Ny design

Jag hade min förra design i en dryg månad. Men den kändes aldrig rätt för mig. Därför har jag gjort en ny design nu, den känns mer rätt för mig :-) Nu har jag en fungerande grunddesign och sedan kan jag bara byta till en annan header efter jul
Vad tycker du om den nya designen?
 
 

Temperera choklad

För att chokladen inte ska smälta i rumstemperatur måste den tempereras. Det är lite trixigt, men om man ska lägga tid på att chokladdoppa kola eller göra praliner så är det är värt det. Jag har en del tryffelidéer i skallen som (förhoppningsvis) kommer att förverkligas i vinter, så det är lika bra att skriva ner det.
 
Man smälter helt enkelt hälften av chokladen, kyler ner den lite genom att röra i resten av chokladen och värmer den igen. Då klarar den rumstemperatur, och får ett "bräck". Vilken temperatur den ska värmas, kylas och värmas till igen är olika beroende på om det är mörk, ljus eller vit choklad.
 
Tempereringen kan testas genom att pensla lite på ett papper, låta chokladen stelna en minut i kylen och sedan bryter. Då märker man om den "bräcker" eller inte.
 
Det är enklare att arbeta med lite överflöd. Om receptet säger att det krävs 200 gram choklad till skalen (till exempel) så gör du dig själv en tjänst genom att temperera 3-400 gram... Den överblivna chokladen kan sparas. Häll ut den på ett bakplåtspapper och bryt den i mindre bitar när den stelnat och spara i en burk i skafferiet till nästa gång. Eller så kan man göra godis som inte kräver så exakta mått, som Rocky Road, Rocky Road Fudge eller Polkabräck till exempel.
 
 
Steg 1:
Finhacka chokladen. Värm hälften av chokladen i vattenbad och värm den till
50 grader för mörk choklad
45 grader för ljus choklad
40 grader för vit choklad.
 
Steg 2:
Tillsätt resten av chokladen. Rör tills temperaturen sjunkit till
27-28 grader för mörk choklad
26-27 grader för ljus choklad
26-27 grader för vit choklad.
 
Steg 3:
Värm upp chokladen till arbetstemperatur.
31-32 grader för mörk choklad
30 grader för ljus choklad
28-29 grader för vit choklad.
 
Källa: Elisabet Johansson; Choklad. För övrigt en alldeles underbar liten bok. Om du inte har den så rekommenderar jag dig att köpa den.
 
Igår gjöt jag pralinskal. Idag blir det tryffelfix. Vita chokladtryfflar med kardemumma. Om de blir goda så får ni naturligtvis receptet senare :-)
 

Edit 2013-08-03 efter att ha varit på pralinkurs hos Chokladfabriken. Nedan pratar jag enbart om mörk choklad.
  • Känn på den smälta chokladen och gnid den mellan fingrarna. När chokladen har en temperatur på 46 grader känns den len och glatt (som silikonbaserat glidmedel....) och när den är runt 27 grader är den trög och nästan lite sträv.
  • Smält all choklad och värm till 46 grader. Häll sedan ut ca två tredjedelar av den smälta chokladen på en marmorskiva och kyl den genom att föra chokladen fram och tillbaka tills temperaturen sjukker till 26-27 grader. Häll då tillbaka chokladen i den återstående, varma, tredjedelen. Värm till 32 grader.
  • Värmen får nu inte överstiga 32 grader. Då sabbar man tempereringen.
  • Choklad som har blivit tempererad kan sparas. Den behöver inte tempereras igen OM man är väldigt försiktig när man smälter chokladen. Om temperaturen vid den nya smältningen inte överstiger 32 grader så behöver man inte temperera chokladen igen.

Italiensk smörgåstårta

Som jag berättat hade vi en sommarfest i keramikens tecken igår. Alla i gruppen verkar ha haft en jättebra kväll. Jag hade i alla fall det. Hann så klart inte göra något själv, men det kan jag ju göra en annan gång :-) Den italienska smörgåstårtan blev god. Jag har iofs gjort godare smörgåstårtor i mina dagar, men det beror nog mest på att jag är en hejare på smörgåstårta. (Jante, gå och lägg dig igen!) 
 
 
Italiensk smörgåstårta á la Tomtens Dotter
Jag har haft lite dille på italienska delikatesser under sommaren. Nu är det höst, men jag är inte riktigt beredd att ge upp dem ännu, så jag gjorde en smörgåstårta. Kul sätt att variera den vanliga räk/laxtårtan lite.
 
Till tårtan:
6 skivor landgångsbröd
 
Grundklet:
2 dl Creme Fraiche
1 dl Kesella
1 tsk dijonsenap
150 gram mjukost
0,5 dl grädde (som ska lättvispas och så klart blir betydligt mer då)
 
Smaksättning:
0,5 dl pesto rosso (eller motsvarande mängd finhackade soltorkade tomater)
100 gram parmesanost
 
Garnering:
1 blandad tapasbricka ( jag köpte en bricka med parmaskinka, salami och lufttorkad fläskkarré)
Soltorkade tomater
Coctailtomater
Oliver
Gurka
Det skulle nog vara gott med nektariner på också. Jag hade faktiskt köpt en nektarin som skulle på men den såg jag i morse. Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig... Lite hyvlad parmesan skulle vara gott på. Eller mozarella. Kaprisbär istället för oliver. Kanske chorizo...
 
Gör så här:
  • Blanda alla ingredienser till grundkletet och dela upp det i två skålar.
  • Blanda i 0,5 dl Pesto Rosso i den ena skålen grundklet.
  • Riv parmesanosten på den fina delen av rivjärnet. Blanda rivet med den andra hälften grundklet.
  • Bottna ett fat med två längder gladpack, smörgåspapper eller något annat som gör att man inte kladdar ner fatet när tårtan ska fyllas.
  • Varje botten består av 1,5 skiva landgångsbröd. Bred ut hälften av tomatröran, på med nya brödskivor (tänk på att lägga skarven omlott) och bred på hälften av parmesanröran. På med nya brödskivor och resten av tomatröran. På med de sista brödskivorna och resten av parmesancremen - denna ska täcka sidorna också.
  • Garnera tårtan med gurkskivor på sidorna och godsaker kryddat med fantasi på ovansidan.

Smörgåstårta och fredagsmys

Idag ska vi ha sommarfest med jobbet. Vän av ordning kanske tycker att det är lite sent med sommarfest den 28:e september, men i våras så konstaterade vi att våra fredagar var slut för säsongen. Vi prioriterade helt enkelt. Vi tyckte att det var viktigare att alla kunde vara med på sommarfesten än att sommarfesten infaller just på sommaren.
 
