tyllklänningarna fick mig att tänka på gammeldagst granpynt av silkespapper. Såna veckade krusiga saker som inte är smällkarameller men lite samma teknik...
Naim Josef vann svenska Project Runway förra året.
Hans gran innehåller sporrar, vackra saxar, fingerborgar och nåldynor.
Samt en hel del bilder på honom själv.
Vet inte riktigt om detta kan kallas för gran.
Men det är en otroligt tjusig klänning i alla fall.
William Wahlström är ansvarig för denna kreation
Common Affairs hade en intressant gran. En torr och vissen gran. Det blev väldigt effektfullt med de bruna barren, nästan en lite rostig känsla. En gran som jag gillade väldigt mycket, på något konstigt sätt!
En väldigt suddig bild på gårdagens musikunderhållning:
Bo Kasper Sundström sjöng julsånger, väldigt stämningsfullt!
Hittade bästa frukostsällskapet, nämligen Helena (många känner henne från Hellys Jul, numera bloggar hon på Amelia.se). Alltid lika trevligt att träffa dig. Och lillprinsen... Mmm!!! Btw, hur känner man igen en bloggare? Kameran är alltid i högsta hugg!
Och ett hemskt foto på oss tillsammans - men vi har kul och det är huvudsaken :-)
Jag lyckades med konststycket att enbart fotografera jättemörka eller jättesuddiga bilder. Hopplöst utan stativ ju...HÄR är Helenas inlägg från utställningen och HÄR finns pressbilder för den som vill se bilder som är bra mycket snyggare än mina. Det finns dessutom ytterligare 4 granar som inte fastnade i min kamera. Det är betydligt fler bilder än de som visas direkt i länken. (Klicka på vilken som helst så öppnas ett bildspel med ett tjugotal bilder)
Allting gott och alldeles för mycket
Så, mina vänner... Vad tycker ni om Edward Blom? Personligen har jag varit väldigt förtjust i honom ända sedan programmet Edward Bloms Gästabud sändes för några år sedan. Klassiskt, svulstigt och... Alldeles för mycket! För det är verkligen så han är. Han sparar inte på krutet. Eller grädden. Eller nånting alls egentligen. Förutom socker då.
För några dagar sedan fick jag hem ett recensionsexemplar av hans nya kokbok Allting gott och alldeles för mycket. Efter en första genombläddring kan jag konstatera att den är väldigt Edwardiansk, vilket enligt mig är något bra!
Boken innehåller diverse olika kapitel så som Brännvinsbordet, Julens bästa, Oktoberfest, Vegetarianerna anfaller och För dig som har tjänstefolk. Det finns även kapitel om Studentminnen och Reseminnen. Det finns anekdoter från Edwards barndom och han berättar om hur hans intresse för mat alltid funnits, och hur intresset för matlagning grundlades redan i tidig barndom.
Boken är som sagt svulstig och överdådig. I oktoberfestkapitlet lagar man Haxe. Där ska man använda sig av 4 färska fläsklägg som ska väga minst ett kilo styck. Till 4 personer. Man får nog anpassa mängderna efter normala magar när man testar receptet :-)
Studenten Edward Blom åt gärna vaktel. Och entrecote. Kanske inte den normala kosten på en skral studentbudget? Men det kan ju ätas av folk som inte studerar istället.
Som kokbok är den intressant. Nu har jag bläddrat igenom den ett flertal gånger och läst en del kapitel rakt igenom. Den innehåller en hel del recept som jag blev sugen att testa. Sen innehåller den en hel del andra recept som lämpar sig mest som lektyr. Men som helhet: en väldigt härlig bok, både att läsa och att testa recept ur. Skulle säga att detta är en bra julklapp till den matlagningsglade mannen.
Slänger dock in en liten varning för bokens sista kapitel om Fyllehunger och baksmälla. Så himla sexigt är det inte att se en bakfull hårig man sitta och sleva i sig smält ost enbart iklädd linne...
