• Lägg äpplena i en syltgryta med 5 dl vatten. Låt dem småkoka i ca 45 minuter tills de blir mjuka. Mosa sönder dem med en träslev.
• Häll fruktmassan i en silduk över en skål och låt den självrinna i några timmar eller över natten. Låt dig inte frestas att krama ur silduken om du vill ha en vacker, glasklar gele.
• För att utvinna mer saft lägger du tillbaka fruktmassan i en gryta med 3 dl vatten och kokar upp den på nytt. Flytta över massan till silduken och låt den självrinna i ytterligare några timmar.
• Mät upp saften och beräkna 5,3 dl socker per 6 dl saft. Blanda sockret och saften och rör om på svag värme tills allt socker har löst sig. Höj temperaturen och låt blandningen koka livligt tills den nått stelningspunkten (105 grader/geleprovet).
• Skumma. Häll gelen i heta, steriliserade glasburkar och förslut dem.

Vi (Eva och jag) gjorde gelé på ca 4 kilo äpplen. Så nu klarar vi oss över vintern. Det har till och med blivit så pass många burkar att man skulle kunna ge bort en burk eller två. Så mamma, nästa gång jag kommer hem så skulle det vara gott med stek, brunsås, kokt potatis, kantareller.och blomkål. Snälla??? Jag tar med gelé :-)

Det finns paradisäppelträd lite överallt här i Solna. Och säkert på en massa andra ställen runt om i landet också. Passa på att plocka lite vettja. Man kan göra en helt fantastiskt god gelé på dessa små raringar. Dessutom (som jag alltid tjatar om) är det en perfekt "gåbortpresent", jag menar vem blir inte glad över att få en burk hemmagjord gele eller sylt? Förra året testade vi även att göra picklade paradisäpplen som tillbehör till ostbrickan. Gott, helt klart värt att testa - men gelen var godare och det är inte så mycket frukt i år, så det blir till att prioritera...

• Lägg äpplena i en syltgryta med 5 dl vatten. Låt dem småkoka i ca 45 minuter tills de blir mjuka. Mosa sönder dem med en träslev.
• Häll fruktmassan i en silduk över en skål och låt den självrinna i några timmar eller över natten. Låt dig inte frestas att krama ur silduken om du vill ha en vacker, glasklar gele.
• För att utvinna mer saft lägger du tillbaka fruktmassan i en gryta med 3 dl vatten och kokar upp den på nytt. Flytta över massan till silduken och låt den självrinna i ytterligare några timmar.
• Mät upp saften och beräkna 5,3 dl socker per 6 dl saft. Blanda sockret och saften och rör om på svag värme tills allt socker har löst sig. Höj temperaturen och låt blandningen koka livligt tills den nått stelningspunkten (105 grader/geleprovet).
• Skumma. Häll gelen i heta, steriliserade glasburkar och förslut dem.

 

• Finhacka chilin och paprikan i matberedare. (tillsätt chilin först och sedan paprikan).
• Lägg sockret och vinägern i en stor gryta och låt sockret smälta på svag värme.
• Tillsätt chilihacket när sockret har smält och låt det koka i ca 15 minuter. Skumma.

 

• Rensa bären (de behöver dock inte repas) och lägg i en stor gryta. Tvätta rabarbern och skär i 2 cm långa bitar och lägg i grytan.
• Dela vaniljstången och lägg ner i grytan.
• Slå på vatten och koka på svag värme under lock tills bär och rabarber avgivit saft. Hjälp till med en mosstöt för att få ut maximalt med saft. Tillsätt citronsaften precis i slutet.
• Slå upp massan i silduk och låt saften självrinna i några timmar eller över natten.
• Mät saften och slå tillbaka den i (den diskade...) grytan. Tillsätt sockret och koka upp.
• Skumma ytan noga och koka saften i ytterligare 15 minuter. Rör om så att sockret smälter.
• Ta av grytan från värmen. 

Om saften ska frysas: Låt saften svalna. Fyll upp på halvlitersflaskor, men fyll inte hela vägen upp - den sväller ju i frysen...