Vi ska faktiskt sticka iväg till keramiken ikväll. Det ska bli jätteroligt! Och eftersom jag tycker att det är roligt med matlagning så tog jag på mig att ordna det ätbara. Så ikväll har jag gjort iordning två smörgåstårtor. En vanlig standardtårta med räkor och rökt lax. Och sedan en italiensk variant. Den italienska har jag aldrig testat förut, det är en såndär "fundera på recept medan jag duschar"-uppfinning. Så ni får vänta på det receptet - jag måste helt enkelt provsmaka den innan jag vet om receptet är värt att passa vidare.
 
 
Till tårtan:
10 skivor polarkaka
 
Grundklet:
5 dl Creme Fraiche
2 dl Kesella
2 tsk dijonsenap
250 gram mjukost
1,5 dl grädde (som ska lättvispas och så klart blir betydligt mer då)
1 dl äkta majonäs
 
Smaksättning:
4 kokta ägg
4 frp crabfishpinnar
200 gram rökt lax
Citron
Salt och peppar efter smak
 
Garnering:
2 burkar räkor (ja, det blir så klart MYCKET godare med handpillade räkor, men jag hade inte tiden)
3 kokta ägg
1 burk rom
Coctailtomater
Blå vindruvor
Gurka
 
 
 
Gör så här:
  • Dag 1: Blanda alla ingredienser till grundkletet. Ta undan två deciliter som sedan ska täcka tårtan.
  • Finhacka ägg, crabfish och lax. Blanda ner hacket i grundkletet. Smaksätt med citron, salt och peppar.
  • Bottna ett fat med lite gladpack och lägg sedan på två skivor polarkaka. Bred på fyllningen, lägg på nytt bröd (tänk på att lägga nästa lager omlott så att det blir en stadig tårta) och fortsätt tills det är 5 lager bröd.
  • Dag 2: Bred ut det sparade grundkletet på tårtan. Täck skivorna med gurka och garnera. Börja utifrån och gå inåt i cirklar.
  • Ät och njut :-)
 
 

Julbloggar.se

Blev lite chockad när jag gick in på www.julbloggar.se på lunchen. Sen kollade jag mailen och då låg följande i min inkorg:
 
Som du kanske märkt har trycket på sajten blivit för stort och det har fungerat dåligt med så pass många julbloggar i flödet. Nu har jag skivit om koden helt och hållet så det fungerar mycket bättre. Tyvärr gick det inte att behålla alla registrerade bloggar så databasen är tömd och vill du fortfarande vara med så får du registrera dig igen.
 
Så där har vi svaret. Nu ska jag gå in på Julbloggar och registrera mig igen. Gör det du med.

Det är tur att utvecklingen går framåt!

 
Åh vad roligt att Madeleine har kommit med det fantastiska initiativet att dra ihop en julbloggsträff! Jag ser så himla mycket fram emot det. Även om det är ett tag kvar. Hade själv funderingar på att dra ihop något men har inte haft ork/energi. Men jag började klura lite på det efter nyår när alla julbloggar (utom jag...) lade ner för säsongen. Så Madeleine: lysande initiativ!!
 
Men det har ju inget med rubriken att göra. Det har däremot Prinsessornas kokbok. I söndags fick jag ett gammalt, tummat, älskat exemplar. Jag fick förresten MYCKET saker i söndags. Mitt ex mormor har gått bort, så jag hjälpte honom att röja en del i hennes lägenhet. Jag kom därifrån med tre kassar kokböcker. Som om jag behövde flera... Dessutom fick jag med mig en del tomtar.
 
 
En av kokböckerna som jag fick med mig var alltså Prinsessornas Kokbok. Boken utkom första gången på 30-talet och har sedan släppts i många upplagor. Mitt exeplar är ifrån 1937 och kanske inte i världens bästa skick. I boken låg det dessuotm en del urklippta recept från diverse tidningar. Jättekul läsning, men jag har knappt hunnit skumma på ytan.
 
 
Jag bläddrade direkt till kapitlet Karameller och Konfekt. Det är väldigt intressant att läsa en kokbok där man ska ställa kastrullen på elden eller varför inte som på bilden ovan: Visst viker ni era egna knäckformar till jul, flickor? Visst har ni det rätta greppet?
 
Jag tror att jag ska testa receptet på polkagrisar till jul.
 
Men som sagt: det är tur att utvecklingen går framåt. För jag har inte den minsta lilla längtan efter att vika egna knäckformar.

Elf on the shelf

Har ni funderat på hur tomten har koll på vilka som ska hamna på the naughty list och vilka barn som är snälla och hamnar på the nice list? Personligen är jag övertygad om att föräldrar har ett stort finger med i spelet, men jag läste just om en amerikansk barnbok som kom för några år sedan: The Elf on the Shelf. Den gjorde succe, så förra året filmatiserades den för TV.
 
 
I korta drag: Tomten använder sig så klart av tomtenissar som spioner. De finns i hemmet. Är tysta och sitter blickstilla på en hylla hela dagen. Observerar. Memorerar. Sedan tar de sig tillbaka till Nordpolen varje natt och avlägger rapport till Tomten. Nästa dag finns nissen på något annat ställe i hemmet och observerar, memorerar och springer sedan till tomten och skvallrar på natten.
 
Foto via Flickr. Fotograf Beatrice Killam
 
Jättegulligt. I alla fall som bok. Men jag vet inte riktigt hur gulligt jag tycker det är när föräldrar själv sätter upp "Elves" på hyllorna i hemmet med början vid thanksgiving. För att få barnen att undvika att göra hyss. Flyttar nissen till en annan hylla under natten. Som en minispion, precis som i sagan.
 
Eller så är det ingen skillnad mot för vad vi gör i Sverige egentligen. Vi snackar ju om Tomten, och "om du inte är snäll och duktig så får Tomten reda på det". Men jag vet inte. Tomten är så frånvarande hela vägen fram till julafton, så det finns lite svängrum i alla fall. Det är ingen som hänger över axeln på en hela tiden... "Tomten kanske inte får veta om det här minihysset?!"
 
Äh jag vet inte. Men på nåt sätt tyckte jag att det kändes lite obehagligt med ett spionnisselurendrejeri. Det kändes så mycket större än att PRATA om Tomten helt enkelt. Vad tycker du?

