Kommer nån ihåg de konserverade tomaterna jag gjorde i augusti? Dessa fick bli en härlig minestroneliknande soppa häromdagen.

 

Ni får inga mått denna gång, Cajsa Warg-mat lagas på en höft :-) Koka pasta (jag använde risoni) tills det återstår ca 1 minut av koktiden. Häll bort merparten av vattnet och häll i en burk hemkonserverade tomater och en burk kikärtor. Låt detta koka upp och lägg i lite hackad spenat. Lägg upp på en tallrik och droppa över lite balsamicocreme. Toppa med riven parmesan.

 

Det funkar så klart att göra soppan även utan hemkonserverade tomater. Halvera istället lite coctailtomater och lägg i. Då behöver soppan kryddas lite extra eftersom tomatkonserven var kryddad. Kanske med en sked pesto?

Har ni också kaoszoner? För mig har sovrummet verkligen blivit en kaoszon. Det har väl att göra med att jag ofta delat lägenhet med någon. Och då gäller det att hålla efter gemensamma utrymmen mycket mer ordentligt än sin egen vrå.

 

Pepp och hejarop! Till mig och till alla andra som pysslar med tråkiga saker idag!

Sen finns det smaker som kanske inte är så lättblandade. Sånt som smakar jul. Kryddor, kanel, ingefära. Inte världens mest flexibla drinkbaser kanske, men åhh så gott. Här kommer tre av mina juliga favoriter:

 

Becherovka är en tjeckisk kanelsprit. En riktig höjdare att spetsa lättglöggen med. Eller att ha i the. Fick även tips av en gammal kollega att använda den i griljeringen till julskinkan och det blir en riktig höjdare. Har du vägarna förbi Prag så rekommenderar jag verkligen att du köper med en flaska hem. För den som inte har vägarna förbi Tjeckien den närmsta tiden så finns den även i Systembolagets beställningssortiment.

 

Fireball är en whiskeylikör som även den har smak av kanel. Fireball funkar även denna utmärkt att spetsa glöggen med. Men om jag ska vara helt ärlig så smakar den allra bäst när den är kroppstempererad och man sippar direkt ur flaskan haha (det följer alltid med en flaska på festivaler...)

 

Ginger Vodka från Virtuous Spirits är min nya favorit. Jag älskar ingefära och denna har rejält med smak av RIKTIG ingefära (dvs inte en massa konstiga aromämnen). Hittills har jag testat att drinka den med färskpressad clementinjuice. Jag har även provat att spetsa Blossa12 med denna (då fjolårets glögg var väldigt god, men lite för vek med ingefäran enligt mitt tycke). Så gott! Återigen är det systembolagets beställningssortiment som gäller.

 

Jag ska testa att göra en äppelglögg. Sen blir det upp till bevis för att se vilken av de tre ovanstående som passar bäst att spetsa glöggen med :-)

 

 

Jag har redan börjat med vantar dagligen,och mössan bor i handväskan (även om den bara har hamnat på huvudet vid ett tillfälle än så länge). Det är inte länge kvar innan det blir minusgrader. Har redan läst att mina mer nordliga bloggvänner haft frost och minusgrader.

 

 

Fick ett väldigt bra tips av en vän för några dagar sedan och jag måste självklart passa tipset vidare till er med :-) När jag ser detta så är det nästan (men bara nästan) så att jag längtar efter minusgrader! Vad det handlar om? Finfina ljuslyktor som gjuts i ballonger.

 

Tack Malin för ett väldigt bra tips.

Jag har bloggat receptet tidigare, men det tål att upprepas. Det är nämligen ett fantastiskt bra recept. Ni som har testat mina saffransbullar vet att jag inte ljuger när jag säger att de blir höga, luftiga och saftiga. Det är precis samma recept på degen som till saffransbullarna nämligen. Enda skillnaden är att det är saffran i den förra, kardemumma i denna.

 

I söndags fick jag en av dessa idéer. Baconbrownies. Eftersom allt blir godare med bacon liksom. Men vad vet jag om det egentligen? Jag har ju faktiskt aldrig utmanat konceptet. Att sparris blir godare om man lindar in dem i bacon. Absolut. Att hotellfrukosten kräver sitt bacon. Tveklöst. Att diverse olika pippifåglar förtjänar att få sin sista vila i en baconsvepning. No doubt about that. Men allt sånt är ju mat. Faktiskt inte så konstigt.