Om saften ska konserveras: Tillsätt konserveringsmedel enligt tillverkarens anvisningar. Häll upp på sterila flaskor och förslut.

• Rensa och skölj bären noga. Skär bort citronskalet utan att få med det vita, tärna skalet fint, fint.
• Lägg bären i en panna med saft och skal från citronen. Småkoka tills bären är mjuka.
• Dela vaniljstången och skrapa ur den. Lägg både stång och frön i marmeladen.
• Blanda ner och lös sockret. Höj sedan värmen och låt det småkoka tills massan klarar marmeladprovet/105 grader.
• Ta bort vaniljstången. Häll upp på steriliserade burkar.

• Lägg bären i en gryta med skal och saft från citronen. Koka på svag värme i 5-10 minuter. Mosa bären med en slev för att få ut så mycket saft som möjligt.
• Passera bären genom en sil och samla upp puren i en skål.
• Ställ skålen över en kastrull med sjudande vatten och tillsätt socker och smör. Sila ner de uppvispade äggen.
• Rör om med en träslev tills alla ingredienser är väl blandade, och hetta sedan upp curden under ständig omrörning tills den är så tjock att den täcker . Det tar 20-30 minuter och är stentråkigt. Men eftersom det är gott med curd så är det bara att stå ut...

• Blanda ihop rubbet till en slät creme.
• Låt stå i rumstemperatur tills det är dags att montera ihop rulltårtan.

• Sätt ugnen på 200 grader. Klä en långpanna med bakplåtspapper.
• Vispa ägg och socker pösigt. Tillsätt vatten.
• Blanda mjöl och bakpulver, och vänd ner detta i smeten.
• Häll ut det på plåten och grädda i 7 minuter (eller tills den är färdig...)
• Vänd upp på ett nytt, sockerbestrött, bakplåtspapper .
   

• Bred blåbärscurd på den fortfarande varma bottnen. Låt den svalna.
• Bred sedan ut philadelphiafyllningen.
• Rulla ihop tårtan från långsidan.
• Låt den ligga några timmar i kylen innan servering.

Den där fantastiska päronsylten med vanilj och mörk choklad som jag babblade om igår har nu fått sig en liten omgörning. Denna gång smaksattes sylten med ingefära, vilket gör att den passar som vanlig sylt, men även som marmelad till en god ost eller som chutney till kött.

Jag var som sagt inte helt nöjd med konsistensen på sylten förra gången. I stället för att bli "syltgeggig" så blev det snarare som syltad frukt i sockerlag. Underbart god, men kanske inte riktigt sylt? Dessutom: boken jag plockade receptet ur är engelsk, och de har lite andra referensramar än oss vad gäller sockerhalt...

Baserat på ovan gjorde jag vissa justeringar i sylten. Sochermängden halverades i det närmsta. Vattnet uteslöts. Två citroner blev en liten blodapelsin. Dessutom bytte jag vaniljen mot ingefära.



Päronsylt med ingefära och blodapelsin:
1 kg päron, skalade, urkärnade och bitar
Saften av 1 bapelsin
5 dl socker
1 tumstor bit ingefära (men jag tar nog mer nästa gång)
Alternativ: byt ut bapelsinen mot citron samt byt ut ingefäran mot en vaniljstång

1. Dag 1: Skala och riv ingefäran på rivjärn. Skala päronen och skär dem i bitar. Gör ett päron i taget och lägg i en skål, strö över lite socker och lite riven ingefära. Fortsätt på samma sätt tills alla päron är skalade.
2. Häll sedan på det sista av sockret, täck skålen med en tallrik och låt det stå över natten så att sockret hinner absorbera en del av fruktsaften.
3. Dag 2: Diska glasburkarna och locken och sätt in dem i ugnen på 100 grader medan sylten tillagas.
4. Tillsätt pressad juice från en liten blodapelsin
5. Häll upp skålens innehåll i en syltgryta och rör om på svag värme tills allt socker löst sig. Höj temperaturen och låt sylten koka livligt tills den når stelningspunkten (ca 105 grader). Päronbitarna ska vara genomskinliga. Skumma.
6. När sylten är färdig: mixa lite snabbt med stavmixer. Den ska inte bli slät, men säg att en tredjedel av päronen ska bli lite mosiga.
7. Häll sylten i heta, steriliserade burkar

Fortfarande är sylten hur god som helst, men inte perfekt i konsistensen. Den är dock betydligt närmare än förra satsen. Jag konfererade nyss med min kära mor om problemet, så nästa gång ska jag testa att göra på syltsocker.