Saffransbullar på Kramforsvis

Jag är född och uppvuxen i Kramfors. Har gått högstadiet på Gudmundråskolan, och gymnasiet på Ådalsskolan. Bara en liten bit ifrån skolan låg ortens bageri, Åsanders. På halvtio-rasten kunde man springa iväg till fiket och köpa "traskakor" och "trasbullar". En påse bullkanter för två spänn, samma pris för småkakor som var lite småsöndriga.
 
Det gällde att springa på. Det var många som ville åt dem, men så himla många påsar per dag blev det (av förklarliga skäl) inte som såldes.
 
Detta bageri levererade även fikabrödet till skolorna. Windsor, till exempel. Det är ett bakverk som jag inte sett nån annan stans än i Kramfors. För er som inte känner till Windsor så är det en slät vete/kardemummalängd som delas och fylls med marsancreme, sedan florsockerglasyr och strössel, och därefter delas upp i portionsbitar.
 
Men godast av allt var saffransbullarna. Utan äckliga russin som måste pillas bort, bara en slät saftig bulle med tydlig saffranssmak, tippad upp och ner, och sedan lite glasyr för att förgylla det hela.
 
 
Men allt det goda har ett slut. Bagaren gick i pension och ingen tog över efter honom. Det är sisådär 15 år sedan. Eller nåt. Så därför gjorde jag slag i saken och bakade själv. Naturligtvis inte med hans recept, men enligt samma princip i alla fall...
 
Saffransbullar på Kramforsvis
48 bullar
 
Degvätska:
7,5 dl varmt vatten
300 gram smör
2,5 - 3 dl vit baksirap
2 gram (4 kuvert) saffran
1 ägg
 
Torra prylar, blandas i vetemjölpaketet:
2 kg vetemjöl minus 5 dl!
2 påsar torrjäst för söta degar
2,5 dl mjölkpulver
 
Gör så här:
  • Tärna ner smöret i det varma vattnet och låt det smälta.
  • Tillsätt baksirap och saffran. Låt svalna till ca 45 grader och blanda sedan ner ett uppvispat ägg.
  • Blanda ner mjöl/mjölk/jästblandningen succesivt medan degen blandas. Håll koll på slutet, degen är perfekt när den inte riktigt kan bestämma sig för om den vill fastna i bunken eller släppa kanterna.
  • Jäs i 30 minuter under handduk.
  • Baka ut runda, släta bullar. Jäs en gång till i 30 minuter under handduk.
  • Pensla bullarna med vatten (inte ägg!) och grädda i 7-8 minuter i 200 grader

När det är dags för servering: gör en helt vanlig glasyr av florsocker och vatten. Tippa bullen upp och ner och kladda på lite av glasyren.


Faktum är att dessa bullar bakades redan i början på augusti. En lördag kväll, mitt under allt OS-tittande fick jag ett sånt otroligt saffransbullesug, så jag satte igång att baka. Inte ens min mamma förstod mig, så det var tur att jag kunde söka stöd hos Therese istället :-)

Hur vill du ha dina saffransbullar?


Glöggskåpet

Och än är det bara september...

Planering: Boka julresan NU

Vet du vart du ska fira jul? Bor du, som jag, långt ifrån firandet? Då är det hög tid att shoppa biljetten - i alla fall om du själv vill styra över när du ska åka, och slippa betala en förmögenhet för biljetten.
 
 
SJ släpper sina lågprisbiljeter 90 dagar före avgång. Så det är alltså NU det är dags att boka resan. Jag bokade just min resa hem till familjen i Kramfors och fick betala 290 kronor. Helt överkomligt. Så boka din resa du med. Gör det. Gör det nu :-)

Saffransaioli med sambal oelek

Idag blir det årets första kräftskiva. Kanske lite sent, det borde ha varit för en månad sedan. Men det gör inget - det är alltid gott med kräftor. Faktum är att när jag var tonåring hände det ett par år att vi käkade kräftor på juldagen. Som avbrott i julmaten liksom. Det hade säkert mest att göra med att mamma ofta hittade nåt överblivet paket i frysen när hon rotade fram löjrommen, men det är ju bara bra :-)

När det vankas kräftor så är det ju faktiskt tillbehören som är roligast. En sak som jag alltid brukar göra är en supergod saffransaioli. Passar jättebra till alla sorters skaldjur. Och till fisksoppa. Funkar säkert som kall sås till all möjlig fisk när jag tänker efter :-)
 
 
Inte är det speciellt krångligt heller. Mosa/pressa vitlök efter behag (vilket i min värld innebär ett par klyftor) och blanda en äggula, sambal oelek efter behag, en tesked dijonsenap och lite citron. Har jag ingen citron hemma så tar jag balsamvinäger istället. Smaken blir lika god, men den blir lite mörkare i färgen så klart. Kör med elvisp och droppa i olja, lite, lite i början och sen kan man öka på hällandet lite. När konsistensen är lagom (efter ca 1,5-2 dl olja) så är det bara det roliga kvar: smaksättningen... Ett kuvert saffran, lite salt (eller Herbamare) och vitpeppar. Kanske behövs det mer citron, senap eller sambal? När jag gör denna till skaldjur gillar jag att lätta upp den med kanske en matsked creme fraiche eller gräddfil. Gör jag den till fisksoppa så skippar jag det.

Glöggnyheter från Herrljunga

 
Kikade nyss in hos Amanda och klickade mig snabbt vidare. Hon tipsade nämligen om glöggnyheter från Herrljunga som jag så klart blev tvungen att spana in :-) Amanda var mest nyfiken på lättglöggen med smak av pepparkaka och ingefära. Den lät inte dum men det var en annan nyhet som fick mina smaklökar att hoppa upp och ner av otålighet.
 
Eget kollage med bilder från Herrljunga 
 
Starkvinsglögg smaksatt med äpple och ingefära. Det låter som en alldeles underbar höstglögg tycker jag. Så här lårer deras egen produktbeskrivning: Herrljunga 1911 Starkvinsglögg med smak av Äpple och Ingefära baseras på ett friskt vitt vin och äkta äpplejuice. Smaken är i grunden en traditionell vit starkvinsglögg, som fått ett extra lyft av friska äpplen och ingefära. Det ger en glögg som inte på något sätt ger avkall på smaken utan en glögg du kan njuta med alla sinnen. Serveras vid en temperatur på 50-60°C, gärna tillsammans med russin och skållade mandlar eller kall över några isbitar. Jag vill testa. Nu! Hoppas att den är riktigt starkt ingefärig.
 