 

När hjärnan fastnade för baconbrownies var jag därför tvungen att fullfölja idén. Sagt och gjort. Jag knaperstekte lite bacon, slängde ihop en browniesmet och testade. Till er som tycker att idén är absurd och äcklig: läs vidare ändå - för grundreceptet är helt grymt. Man behöver ju inte tillsätta bacon. Faktiskt. Grundreceptet är så bra att det förtjänar att hamna i kategorin Favoriter

 

200 gram mörk choklad

150 gram smör

3 ägg

2 dl strösocker

2 dl vetemjöl

Mald anchochili (ca 1 msk)

1 pkt bacon (140 gram)

1-2 msk lönnsirap

 

 

Om någon vill testa receptet utan bacon så ska du tänka på att bacon tillför sälta. Så om baconet åker bort: tillsätt ett drygt kryddmått salt och blanda med mjölet. Pilla ner något annat gott istället vettja :-) Nötter, chokladbitar eller varför inte pepparkaksdeg? Katarina har en evig plats nära mitt hjärta för det briljanta receptet ska ni veta

 

Angående anchochilin så kanske en matsked låter mycket? Nu använde jag Santa Marias ancho, och den är rätt vek. Den slutgiltiga kakan smakar inte chili alls, det är snarare så att chilin framhäver chokladsmaken - precis som saltet. Men det är bara att smaka sig fram, och även att testa olika chilisorter. Habanero borde bli toppen :-)

 

Tänk att tisdagar helt plötsligt skulle gå och bli en av veckans bästa dagar?! Jag är så himla nöjd över att jag hamnade på keramikverkstan. Av en ren slump. På grund av en inställd middag. Och jag hamnade så rätt.

Ovanstående fat är på gång just nu. På bilden ovan är fatet format och målat, men har inte genomgått första bränningen än. Jag hoppas att det är bränt när jag kommer dit idag, så att jag kan glasera det. Durkslag nr 2 är med all säkerhet bränt vid det här laget.

 

PS:
Prick tre månader kvar till julafton :-)

Måste förresten visa mackan som jag gjorde häromdagen. Så himla gott. Tyvärr tyckte getingarna att den verkade himla smaskig också så jag fick inte sitta kvar på uteplatsen och njuta kvällssol, men den smakade gott innomhus med. 

 

En baguette med philadelphiaost och ruccola. Sedan 4 skivor stekt bacon och en chorizo som halverades innan stekning. Tomater till det. Till det lite kaprisbär som småplock på sidan om för att få ett litet avbrott.

 

Det kallar jag middagsmacka. Och när vi ändå är inne på bacon... Igår bakade jag baconbrownies :-)

 

Igår morse testade jag hasselnöts- och risdrycken genom att göra en smoothie på den. Använde enbart frysta hallon och hasselnötsdrycken. Jag gillade verkligen smaken. Det smakade som en vanlig hallonsmoothie som fått en påse nötcreme tillsatt.

 

Blev sugen på att testa att baka på den också. Kanske blir det scones till frukost idag. Kanske...

Håller fortfarande på att fixa hemma. Jag är inte så effektiv alla gånger om man säger så... Igår höstpimpade jag köksbordet. Jag älskar kombinationen turkost och rött. Dessutom brukar jag alltid låta lite röda detaljer smyga in i inredningen under hösten. Lite tjuvstart med färgsättningen inför julen liksom. Men ändå inte det minsta juligt.

 

Det är dags att önskar er alla en trevlig fredag och en trevlig helg. Jag passar samtidigt på att önska detsamma för egen räkning :-)

 

PS: Jag har varit dålig på att lämna avtryck hos er på sista tiden. Jag läser typ ALLT, men jag gör det från mobilen, och då tycker i alla fall jag att det är lite jobbigt att kommentera... Speciellt på blogspotbloggar av någon anledning. Men jag har inte glömt er ♥

Så skrev Sanna för nån vecka sedan, och det fick igång min hjärna lite. Sen hade jag inte tid att skriva klart inlägget så det har legat påbörjat som utkast ett tag... Men vad är egentligen det perfekta huset? Tja... Först och främst måste huset innehålla de människor som jag älskar. Annars kan det aldrig någonsin bli ett perfekt julhus. Men om vi förutsätter att de också kommer att fira julen i det där perfekta julhuset, ja då kan jag sätta igång med drömmarna.