Men handen på hjärtat... Hur kan man INTE älska en bok som innehåller meningen "Undvik att kombinera recept så det blir mer än 3 dl grädde per person, folk blir för dästa annars."
Betyg:
Det där med att kombinera glögg och Delicatobollar...
...kan det verkligen vara en god idé? Vet inte - men man måste ju prova. För ganska många veckor sedan fick jag hem ett glöggpaket från Saturnus med årets två glöggnyheter: Päronglögg (som jag har recenserat HÄR) och så denna glögg. Med smak av Delicatoboll. Det följde dessutom med en flaska av fjolårets succeglögg Hallon- & Lakritsskalle (recension finns HÄR).
Pressbild från Saturnus
Vi börjar med doften. Den luktar precis vad den utger sig för att vara. Glögg och Delicatoboll. Den doftar ganska mycket kokos. Det är en trevlig doft, men den hade gärna fått dofta mer glögg.
Smaken då? Tja... Enligt min mening faller tyvärr denna glögg in i kategorin Smakexperiment som borde stannat i testköket. Den var inte speciellt god och jag är osäker på om flaskan ens blir uppdrucken faktiskt. Jag håller med min provsmakningskompanjon Åsa: den smakar smör. Och även om smör är gott så är det inte att rekommendera i glöggen!
Efter förra årets recensioner av Saturnus glögg skrev jag: Men en sak kan jag konstatera: den som föredrar lättglögg kommer inte att komma hem besviken om det står Saturnus på flaskan. I år måste jag nog lägga in en liten komplettering till den meningen: Undvik denna glögg...
Betyget då?
Jag är ledsen, men tyvärr....
1. Hej soptunnan!
2. Flaskan blir uppdrucken, men inskaffas inte igen
3. Helt okej. Kan absolut köpas igen om favoriterna är slut.
4. Toppen! Detta blir en återkommande glögg.
5. Underbar. Denna måste hamstras för att aldrig någonsin riskera att vara utan.
PS1: Titta in lite senare. I eftermiddag presenterar jag den ultimata glöggkorgen.
PS2: HÄR är länken till mitt gästbloggsinlägg hos Sara/vardag.nu
Tegner & Son Tradition Vinglögg
För några veckor sedan fick jag hem ett rejält glöggpaket från Tegner&Son. En i taget betas de av, och denna Bag In Box fick följa med till korv- och pralinhelgen. Innan jag går in på själva recensionen vill jag skicka en tanke och en R.I.P till min favoritglögg från just Tegner & Son. Biskopens blandning har försvunnit ur sortimentet i år. Vila i frid, kära biskop.
Men nu ska vi istället prata om denna glögg, Tradition Vinglögg. Detta är en bra glögg. Den är "stabil", välkryddad och precis som de andra glöggsorterna jag smakat från denna tillverkare är kardemumma den mest framträdande kryddan. Vilket jag personligen tycker är jättegott.
Glöggen kommer både som vanlig 75 centilitersflaska och som ovan, i en tvåliters BIB. Om vi ska göra en jämförelse med Blossa Vinglögg (den med röd etikett) så är Tegnér några kronor billigare (59 kr för 75 cl, 139 kr för 2 liter), har lite mer alkoholstyrka (12,5%) och är några snäpp godare. Detta är en bra basglögg som inte sticker ut åt något håll, utan är precis som en glögg ska vara: värmande, kryddig och lagom söt.
Betyget:
1. Hej soptunnan!
2. Flaskan blir uppdrucken, men inskaffas inte igen
3. Helt okej. Kan absolut köpas igen om favoriterna är slut.
4. Toppen! Detta blir en återkommande glögg.
5. Underbar. Denna måste hamstras för att aldrig någonsin riskera att vara utan.
Den där Morberg... Är han Grinchen?