Så klart är även jag nyfiken på lingon/pepparkaka. Lättglögg med äpple och kanel kan nog också vara god. Starkvinsglögg med fikon och mandel låter också som något som måste testas.
 
Undra förresten... Är det Herrljunga som har spioner hos Blossa? Eller är det Blossa som spionerar på Herrljunga? Förra året lanserade båda en kaffeglögg. Och i år lanserar båda en ingefäraglögg? Eller är det bara slumpen? Nej då, jag skämtar bara. Men det ska bli kul att se vad som händer nästa år :-)
 
Edit 2012-09-23: Vid närmare eftertanke... Det måste ju vara Blossa som spionerar på Herrljunga - eftersom deras alkoholfria kaffe/chokladglögg fanns redan 2010.

Nu är de här!

Ni kommer väl ihåg att årets Blossa är beställningsvara? Igår fick jag ett SMS från Systemet som talade om att mina fem förbokade flaskor finns att hämta ut :-) Boka du också om du inte redan gjort det. Boka gör du HÄR.
 
Provsmakning hemma hos Karro för två veckor sedan. Älskar hennes glögglas!

På dumburken ikväll: New Girl firar jul

Kollar ni på New Girl? Jag tycker att det är en kul serie - men det blir aldrig av att jag kollar på det. Det krockade nämligen med ChockyWockyDooDah förut när det sändes på fredagar. Och nu kommer det att krocka med Hela Sverige bakar.
 

Men ikväll är det tydligen julavsnitt på New Girl. Så känner ni för lite amerikansk jul så slå på TV4 kl 21. Själv slår jag på 7:an och kollar in bakningen :-) 

Triple cheese pizza

Nu har det varit lite väl helylle här på bloggen ett par dagar. Planering, gele, hemlagad senap och jag vet inte vad. Faktum är att jag är en ostrukturerad och ganska lat människa. Om jag inte planerar så slutar det antingen med kaos eller ingenting alls...
 
När det gäller mat är jag en sån person som gillar att laga mat så länge någon annan äter. Men att laga mat åt mig själv är bland det tråkigase jag vet. Vilket innebär att vardagarna ser ut så här: Till frukost blir det en kopp the. Till lunch en byggjobbarportion, gärna husmanskost och till middag... Tja, müsli och yogurt. Macka. Eller något halvfabrikat. För det finns faktiskt fantastiskt bra halvfabrikat.
 
I fredags var det en butiksdemonstration på "mitt" Hemköp. Jag hade lastat korgen full med lasagnesaker när jag kom fram till provsmakningshörnan ändrade jag mig snabbt. De demonstrerade en förgräddad pizzabotten, och det blev verkligen jättegoda pizzor. Tunna och frasiga och så gott som pizzeriabakade. Fördelen är ju att man får pilla på vad man vill när man gör dem hemma :-)
 

Jag är inne i en chorizoperiod just nu, så på min pizza blev det tomatsås (Muttis färdiga) smörgåschorizo, champinjoner och salladslök. Sen blev det (som rubriken antyder...) en himla massa ost: gorgonzola, mozarella och sen toppade jag med färdigriven "pizzaost" (vad det nu innebär). Botten heter Matilda Base Pizza från Matric. Himla god, och det är lite skönt att kunna slänga ihop en middag på 5 minuter :-)
 
 

Tomtedotterns sötstarka senap med whiskey

Förra året satt jag och lusläste senapsrecept. Vilket, om man känner mig, är totalt obegripligt. Jag gillar nämligen inte senap. Eller så här: jag använder gärna senap som en krydda (har du testat att ha senapspulver i salladsvinegretten? Mums!) men har aldrig senap på korv eller julskinkan. Häromdagen upptäckte jag dock att jag smaskat i mig hälften av en färdigköpt macka innan jag ens upptäckte att det var senap på den, så det kanske finns hopp för mig med?
 
När jag var i Egypten i våras shoppade jag med mig en del kryddor hem. Det var sjukt billigt. Jag betalade 7 LE (vilket är ca 10 kr) för ungefär en liter senapsfrön. Därför ville jag göra en grövre senap. Så här blev resultatet:
 
  
 
Tomtedotterns sötstarka senap med whiskey
Eftersom jag inte är någon senapsälskare (men mackan ovan gick ner!) så tog jag med en burk till en kollega, så den är godkänd även av gruppens gourmet, mästerkock och matauktoritet Per med kommentaren "God. En vuxen senap". Och en sak till: man gråter en del när man gör denna senap. Så det är inget man slänger ihop med paradsminkningen på... Det är en barnlek att hacka lök i jämförelse :-)
 
1 dl rödvinsvinäger
1 dl ättiksprit (12%)
1,5 dl gula senapsfrön
1,5 dl bruna senapsfrön
1 burk Colemans senapspulver
5 dl socker
1 dl mjölk
1 dl grädde
2 ägg
3 msk potatismjöl
Salt
ca 0,5 dl whiskey - jag använde Jameson
 
Gör så här:
  • Dag 1: Blanda rödvinsvinäger och ättika. Tillsätt senapsfrön. Låt detta stå och svälla minst två dagar i kylskåp.
  • Dag 3: Häll fröna i en mixer tillsammans med ungefär hälten av sockret och mixa tills du tröttnat. Det ska inte bli helt slätt, en del hela frön ska vara kvar. Det tar ett tag, jag hann plocka ur diskmaskinen under tiden mixern gick. Och försök inte ens göra detta med stavmixern (om du inte vill ha senapsfrön över hela köket villsäga...)
  • Blanda resten av sockret med senapspulvret och potatismjöl i en tjockbottnad kastrull. Blanda i de mixade senapsfröna, ägg, mjölk och grädde.
  • Sjud senapen på svag värme under konstant omrörning tills blandningen tjocknar. Elvisp är att rekommendera. Håll koll, för det bränns lätt vid. Smaka av med salt.
  • Låt senapen svalna något, och späd med whiskey till önskad konsistens. Häll upp senapen på rena burkar.
Den som inte vill ha whiskey i senapen kan späda med spadet från ättiksgurka istället. Senap håller i ungefär en evighet, så det går faktiskt alldeles utmärkt att göra redan nu. Ovanstående lass blir en stor sats. Men återigen: presenter. Så bra att ta med en burk när man blir bjuden på middag eller glöggfest eller andra trevligheter.
 