 

Det perfekta julhuset. Det ligger vid vattnet. I min värld så ligger nämligen alla perfekta hus vid vattnet... Det finns ett sotrt växthus eller orangeri på gården, som tjänstgör som glöggstuga under vintern. Där brinner en eld på ett fyrfat. Där finns fårskinnsfällar slängda över stolarna. Där finns vintergröna växter. Där samlas vi och dricker glögg innan Kalle Anka börjar. 

Vilken stil huset har är inte så viktigt. Något i lite gammal stil förmodligen, men det kan vara en gammal herrgård, en ombyggd skola eller något liknande. Det som betyder något är insidan på huset. Att alla får plats.

 

Det finns ett stooooort kök med många arbetsytor. Så att vi kan laga mat tillsammans, utan att trampa varandra på hälarna varenda gång man tar ett steg åt ett eller annat håll. Sedan finns det naturligtvis en matsal med ett stort bord, så att man gärna kan vara 20 pers som firar tillsammans. Nu har vi inte sån stor släkt, men tänk att både kunna fira med familjen OCH de där riktigt nära vännerna som faktiskt är som familj på sitt sätt.

 

Sist men inte minst: möjlighet till övernattning för långväga gäster. Så att man kan strutta runt tillsammans i pyjamas på julaftonsmorgonen. Äta lång frukost och titta på sjörövarfilmer från 40-talet. Kanske upprepa förra årets juldagsfrukost...?

Idag tänkte jag dela med mig av ett litet tips. Alla presentpappersrullar som förvaras. Och rullas upp till hälften medan de förvaras. Och blir slitna i kanterna. Morr.

 

Det är väldigt enkelt åtgärdat. Klipp en skåra i en tom toapappersrulle och trä över rullen. Då hålls pappret på plats på rullen och skadas inte lika mycket i kanterna heller. Smart va?

 

Nyfiken? Läs mer HÄR.

 

 

Sådärja! Dags att visa upp det färdiga durkslaget. Äntligen klar! Det är verkligen en tålamodskrävande process att färdigställa ett gods som man är nöjd med. Eva har lärt mig en ganska grundläggande princip: Förälska dig inte i något gods innan det genomgått sista bränningen. Men det är svårt...  

Så här blev det till slut. Tillåt mig att vara nöjd.

   
Men helt nöjd är jag kanske inte. Glasyren på själva durkslaget hade gärna kunna få bli lite mer täckande. Visst, de röda kanterna är med flit, där har jag gnuggat bort en del av glasyren innan bränningen. Men det är lite flammigt på själva durkslaget. Det är svårt att glasera vitt på den röda leran...
   
På fatet ser ni hur jag vill att det ska vara. Täckande vitt, men med röda kanter. SÅ ska det vara. Inte flammigt alls :-)
   
Detta blir en present till min syster. Ytterligare ett durkslag är påbörjat, som ska bli en present till kära mamma. Med tiden blir det säkert ett till mig själv också. Jag gillar nämligen att använda durkslag som fruktskålar. Hålen gör att frukten överlever lite längre. Urk för mögliga vindruvor i botten av en skål, eller vad säger ni?  

Idag är det tisdag, vilket är keramikdag. Har, utöver durkslag nr 2, ytterligare några påbörjade saker som förhoppningsvis kan glaseras, och ett fat som måse få lite mera tid och kärlek innan det är redo för den första bränningen.  


Ha en fin dag!  

När jag ändå var igång så var det lika bra att fortsätta. Så nu är köket och vardagsrummet kliniskt rena. Nu gäller det bara att ta tag i resten av lyan också.

 

I helgen fick min brödrost kortslutning och dog. Så först på min önskelista står därför en brödrost. Gärna en härligt bullig retrogrej som kan stå framme. Sedan så skulle jag vilja ha en filékniv. Nu när jag äntligen lärt mig att filéa fisk så underlättar det liksom att ha schyssta grejer.