För en vecka sedan fick jag hem ett recensionsexemplar av en julkokbok som jag vet att många är nyfikna på, nämligen Morberg firar jul (Bonnier Fakta). Den fick följa med som nattlektyr till förra helgens födelsedagsfirande, och när jag låg i den kalla husbilen (3 grader... brrr) och väntade på att på att det skulle bli varmt under täcket låg jag och bläddrade. Och verkligen förvånades över inledningen.
"Min längtan efter julen är obefintlig. Det första som infinner sig när vintermörkret lägger sig är en önskan att fly bort. Hur ska jag komma undan? Kan jag fly obemärkt? Kan jag gömma mig och vara osynlig? Svettig och med hjärtklappning känner jag hur första advent och de andra helgerna närmar sig. Alla kalas, alla paket, alla konflikter. Besvikelsen över att inte få det man önskar sig. Mättnaden."
Say what? Är han Grinchen eller vad? Är det så det ska vara, va, va, va? Men det tar sig. Redan i efterföljande stycke. Blev lite nervös där ett tag :-)
Boken är vacker och stämningsfull. Det är lyxigt att den är ett inbundet tygband istället för cartonage. Jag gillar att den har ett rött band så man kan markera vart man slutade läsa/vad man ska tillaga. Jag gillar de vackra stämningsfulla fotografierna som boken är generöst strösslad med. Jag hamnar definitivt i julstämning.
Vet inte om jag blir så matinspirerad dock. Recepten är traditionella. Inlagd sill, skinka, revbensspjäll, köttbullar och så vidare. Väldigt traditionella i vissa fall. För den som vill stoppa korv, koka grisfötter och göra sin egen kalvsylta.
För den som har sin välbeprövade receptbank är detta kanske inte rätt bok, då den inte innehåller så många "nya" recept. Men å andra sidan är detta en jättebra basreceptbank för den som inte har sina gamla beprövade klassiker i rockärmen, utan behöver hjälp och stöd på vägen. (Kluvet det där... Å ena sidan handlar julen så mycket om Same procedeur as every year, James. Men just för att den gör handlar om det så får man säkert recepten på inlagd sill med sig ifrån mamma/mormor/svärmor. Och när man letar recept så letar man just efter någon utveckling. Så tänker jag i alla fall?)
Men för den som letar julkänsla och en trevlig stund med en glögg: Mys på bara! Den där Morberg... Han är faktiskt inte Grinchen. Han är en riktigt trevlig hustomte.
Betyg:
Kan man vara kär i en bok?
Jag har fått en alldeles underbar bok på posten. En sån där bok som får mig att känna mig som Hermione i Harry Potter and the Half Blood Prince. När professor Slughorn låter eleverna lukta på en love potion, och Hermione beskriver vilka dofter hon känner. En av dofterna i hennes doftpalett var "fresh parchment".
Den känslan fick jag när jag öppnade paketet innehållande boken. Jag blev förälskad. I den tjocka stora boken. I det härliga omslaget med de vackra bilderna. I att omslaget dessutom går i favoritfärgkombon rött och turkost... I att den är halvinbunden istället för att "bara" vara i cartonage. Med alla dessa positiva känslor innan man ens öppnat boken, kan man bli annat än besviken?
Jadå. Man kan bli jättenöjd också. Och märka att förälskelsen övergår i kärlek. Vilket var precis vad som hände för mig. Men nu börjar det kanske bli dags att sluta prata om kärlek och informera om vilken bok jag pratar om?
Ni som följer mig på Facebook vet nog redan: Fixa Julen. Detta är en alldeles underbar bok som ges ut av Ica Bokförlag. Boken är ett samarbete mellan flera olika författare som alla har skrivit var sitt kapitel. Av de mer namnkunniga medförfattarna märks Birgitta Rasmusson (Sju sorters kakor/Hela Sverige bakar) och Bengt-Göran Cronstam (vinskribent på DN). En annan av författarna är KC Wallberg (som visade Helena och mig hur man stoppar korv på förra årets julbloggsträff) och han var den som definitivt skrev mitt favoritkapitel.