 

Planering: Recept, inköpslista och körschema

Dags för ett planeringsinlägg igen, tycker ni inte? Julen handlar ju till en väldigt stor del om "Same procedeur as last year? Same procedeur as every year, James". Inte minst när det gäller maten.  Det finns därför en hel del tid att spara på att organisera recepten på ett bra sätt.


Och om man har jullängtan i september kan man ta vara på den.  Använd tiden till att botanisera bland recepten och organisera dem. Visst, en del grejer lär tillkomma allteftersom resten av världen fattar att julen är på intågande. Men man kan ordna en bra struktur.

Vad är då en bra struktur? Tja, bara du vet vad som funkar för dig. En låda med receptkort. Scanna in dem och ha dem i en speciell katalog i datorn. Eller en högst ordinär skokartong om man gillar det manuella. Skriv ner dem i en bok eller i ett worddokument. Vad som helst, bara man vet vart de är när man behöver dem. Minns ett år när jag jagade runt som en skållad råtta tre timmar innan glöggfesten för att hitta receptet på mina saffransscones. Det var INTE roligt.

Jag har ett kombisystem: De recept som jag är nyfiken på och kanske, möjligtvis, eventuellt ska testa får bo i en plastficka eller, om jag hittar receptet på nätet så sparar jag så klart länken istället. Sen har jag ett worddokument där alla familjens juliga recept finns sparade. Där finns alla mammas ordinarie och specialare. Farmors grissylta. Alla mina beprövade glöggtillbehör. Syrrans julskinkegriljering. Jag FÖRSÖKER få svågerns recept på gravlaxsås, men han säger att det inte finns något. Jag är tvungen att tro på honom, men jobbar vidare i ämnet. När något av recepten från plastfickan/de sparade länkarna kvalificerar sig som återkommande (som Hovkonditorns pepparkaksbrownies tillexempel) ja då skriver jag ner det i worddokumentet. Då är det sparat "på riktigt".  I slutet av varje kapitel har jag skrivit ner ett körschema och en inköpslista. Här har jag även skrivit ner sånt som köps färdigt (typ pepparkakor, clementiner och julmust till glöggfesten, smör, bröd, prinskorv, sallad till dekoration osv till julbordet) - annars är det risk att man har sån fokus på det som ska lagas att det färdiga fick bo kvar i affären.

Jag är i ärlighetens namn inte julaftonsgeneral hos oss, det är syster som har den gradbeteckningen. Jag är på sin höjd en hjälpande korpral. Men jag har testat schemat när jag styrt upp påskfirande vid tre tillfällen. Och även när det gäller glöggfesten är körschemat och inköpslistan ovärderlig. Jag vet precis vad som kan förberedas dagen innan, vad som ska plockas fram ur frysen dan före partajet och vad som måste göras i sista minuten. Genom att skriva ner körschemat så hittar man fallgroparna. Och framförallt sätt att undvika dem. Leta moment som kan förberedas. Och hitta krockarna. Det är inte kul om man upptäcker en timme innan gästerna kommer att "satan, det kommer inte att funka, för nu har jag fyra olika rätter som ska tillagas i ugnen på olika temperaturer". Undvik sånt, okej?!

Inköpslistan då? Här finns det ju saker att göra för att förenkla rejält. Hjälpen stavas Excel. Detta fantastiska verktyg som gör så mycket för att underlätta mitt liv. Jag har gjort min godisshoppinglista i Excel och det är så himla smidigt. Denna idé kommer från min mamma. När jag var liten så gjorde hon en liknande tabell inför julbaket. Kaksorten på ena ledden, ingredienserna på den andra. Sen är det enkelt att räkna ihop vad som ska handlas. Men man måste ju göra om det varje år. Och eftersom detta inlägg handlar om att göra livet lite smidigare så kastar jag er raskt ungefär ett år bakåt i tiden. Då skrev jag ett utförligt inlägg om min exceljulgodisshoppinglista. Puh, långt ord det där!

Glöm inte att utvärdera. Var det något som saknades på körschemat eller inköpslistan. Skriv i det på en gång, du kommer att tacka dig själv nästa jul.

Tänkte inte bli mer långrandig än vad jag redan blivit. Bara sammanfatta lite för den som inte orkat läsa hela inlägget  (vilket jag har full förståelse för - det blev lite längre än vad jag hade tänkt...)

  • Basics: Se till att du vet vart recepten är.
  • Självbevarelsedrift: Gör ett körschema - det är där man undviker fallgroparna.
  • Tidsoptimering: Skriv inköpslistan i god tid. Som sagt: gärna i digital form och allra helst i excel, så slipper du göra om det från scratch nästa år.
  • Utvärdera: Notera vad som gick snett i körschemat och lägg till det som glömde att handlas på inköpslistan.Misstag och fel händer alltid. Men man kan ju göra andra fel nästa år. Det blir så mycket roligare om man varierar sig :-)

***

Ha en riktigt bra dag.

 

www.fruktkartan.se

Jag är uppvuxen i ett hus i en liten norrländsk by. I trädgården fanns äpplen, vinbär, rabarber, plommon. Ett trädgårdsland med potatis, sallad, rädisor, rödbetor och så vidare. Farmor och farfar som bodde strax intill hade jordgubbsland. Mormor och morfar som också bodde precis bredvid hade den bästa krusbärsbusken i världen.

I lägenheter är det sisådär med fruktträd. Jag är som sagt lyckligt lottad som bor i en bostadsrättsförening som prioriterar växtlighet. Jag har dessutom en egen uteplats där jag odlar smultron, timjan och rosmarin i rabatten och tomater i krukor. Men fruktträd och bärbuskar är det värre med... De får inte plats på mina få kvadratmeter.
 
Saknar du också att kunna gå ut och plocka äpplen och göra dig en paj? Ta en titt på www.fruktkartan.se. Spana in vad det finns för officiella träd i din närhet. Vem vet, kanske hittar du något annat spännande också :-)
 

Paradisäppelgelé

Soligt väder. Vackra frukter. Länsade fruktträd efter ett tag. Synd bara att de finaste frukterna sitter för långt upp. Jag kommer i och för sig ihåg hur man klättrar upp i ett träd. Problemet är att jag inte riktigt minns hur man klättrar ner, så det fick vara...