 

Så. Thats it for today. Nu tror jag att jag ska gå och städa toaletten när jag ändå har ångan uppe.

Ciao!

Det snurrar så många pralinidéer i huvudet just nu. Polkapraliner, hallonpraliner, kokospraliner. Jag gillar inte ens kokos! Varför blir det så egentligen? Jo... Kokosen har jag ett svar på - det är för att göra pappa glad. 

 

Sen har jag gjort lakrispraliner också. Efter egenkomponerat recept. De blev goda också, så vem är jag att förvägra er receptet?

 

Detta är ännu en glögg från Tegner & Son. Fjolårets absoluta favoritglögg kom just från Tegner & Son, Biskopens Blandning. Så ni ska tro att jag varit nyfiken på att testa denna. Och blivit frustrerad över mina veka händer. Inte ens tjurighet hjälpte. Det är tur att det finns stora starka karlar som kan hjälpa till ibland. Och nej, jag har inte hinkat glögg till frukost. Den testades igår kväll. För att vara ärlig så fick jag upp flaskan redan i våras när föräldrarna var på besök. Stor stark pappa, ni vet. Så jag provsmakade då, men det kändes inte så relevant att skriva en glöggrecension då. Sista skvätten i flaskan tog jag i går kväll, och då blev det dags att skriva ner mina åsikter.

 

Så här kommer 2012 års sista glöggtest: Wilcks fat. Detta är en riktigt god glögg. En klassisk rödvinsglögg som gör att mun, strupe och mage blir varm och god och glad. Lagom söt. Det som är lite oklassiskt med denna är kryddningen. Eller... Kryddningen är klassisk, men har ett rejält tillskott av kardemumma. I min mun är detta något mycket positivt.

 

Alkoholhalt 14,5%.

 

 

En manlig kam? Med inbyggd kapsylöppnare. Kan det vara något tro? Den finns även i ett mindre utförande, lämpligt för skägg och mustach. HÄR kan den som är intresserad klicka hem ett exemplar.

 

Trädgård på spåret är en ideell förening som tagit tillvara på ett sådant utrymme. En snutt järnväg som inte använts på länge. Fylld med pallkragar. En pallkrage kan sedan "adopteras" en säsong för en femhundring. Då får man utrymmet och jorden levererat. Föreningen har ett vattningsschema så man slipper göra det själv varje dag. Och man får framförallt möjligheten att odla. Stadsmänniskor i lägenhet är tyvärr inte bortskämda med såna möjligheter. En del pallkragar sköts av närliggande skolor.

 

Jag gillar verkligen kontrasterna. Rostiga spår. Lummiga växter. Grafitti och zuccini om vartannat. Det var en verkligt skön lunchpromenad. Om du har vägarna förbi Skanstull så rekommenderar jag en sväng ner till spåret. HÄR finns en vägbeskrivning. Och om du inte har vägarna förbi så får du hålla tillgodo med en liten bildkavalkad istället. 

Jag behöver er hjälp nu: Att något behövs på väggen är uppenbart. Frågan är bara vad. För några månader sedan köpte jag en klocka som jag föll pladask för. Den står fortfarande i sin förpackning i väntan på att hitta rätt vägg. Frågan är om väggen ovanför skänken är rätt?

 

För tredje året i rad fick jag vara med och smaka Årets Julsnaps. Det är för övrigt 20:e året i rad som en speciell julsnaps tas fram. Att höra kryddmästaren Jonas Odland berätta om snapsen är alltid lika roligt. Han har skapat snapsen de 19 senaste åren, så det är en rutinerad räv som skapar nubben.

Att smaksätta en julsnaps, berättar Jonas Odland, innebär en del problem. Man vill hitta en smak som passar till så många rätter som möjligt på julbordet, utan att för den sakens skull bli flat och tråkig. Därför börjar man med en klassisk aquavitkryddning. Då passar det fint till sillen. Sen tillsätts lite sherry för att runda av smakerna lite. Göra så att den funkar även för dem som inte är hardcore-snapsare.  

 

Sen ska man då hitta årets smak. Som i år alltså går i citrusens tecken. Apelsinblommor, citronskal och pomerans. En hint av russin. Skapad för att passa till övriga delar av julbordet. Laxen tillexempel. Citrustonerna gör att snapsen inte bara funkar över hela julbordet. Den ska även funka fint till desserten. Och det kan jag mycket väl tänka mig. I alla fall om desserten består av något som innehåller mörk choklad.