Den här boken har allt. Och då menar jag ALLT. Det finns den klassiska julmaten. Det finns traditionella rätter men med en twist. Det finns godis och kakor. Glöggfest (me like!) Dukningstips och presentinslagning. Det finns allt. Fantastiska fotografier som försätter mig i julstämning snabbare än en dragracingbil går från 0 till 100. Jag är så kär i den här boken! (men det har nog redan framgått...)
Dessutom har den en liten twist som jag inte sett i någon annan bok. Många av recepten har nämligen tips på några jullåtar som tydligen ska passa extra bra till receptet.
Fixa julen får högsta betyg av mig. Detta kommer att bli en av de böcker som jag plockar fram ofta, ofta. Under advent och jul naturligtvis för att laga något ur boken. Men även under resten av året när jag får jullängtan. Boken kommer strax att vara sönderbläddrad! Eller nej. Det kommer den faktiskt inte att vara. För den kom med en schysst bindning.
Ja. Jag har fått boken som recensionsexemplar. Men faktum är att jag förmodligen hade varit ÄNNU mer nöjd om jag betalat för den, för då hade jag dessutom haft känslan av att verkligen ha fått valuta för pengarna.
Edit kl 21:51: Emma, med bloggen Jul i fjällen, undrade hur fördelningen mellan mat, bakning och pyssel är. Nedanstående miniatyrbild är ett foto på registret. Klicka på bilden så visas den i fullstort format.
Saturnus päronglögg
Jag har, precis som många andra bloggare, fått hem ett paket med glögg från Saturnus. Paketet innehöll fjolårets nyhet Hallon- och lakritsskalle (men den får ni ingen recension på i år - fjolårets omdöme har inte ändrats), Delicatoboll (men den recenseras en annan dag) och den glögg som jag var mest nyfiken på: Päronglöggen.
Helt ärligt så blev jag lite besviken. Den smakade mest uppvärmd päronMer. Barnslig och tunn i smaken och glöggkryddorna kändes inte. Eller endast väldigt lite. Det som var positivt var att den inte var otäckt söt och sliskig. Jag hällde i en skvätt ingefärsvodka och då fick den lite mer karaktär. Men det är ju inte det vi ska prata om nu.
Men sedan läste jag Thereses recension. Och bestämde mig för att ge den en ny chans. Kall den här gången. Och nu gillar jag den. Glöggkryddorna kommer fram mycket mer än i den varma glöggen (vilket är lite skumt - annars brukar det vara tvärtom?) och det var en riktigt trevlig upplevelse.
Glöggen är en lättglögg med en alkoholhalt på 2,2% och bör hittas i en matbutik nära dig. Det är synd att den innehåller alkohol, för jag tror att småkidsen verkligen skulle gilla denna. Och jag tycker att det är synd att man gör sorter som enbart blir en bilförarglögg, inte både en barn- och bilförarglögg.
Betyget då? Ja, som varm får den en 2:a. Och som kall en 4:a. Den som är snabb på huvudräkningen ser att det ger ett snittbetyg på:
1. Hej soptunnan!
2. Flaskan blir uppdrucken, men inskaffas inte igen
3. Helt okej. Kan absolut köpas igen om favoriterna är slut.
4. Toppen! Detta blir en återkommande glögg.
5. Underbar. Denna måste hamstras för att aldrig någonsin riskera att vara utan.
Mera julstämning
Jag har ganska många julböcker sen tidigare. Och fler blir det. Tidigare i veckan fick jag hem ett recensionsexemplar av boken Mera julstämning - 45 pysselprojekt i väntan på julen. Detta var en bok som jag hade en del förväntningar på. Jag menar... Jul och pyssel... Det står mitt namn på den. Hade jag inte fått ett recensionsexemplar hade jag förmodligen köpt den i alla fall :-)
Boken är skriven av Maria Bannura och är utgiven av Ica Bokförlag och innehåller ca 100 sidor pyssel (inklusive förord och mönstermallar). Det är en ganska bra variation på pysslet, tyg, papper, trä.