Nu löste det sig ändå. Hittade nämligen ÄNNU flera träd på andra sidan grannhuset som jag inte lagt märke till förut. Där fanns även några vanliga äppelträd. Det är så kul att bo i en förening där växtlighet är prioriterat. Så nu är äppelpajerna räddade :-)
Paradisäppelgelé
Detta är en syrlig och frisk gele som är ett perfekt tillbehör till söndagssteken. Färgen varierar så klart beroende på vilka äpplen som används, men  de som växer utanför mig har knallrött skal, och är illrosa i köttet. Gelén får en helt  underbar färg. Vid grannhuset växer två olika gula sorter som fick följa med i gelén, men den färgen slog (som tur är) inte igenom för mycket. Vet att det bara var nån vecka sedan jag publicerade receptet, men då hade jag ingen gelé att visa upp så här kommer det igen:
 
1 kg paradisäpplen
5 + 3 dl vatten
Socker (mängd enligt steg 4)
 
Gör så här:
  • Lägg äpplena i en syltgryta med 5 dl vatten. Låt dem småkoka i ca 45 minuter tills de blir mjuka. Mosa sönder dem med en träslev.
  • Häll fruktmassan i en silduk över en skål och låt den självrinna i några timmar eller över natten. Låt dig inte frestas att krama ur silduken om du vill ha en vacker, glasklar gele.
  • För att utvinna mer saft lägger du tillbaka fruktmassan i en gryta med 3 dl vatten och kokar upp den på nytt. Flytta över massan till silduken och låt den självrinna i ytterligare några timmar.
  • Mät upp saften och beräkna 5,3 dl socker per 6 dl saft. Blanda sockret och saften och rör om på svag värme tills allt socker har löst sig. Höj temperaturen och låt blandningen koka livligt tills den nått stelningspunkten (105 grader/geleprovet).
  • Skumma. Häll gelen i heta, steriliserade glasburkar och förslut dem.

Vi (Eva och jag) gjorde gelé på ca 4 kilo äpplen. Så nu klarar vi oss över vintern. Det har till och med blivit så pass många burkar att man skulle kunna ge bort en burk eller två. Så mamma, nästa gång jag kommer hem så skulle det vara gott med stek, brunsås, kokt potatis, kantareller.och blomkål. Snälla??? Jag tar med gelé :-)


Belgiska våfflor

 
Långa lata helgmornar är något av det bästa jag vet. Göra något gott till frukost och bara mysa. Bäst är det på vintern när man samtidigt kan sitta och titta på all skidåkning. Men höstmornar är bra det med :-)
 
Normal långfrukost innebär kolesterolfrukost (dvs stekta mackor, bacon och stekt ägg). Men det är ju inte fel att variera sig heller. I påskas fick jag ett belgiskt våffeljärn. Av någon anledning har jag glömt att använda det. Hur går sånt till egentligen? Nåväl. Igår var det dags att provköra och det blev jättegott.
 
 
Belgiska våfflor
Jag gjorde det enkelt för mig och använde ett av recepten som följde med järnet. Det blev jättegott i smaken, men konsistensen blev lite "sladdrig". Vet iofs inte om det beror på receptet, eller om det beror på att jag helt enkelt inte gräddade dem tillräckligt länge.
 
3 dl mjöl
2 tsk bakpulver
1 dl socker
salt
125 g smält smör
4,5 dl mjölk
2 äggulor
2 äggvitor
Smör/margarin till järnet
 
Gör så här:
  • Blanda alla torra ingredienser.
  • Blanda de blöta ingredienserna förutom äggvitan. Blanda sedan ihop allt till en smet
  • Vispa äggvitan hårt och vänd ner i smeten.
  • Smörj järnet. Häll en dryg deciliter smet i järnet och grädda i ca 5 minuter. Smörj järnet mellan varje omgång våfflor.

Våfflorna pudrades med florsocker, och serverades sedan med blåbär och lönnsirap. Men jag kan även tänka mig att det är gott med stekt bacon till :-)

 


Våningsfat av snöflingor

Jag älskar våningsfat. Jag har ungefär hur många som helst. Faktum är att jag köpte ett senast idag. Ett litet minifat som man ska ha tryffel på. En av mina fiffigare idéer förra julen var att låta det ätbara vara en del av pyntet: ett våningsfat (eller en våningskorg om jag ska vara petig) med äpplen och clementiner, och sedan en ljusslinga. I år blir det nog samma variant, men kanske med lite murgröneslingor också.

Jag älskar inte bara våningsfat, utan även snöflingor. I våras gjorde jag därför ett första försök på temat snöflingevåningsfat. Jag tyckte att det blev himla fint och bestämde mig raskt för att det blir flera. Fatet i det förra inlägget har flyttat hem till min syster, och jag har gjort ytterligare två sedan dess. Dock bara tvåvåningsfat, det räcker. Dessa fat är gjorda i röd lera. Den är mycket mjukare än den röda, och tyvärr innebär det att man inte kan fuska med en pepparkaksform, utan det får bli mallar av papper istället. Men vad tusan... Jag är ju även en papperspysslare, och därmed van att leka med skalpeller.
 
 
Så här blev det färdiga fatet. Jag föredrar färgad lera när jag ska använda vit glasyr. Gillar när lerans egen färg kommer fram lite i kanterna... Sedan det förra fatet tillverkades har jag även hittat en rolig butik: www.kakfateriet.se. Där kan man köpa "pinnarna" till fatet, så man slipper använda sig av en gängad stav, som ju inte alls är lika fint. Om man vill göra fat av loppat porslin kan man även köpa rätt typ av borr där.
 
 
Så klart måste det ju vara lite smolk i glädjebägaren. Jag har alltså gjort två våningsfat nu i höst. Tyvärr måste jag göra om de undre faten. Det ena, det på bilden, sprack i första bränningen. Jag glaserade ändå eftersom det var lite fifty/fiftychans att det kunde bli bra. Det blev det inte. Men jag kommer att kunna använda det ensamt som ljusfat och kanske ha lite grankvistar eller något som döljer sprickan. Så det var ju inte i onödan. Det andra fatet... Det råkade åka i backen. En av de taggiga ändarna på flingan har gått av. Ska limma den, men det lär nog också få sluta som ljusfat. Men det är kul att göra dessa fat, så det gör inte så mycket att jag måste göra nya.

Leo och Lucas drejar

Kommer ni ihåg DETTA inlägg? När jag försökte dreja första gången? Och hur frustrerad Eva var på mig, och hur frustrerad jag var på min bristande koordinationsförmåga. Det blev iofs bra i slutändan, eller vad säger ni? Inte alls illa för ett första försök.

I lördags var jag och Eva uppe på keramiken igen. Verkstaden är stängd på lördagar, men eftersom Eva är ledare så har hon möjlighet att sticka dit även när det inte är öppet. Leo och Lucas har velat följa med, men det blir lite omständigt en vardagkväll. Men i lördags var det som sagt dags.
 