 

Jag gillar den. Jag tillhör inte hardcore-snapsarna, så de har lyckats. Jag pratade med en mycket mer entusiastisk snapsare på minglet som också gillade den väldigt mycket, så denna verkar gå hem i båda lägren.

 

Även i år återfinns snapsen i beställningssortimentet. Jag tycker att det är dumheter att ha en vara som är så pass självklar i beställningssortimentet istället för på butikshyllan. Men men... Vill även du ha denna på ditt julbord så vill det alltså till att du lägger en beställning. 

Så nu börjas det alltså. Förra året ransonerade jag mitt jultidningsshoppande. Det är trots allt 50-70 kr per tidning och om man köper de flesta blir man ruinerad. Näst intill i alla fall. Säger som förra året, max 8 stycken.

 

101 idéer lär bli en av dem. Dels för att det lär vara en av de första jultidningarna i butik. Men även för att jag sällan blir besviken på den tidningen.

 

 

Träffade som sagt Helena igår på glöggminglet. Klicka er in till henne och kolla på hennes inlägg från dagen. Jag måste ha varit väldigt darrig i armarna, för varenda bild från minglet blev mörka och skakiga. Hos Helena får ni fina bilder :-)

 

Det var även provning av Årets Julsnaps. Ska skriva ihop ett inlägg om den under helgen. Den var riktigt god även denna, och alltid lika trevligt att höra kryddmästaren Jonas Odland berätta om snapsen. Men ni får ge er till tåls en liten stund.

 

Okej. Jag gör ett försök då. Först och främst kan jag konstatera att det är en god glögg utan att sticka ut åt något håll. Denna glögg kommer inte att göra några traditionalister upprörd, det är nog den av årgångsglöggarna som varit mest lik en "vanlig" glögg.

 

Stay tuned! Och haka på på facebook, där kanske det går lite snabbare :-)

Min gamla säng var just gammal. Och hemsk! Och gammal. Och alldeles för mjuk. Och gammal. Och nu är den bara en sorglig historia som berättas i grovsoprummet.

 

Anyway, så här skriver Blossa: "De senaste åren har vi varit på smakresor till El Salvador och Japan, vilket har resulterat i glögg med kaffe- respektive yuzu och ingefärasmak. Vart tror ni att vi har åkt på smakresa för BLOSSA 13? Här är en bildledtråd!"

På torsdag kl 13 får vi svaret :-)

Inlägget är uppdaterat. Försökte lägga ut bild tidigare idag via mobiltelefonen, men det finns gränser för hur lång tid det får ta när jag inte är hemma. Den gränsen går exakt vid hur lång tid det tar för jobbets vattenkokare att koka thevatten...

Min morfar, som var en händig man, såg skänken som ett hobbyprojekt att fördriva några dagar med. Han renoverade upp den ordentligt och gav den ett värdigt liv. Ett liv som skulle levas hos mig.

 

Det har dröjt ett tag kan man säga. Detta var nämligen 15 år sedan... Min pappa deklarerade klart och tydligt att "Denna pjäs flyttar jag inte förän du har hittat en bostad där du tänker stanna!" Och eftersom jag vid det tillfället delade lägenhet med en kompis så fick den stanna kvar i Lunde. Sen flyttade jag till lägenhet nr 2. Där tänkte jag inte bli så länge, men det blev till slut 9 år... Lägenhet nr 3 är den lägenhet som jag nu bor i. Men det var ju också ett temporärt stopp från början, i och med att jag delade med en kompis. Men nu, 5 år efter inflytt, när lägenheten är helt och hållet min så blev det dags för skänken att flytta hem.

 

Nu återstår ett angenämt nöje. Att fylla skänken med innehåll och ställa lite roliga saker ovanpå.

 

 

Min mamma hade även med sig tomater. Måååånga tomater. Så även fast jag vill köra igång med att städa, röja, slänga, ställa in saker i skänken, ta bloggrundan, besvara kommentarer, fotografera min nya skänk så att jag kan visa upp den för er osv. så... Det som står allra först på schemat är att göra mer konserverade tomater.