Tyvärr lever den inte riktigt upp till förväntningarna. Jag har faktiskt lite svårt att skriva det här inlägget, för jag känner inte för att vara negativ. Men faktum är att det är en rätt tråkig bok. Om jag hade betalat för den så hade jag varit ännu mer besviken. Pysslet är av den art att man sett det i hundra böcker och i tusen bloggar tidigare. Och med en ganska trist finnish.
Ovanstående pyssleltips fick dock igång hjärnan. För det är så jag vill att en bra julbok ska vara. Den ska trigga hjärnan och få mig att vilja ta tipset och göra något helt eget av det. Och DET lyckades detta uppslag med.
Vad jag ska göra för något? Det får ni se närmare jul :-)
Choklad- och apelsinglögg från Tegner & Son
Så... Nu är glöggprovarsäsongen här. Igår fick jag en ordentlig leverans med glögg från Ripa och Tegner&Son. Tegner var definitivt den som levererade min favoritglögg förra året så jag ser med spänning fram emot provsmakningarna.
Först på tur är en glögg med smak av choklad och apelsin. Så här skriver man i pressmeddelandet: Nuförtiden kryddas glögg med allt mer udda smaker. När vi skulle skapa årets glöggnyget valde vi att istället tänka tvärtom och hitta en så naturlig smak för högtiden som möjligt. Apelsin är en av julens viktigaste kryddor och en vanlig smaksättning i både chokladpraliner och desserter.
Glöggen provsmakades igår i sällskap med Åsa och Mia. Undertecknad är i ärlighetens namn inte någon älskare av chokladglögg. Jag gillar inte den lite sträva kakaosmaken just i glögg. Chokladglögg brukar oftast smaka mera kakao än choklad tycker jag. Men denna var en positiv överraskning.
Väldigt välbalanserad. En väldigt "lagom" glögg. Lagom med glöggkrydda. Lagom med apelsinsmak. Lagom chokladsmak. Lagom med alkohol (15%). Välbalanserad utan att någon av smakerna slår ut den andra. Den är precis vad den utger sig för att vara. Och till skillnad från andra sorters chokladglögg som jag smakat tycker jag faktiskt att denna smakar choklad. Inte kakao.
Så vad får den för betyg då? Igår gav Mia och Åsa den 3,5 i betyg. Jag gav den en 3:a. Idag har jag också höjt mitt betyg till 3.5. Gissar att det beror på att vi åt kakor till med väldigt kraftig chokladsmak och att den smaken dödade glöggen lite.
1. Hej soptunnan!
2. Flaskan blir uppdrucken, men inskaffas inte igen
3. Helt okej. Kan absolut köpas igen om favoriterna är slut.
4. Toppen! Detta blir en återkommande glögg.
5. Underbar. Denna måste hamstras för att aldrig någonsin riskera att vara utan.
Mjölkfri smoothie med hasselnötsdryck
För några dagar sedan fick jag hem ett paket med nyheter från GoGreen. Det innehöll två mjölkfria dryckesnyheter som jag fick testa. Mandelmjölk och en hasselnöts- och risdryck.
Igår morse testade jag hasselnöts- och risdrycken genom att göra en smoothie på den. Använde enbart frysta hallon och hasselnötsdrycken. Jag gillade verkligen smaken. Det smakade som en vanlig hallonsmoothie som fått en påse nötcreme tillsatt.
Blev sugen på att testa att baka på den också. Kanske blir det scones till frukost idag. Kanske...
2012 års sista glöggrecension: Tegner & Son, Wilcks Fat
Förra året blev det en hel del glöggrecensioner. Men det var en stackars flaska som lämnades oöppnad. Inte för att jag inte var sugen på den. Inte för att jag inte ville fullfölja mitt uppdrag. Utan för att jag helt enkelt inte lyckades få upp korken på flaskan.