Det var jätteskönt att vara där. Verkstaden ligger så himla mysigt till, en rest från den gamla världen. Hus med snickarglädje, charm och starka färger. Träd och lusthus. (Att man ser ett tokfult höghuskomplex så fort man höjer blicken får man helt enkelt tänka bort. Man kan titta åt ett annat håll.)
 
Grabbarna var så himla duktiga. Vi behövde inte alls hjälpa till mycket. Vi visade hur man gjorde, men sedan klarade de sig rätt bra på egen hand. De fick börja med att kavla, det blev enklast så :-)
 

Till vänster storebror Leo, 6 år, i full färd med att göra grunden till en snögubbe.
Till höger lillebror Lucas, 4 år, som fäster fötterna på en skål.
 

Lucas visar upp hur man ser ut om händerna när man drejar.
Jag brukar vara bra mycket kladdigare än så....

Sen var det dags att dreja. Jag har inte drejat sedan i våras. Handen på hjärtat hade jag inte hunnit lära mig så mycket innan sommaruppehållet, så det var verkligen som att börja från början igen. Men det gick hyfsat okej faktiskt. Sen var det grabbarnas tur. Herregud de är för tusan bättre än mig. Och då är de 4 och 6 år. Och har aldrig gjort det förut. Jag är mycket imponerad.
 

Leo till vänster, Lucas till höger.
 
De saker vi gjorde i lördags är så klart inte färdiga ännu. Men det fanns grejer som vi gjort tidigare som var färdiga att ta hem nu. Eva har gjort ett helt fantastiskt fat genom att kavla in lönnlöv i leran och sedan sammanfoga dessa till en skål. Vi hade långa diskutioner om vilken färg hon skulle använda på glasyen. Jag röstade för höstigt rött, medan hon själv ville göra en grön skål. Till slut lyckades jag övertala henne och så här blev resultatet:
 
 
Jag fick också med mig några färdigställda saker, men det får ni vänta till imorgon på att se.

100 dagar kvar

Idag är det 100 dagar kvar till julafton. Det låter länge, men förra året sprang tiden verkligen iväg. Jag har dock inte en susning om vart den sprang, men jag tänker inte följa efter. Jag trivs i tiden av planerande och förberedelser. 100 dagar är nog ganska lagom ändå.
 
Håll till godo med lite bilder. De är gamla. 266 dagar gamla för att vara korrekt.

Vilken jävla käftsmäll!

 Och det säger jag som någonting bra! När man måste kontrollera om alla tänder sitter kvar i munnen, ja då är det en bra konsert. Igår kväll var Nickleback i Globen och det var så JÄVLA bra. Nu har jag använt ordet "jävla" två gånger (eller tre om man räknar den sista) vilket iofs är något som jag gör alltsomoftast när jag pratar, men väldigt sällan när jag skriver. Men jag är tvungen. 

Konserten var egentligen planerad till Hovet.
Sålde slut på nolltid. Flyttades till Globen. Fullsatt. Jag har sällan sett en så entusiastisk publik i den golfbollen tidigare. Och jag har sett en del vid det här laget. Precis hela publiken stog upp, sjöng, dansade, vrålade, klappade händer. Det var helt galet. Till och med längst bak på C-läktaren (alltså högst uppe under taket, allra längst bort från scenen) röjde folk järnet. Så kul att se.
 
Nickleback har inte varit mina största favoriter. Visst, de har en himla massa låtar som är bra. Lite söta och trevliga liksom. Men för mig som är mer en Mötley Crue, Deep Purple och Whitesnake-brutta så har det varit på tok för vattenkammade med radiohits som How You Remind Me och Rockstar. 2008 släppte de albumet The Dark Horse och inledningen på den skivan knockade mig totalt.
 
Something In Your Mouth och nedanstående Burn It To The Ground fick mig att ändra uppfattning om dem totalt. Sen dess har jag längtat efter att få se dem live. Men de rackarna har ju lyckats undvika Sverige de senaste 11 åren, så det har liksom inte blivit av. Förän nu. När de avslutade konserten med Burn It To The Ground så trodde jag att taket skulle lyfta i Globen. En sån stämning har jag inte varit med om i den lokalen sedan.... hmmm.... Rammstein spelade 2010 och det var stor allsång under Du Hast. Varken Metallica, Iron Maiden, Ozzy eller Mötley Crüe (som alla ligger närmare mitt hjärta) lyckats leverera få med publiken på samma sätt, trots att de gjort bättre konserter.
 
 
Om jag ska ta en tripp down Memory Lane så kan jag endast räkna upp några få tillfällen som varit lika bra. Och nu menar jag alltså enskilda låtar under konserter (skulle jag rabbla hela konserter så skulle listan se annorlunda ut)...
  • Rolling Stones framför Gimmie Shelter. Stadion 2003
  • Heaven and Hell spelar Heaven and Hell på Sweden Rock 2007.
  • Whitesnake inleder sin konsert på Sweden Rock 2006 (?) med ett medley på Burn och Stormbringer.
  • Blackmores Night, första gången jag såg dem och inte hade några förväntningar alls kör Fires At Midnight. Göta Lejon 2004 (?) med säkert 10 personer på scen som spelar en massa instrument som jag aldrig sett eller hört talas om tidigare.
  • Sen kanske det verkar fel att nämna Jakob Hellman bland ovan nämnda storheter. Men om man pratar om enskilda låtar så går det inte att glömma bort när han spelade ...och stora havet på Grönan förra sommaren. Det var stort. Stort.
Och nu kan vi alltså lägga till Nickleback, Burn It To The Ground till den listan. Sweet.
 
Bra kväll. Ny dag idag. Nu är det en dryg månad kvar tills nästa inplanerade konsert. Då är det Steel Panther som gäller. Tills dess får jag väl nöja mig med stereo och eventuellt kanske nån barspelning. Men det är ju inte fel det heller.
**********
Önskar er en bra dag, det tänker jag ha :-)

Jordärtskocksoppa med kantareller

I min mammas trädgårdsland växer det roliga saker. Bland annat växer det jordärtskocka där, och den omvandlar mamma till puré som sedan blir soppa. I somras när jag var hemma hade vi en liten frysrensning. Fjolårets jordärtskockspuré tillsammans med ett par burkar kantareller blev en lyxig middag.