Dag 1: Päronen är skurna och ska stå med sockret över natten...



...och så här ser det ut dag 2.


Viktigt att skumma sylten för annars förkortas hållbarheten.

Klart. Bara det angenäma problemet med att äta upp sylten som återstår.

Först och främst: Tack för alla tips på vad man kan stoppa i en presentkorg, mycket bra-iga saker har ni tipsat om. Jag ska uppdatera inlägget senare med era tips. (FIXAT!) Men först ska vi prata sylt.

Receptet är taget från en bok som heter Frukt och bär av Gloria Nicol. Boken innehåller massvis med inspiration, även om jag tycker att de tre recept jag testat har varit aningens för söta för min smak. Men det är ju enkelt att åtgärda genom att dra ner lite på sockermängden... Trots sockerchocken är detta en bok som jag gärna bär med mig i handväskan. Bara för att inspireras. Boken kan köpas på Bokus eller Adlibris till exempel. Perfekt julklapp till någon som har en trädgård.

Här kommer receptet i sin originalform:
1 kg päron, skalade, urkärnade och skurna i klyftor
Saften av 2 citroner
9 dl socker
2 dl vatten
1 vaniljstång

1. Lägg päronklyftorna i en skål tillsammans med citronsaften, som gör att de inte blir missfärgade. Täck päronen med sockret och tillsätt 2 dl vatten.
2. Klyv vaniljstången på längden och skrapa ur fröna. Lägg stången och fröna i skålen med päronen. Täck skålen med en tallrik och låt det stå över natten så att sockret hinner absorbera en del av fruktsaften.
3. Nästa dag häller du upp skålens innehåll i en syltgryta och rör om på svag värme tills allt socker löst sig. Höj temperaturen och låt sylten koka livligt tills den når stelningspunkten (ca 105 grader). Päronklyftorna ska vara genomskinliga. Skumma vid behov.
4. Ta bort vaniljstången och häll sylten i heta, steriliserade burkar.

Men vän av ordning har ju upptäckt att det inte står ett ljud om mörk choklad i ovanstående recept... Receptet ovan ger ca 1,3 kg sylt. Gör några av burkarna helt enligt ovan, och några med mörk choklad genom att grovhacka ca 50 gram mörk choklad. Här måste man låta sylten svalna lite innan den hälls upp på burkar, detta för att inte smälta chokladen mer än nödvändigt. Häll i lite sylt, strö över lite choklad, mera sylt, mera choklad, mera sylt. I receptet står det 150 gram mörk choklad, men det är ju om man gör chokladsylt på hela satsen.

Jag kan ärligt säga att detta är en av de godaste sylter jag någonsin har ätit. Och det gäller både med och utan choklad. Den blir härligt lyxig av vaniljstången och även om jag tycker att den inte blev helt perfekt i konsistensen (den blev lite för rinnig, kan vara för mycket vatten, kan även vara att jag inte kokade upp den till tillräckligt hög temperatur) och dessutom skulle den må bra av lite mindre socker och lite mera citron, så var lagen to die for! Helt underbar att ringla över frukostyougurten.

Hur gör ni som när det gäller kokböcker förresten? Jag kladdar mer än gärna i mina. När jag gjort något jag är nöjd med åker bläckpennan fram, så att det finns i anslutning till receptet. När jag funderar på något, men inte riktigt klurat ut hur jag ska göra för att det ska bli perfekt, kladdar jag på en postit-lapp och sätter i... Älskar dessutom att läsa andras kokböcker med kladd. Det blir så personligt då