Detta är ännu en glögg från Tegner & Son. Fjolårets absoluta favoritglögg kom just från Tegner & Son, Biskopens Blandning. Så ni ska tro att jag varit nyfiken på att testa denna. Och blivit frustrerad över mina veka händer. Inte ens tjurighet hjälpte. Det är tur att det finns stora starka karlar som kan hjälpa till ibland. Och nej, jag har inte hinkat glögg till frukost. Den testades igår kväll. För att vara ärlig så fick jag upp flaskan redan i våras när föräldrarna var på besök. Stor stark pappa, ni vet. Så jag provsmakade då, men det kändes inte så relevant att skriva en glöggrecension då. Sista skvätten i flaskan tog jag i går kväll, och då blev det dags att skriva ner mina åsikter.
Så här kommer 2012 års sista glöggtest: Wilcks fat. Detta är en riktigt god glögg. En klassisk rödvinsglögg som gör att mun, strupe och mage blir varm och god och glad. Lagom söt. Det som är lite oklassiskt med denna är kryddningen. Eller... Kryddningen är klassisk, men har ett rejält tillskott av kardemumma. I min mun är detta något mycket positivt.
Alkoholhalt 14,5%.
Betyg:
1. Hej soptunnan!
2. Flaskan blir uppdrucken, men inskaffas inte igen
3. Helt okej. Kan absolut köpas igen om favoriterna är slut.
4. Toppen! Detta blir en återkommande glögg.
5. Underbar. Denna måste hamstras för att aldrig någonsin riskera att vara utan.
Apelsinblommor, citronskal och pomeransskal
För tredje året i rad fick jag vara med och smaka Årets Julsnaps. Det är för övrigt 20:e året i rad som en speciell julsnaps tas fram. Att höra kryddmästaren Jonas Odland berätta om snapsen är alltid lika roligt. Han har skapat snapsen de 19 senaste åren, så det är en rutinerad räv som skapar nubben.
Att smaksätta en julsnaps, berättar Jonas Odland, innebär en del problem. Man vill hitta en smak som passar till så många rätter som möjligt på julbordet, utan att för den sakens skull bli flat och tråkig. Därför börjar man med en klassisk aquavitkryddning. Då passar det fint till sillen. Sen tillsätts lite sherry för att runda av smakerna lite. Göra så att den funkar även för dem som inte är hardcore-snapsare.
Sen ska man då hitta årets smak. Som i år alltså går i citrusens tecken. Apelsinblommor, citronskal och pomerans. En hint av russin. Skapad för att passa till övriga delar av julbordet. Laxen tillexempel. Citrustonerna gör att snapsen inte bara funkar över hela julbordet. Den ska även funka fint till desserten. Och det kan jag mycket väl tänka mig. I alla fall om desserten består av något som innehåller mörk choklad.
Jag gillar den. Jag tillhör inte hardcore-snapsarna, så de har lyckats. Jag pratade med en mycket mer entusiastisk snapsare på minglet som också gillade den väldigt mycket, så denna verkar gå hem i båda lägren.
Även i år återfinns snapsen i beställningssortimentet. Jag tycker att det är dumheter att ha en vara som är så pass självklar i beställningssortimentet istället för på butikshyllan. Men men... Vill även du ha denna på ditt julbord så vill det alltså till att du lägger en beställning.
Jag har smakat Blossa13
Just hemkommen efter ett trevligt glögg- och snapsmingel med Blossa13 och Årets Julsnaps. Gissar att ni alla är ruggigt nyfiken på vad det är för smak på årets glögg? Jag hade verkligen hoppats att kunna stilla er nyfikenhet, men tyvärr.
Så här säger Blossa: "Vi är stolta att presentera BLOSSA 13 Dalecarlia! Vår inspiration kommer från Dalarna, eller Dalecarlia som det heter utanför Sverige. Årets nyhet är att vi inte avslöjar vad vi har smaksatt glöggen med – istället vill vi höra vad NI tycker att den smakar!"
Färgen påminner om rosévin. Men det känns som om den är baserad på bär, snarare än druvor. Vid första sippen är den söt. Nästan som godis. Utan att för den sakens skull vara sockrig och klibbig. Sen blir den frisk. Därefter känner man alkoholstyrkan på ett sätt som inte är det minsta otrevligt. Glöggkryddorna är inte så framträdande som jag skulle önska, men de finns där.
Jag är för dålig på att urskilja enskilda smaker för att ens våga mig på en gissning om vad den smakar. En sak som måste göras är att jämföra smaken med fjolårets Loimu med åkerbärssmak. Kan det vara bäret jag anat? Växer det åkerbär i Dalarna? Anyway: det jag kan säga att den är god, men lite för tam för att bli en av mina favoriter. Två flaskor kommer jag att beställa när den släpps, thats it.
Hade även turen att springa på Helly/Helena på minglet! Jätteroligt, då det var ett tag sen senast :-) I år lyckades vi hamna på kort tillsammans också, men i Helenas kamera.
Beställningsvara även i år. 1:a oktober släpps den i systembolagets beställningssortiment. Tänker du beställa, eller chansa på att den kommer i butik under
Grönkålsshots
Igår sa jag ju att det var två företag från Jung Kitchen som förtjänade alldeles egna inlägg, och det första är Ica. Faktum är att av alla godsaker som vi bjöds på i torsdags var dessa grönkålsshots en av dagens absoluta höjdare. Lite otippat kanske :-)
Jag blev "tvungen" att dricka tre stycken och hade lugnt kunnat klämma i mig ett stort glas. Kålen, äpplet och gurkan ger en bra bas, och smaksättningen är nästintill perfekt. Lite mer ingefära så skulle det matcha min smak bättre - men å andra sidan så är ju ingefära en av mina absoluta favoritkryddor :-)
Vem vet... Jag kanske skaffar lite nya frukostvanor... Undra om den går att frysa så att man slipper krångla på morgonen? Tål att testas :-)
Ikväll blir det konsert. Quireboys är i stan, och det ska bli underbart kul! Önskar er alla en fin söndag!
Jung kitchen
För en tid sedan blev jag inbjuden till ett väldigt trevligt event. PR-byrån Jung hade dragit ihop en massa mat- och dryckrelaterade kunder till en dag som bjöd på en väldans massa smaskigheter. I torsdags var det dags, och jag lovar att jag var både mätt och belåten när jag kom hem. Eller vad sägs om detta?
Lunch från Lux som var ungefär hur god som helst. Notera den lilla macaronen i framkant i bild. Det är en salt macaron med matjesill. Nu är inte jag förtjust i matjes, men jag gillar idén och skulle gärna försöka omvanlda den till en likartad variant med rökt lax och en creme som smaksatts antingen med wasabi eller pepparrot...
Mrs Cheng serverade en god nudelwok med kycklinglår...
...medan Mutti bjöd på en god bruschetta med parmesan och tomatpuré av soltorkade tomater. Dessutom en supergod linssoppa som gjorde sig betydligt bättre i magen än på bild :-)
Choklad i massor från Lindt. Blev väldigt förälskad i den nygamla Lindorvarianten: vit choklad med frisk limefyllning. Vit choklad kan ju oftast vara lite kvalmig, men denna var jättefräch.
Utöver allt ät- och drickbart var även Indiska där och visade upp ett härligt färgglatt bord. Gissa om jag blev inspirerad? Keramiken, here I come!
Utöver ovanstående var Pauluns, Ballerina och Frödinge också där och bjöd på provsmakning av diverse godsaker. Vi fick smaka på gott öl från Omnipollo. Dessutom två andra företag som bjöd på såna godsaker att de faktiskt förtjänar helt egna inlägg en annan dag.
När det var dags att säga hej då fick vi med oss en synnerligen välfylld goodiebag som gjorde mina armar långa och min mage lycklig :-)
Stort tack till Jung för ett mycket trevligt och välordnat event!