Både mamma och jag älskar jordärtskocksoppa, medan pappa och min syster har en synnerligen sval inställning till denna delikatess. Helt obegripligt tycker jag. Men det är ju jag det. Jordärtskocksoppa är en jättebra bas som kan hållas vardagsenkel genom att servera den med ett mjukkokt ägg eller göras läckert lyxig som en förrätt med rom, rödlök och lite gräddfil. Eftersom smaken är så mild så går den att variera på tusen sätt. Eller fler.
 
Jordärtskocksoppa med kantareller, parmesan och lite olivolja
 
Passa på att laga detta nu när det är säsong för både jordärtskocka och kantareller. Och är man ändå igång med att koka soppa så gör lite extra. Att byta ut en del av grädden mot jordärtskocksoppa i en potatisgratäng är nämligen to die for!
 
Receptet har jag publicerat tidigare, och det hittar du HÄR.

Spelkväll: Munchkin

Nu börjar kvällarna inte bara bli kyliga. De kan faktiskt klassas som kalla. För att inte tala om mornarna, man fryser ju ihjäl om man råkat glömma halsduken hemma. Et alldeles lysande sätt att fördriva tiden under dessa kalla kvällar är att samlas ett gäng och spela spel. I vår umgängeskrets innebär det Munchkin.
 
Nån som spelat Munchkin? Nu tar jag en fördomsfull gissning, och tror därför att svaret på frågan blir nej. Varför jag tror det? Jo, därför att folk brukar se ut som levande frågetecken när jag nämner ordet. Nåväl. Munchkin. Enklaste sättet att beskriva det på är att det är ett rollspel. Hey, dra inte öronen åt er ännu, låt mig prata till punkt först. Personligen har jag alltid tyckt att det där med rollspel verkar så gravallvarligt och pretentiöst, det har aldrig någonsin intresserat mig. Men Munchkin är en parodi på hela den grejen. And let the fun begin!

Bilden visar några av de olika spelvarianter som finns, och jag har lånat den HÄR.

Det har alltså uppbyggnaden av ett rollspel; du "är" en karaktär och börjar som en liten svag skit. Efter vägen möter man monster som måste dödas och om man lyckas får man skatter som hjälper dig att bygga upp karaktären så att den blir starkare. Om man däremot misslyckas, ja då får man försöka fly. Lyckas man inte fly så blir man fångad av monstret, och då råkar man ut för Bad Stuff.
 

På ovanstående bild spelar vi Munchkin Booty, som är en spelvariant med pirattema.
 
I detta spel (som bäst spelas med 3-5 personer) gäller det att balansera på en fin linje mellan snällhet och elakhet. Man får nämligen både hjälpa och stjälpa sina motspelare en strid. I början av spelet brukar alla vara snälla, men ju längre spelet pågår, ju elakare blir man.
 
Den stora behållningen i spelet är beskrivningarna på korten. Man kan garva högt när man läser dem, och i kombination med illustrationerna så blir det allt som oftast stor humor. Gillar man ordlekar så är det ett givet köp bara för att sitta och läsa beskrivningarna. Nedan några kort ifrån Super Munchkin, som är ett spel med superhjältetema. Du kan alltså möta ett monster som heter Tree-Mendous eller träffa på några Flesh Eating Begonias som tuggar i sig dina skor. Bara för att ta ett par exempel...
Alla bilder är klickbara för större versioner.
 
Munchkin finns i flera olika varianter. I min umgängeskrets finns Bites (vampyrer), Booty (pirater), Zombies (gissa...), SuperMunchkin (superhjältar), Star Munchkin (rymdtema) och naturligtvis även originalvarianten. Ett spel kostar ca 250 kronor på SF-bokhandeln. Det finns även expantioner för en femtiolapp. Det finns till och med en expantion med jultema :-) Och på tal om ordlekar: Munckin Booty har alltså pirattema och utspelar sig således på vattnet. Vad sägs om det finurliga namnet på expantionen: Fish and Ships. Asgarv. Spelen kan blandas med varandra för ännu större spelvariation.
 
Personligen tycker jag att originalet, Bites och Booty är roligast av de versioner jag testat. Så om du och dina vänner gillar att spela spel så kan jag verkligen rekommendera att inhandla detta. Kanske kan vara en bra julklapp till någon i familjen, för mysiga mellandagar?

Ett år med Google Analytics

Den 8:e september 2011 fick jag reda på att det finns något som heter Google Analytics. Tyckte att det verkade lite skoj att få mer detaljerad besöksstatistik än vad blogg.se levererar, så jag installerade det. Attans så kul det är att se vad det är som gör att ni hittar hit, vilka inlägg som är de flest lästa och om det är någon dag som sticker ut i besökarstatistiken kan man se om det just den dagen är en massa helt nya besökare, eller om det var en massa återkommande besökare som hittat hit samma dag.
 
Man kan roa sig länge inne på Analytics om man inte har nåt bättre för sig, men så är jag ju en statistiknörd också. Antar att det hör ihop med att jobba i försäkringsbranchen haha. Eftersom jag nu haft Analytics installerat i ett år så tyckte jag att det skulle vara kul att kolla på året som gått.
 
Oj. OJ. Mer än 36.000 besök. Merparten av er väljer att komma tillbaka. Jag är väldigt glad och rörd just nu ska ni veta. Man (läs: jag) tänker inte så mycket på hur många ni egentligen är som tittar in när man bara ser statistiken för 10 dagar i taget. När jag kollade året så ser jag att jag haft besökare från i princip hela världen. Lite dåligt med besök från Afrika kanske, men å andra sidan så är det mer fashinerande att det hittat hit en enda därifrån. Resten av världen är i princip helt täckt. Hade någon från Grönland, Mongoliet och Kazakhstan hittat hit så hade kartan (förutom Afrika då...) varit så gott som fulltalig.

Jag ska göra mitt bästa för att fortsätta skriva på ett sätt som gör att ni kommer tillbaka, utan att för den sakens skull börja fundera på vad ni vill läsa om och anpassa mig till det. För detta är mitt space, och jag skriver så klart främst för min egen skull (det här är mitt eget juliga arkiv - det är dessutom ännu bättre nu när man kan ha recepten med sig i en smart telefon) men det hade inte varit så kul som det är utan er som jag "lärt känna" under åren med bloggen. Jag blir jätteglad av alla era kommentarer och att jag fått chans att göra saker som inte skulle ha hänt om jag inte bloggat.
 
Så ett stort tack, tack, TACK till alla er som förgyller mina dagar. Imorgon kommer jag med ett tips som kanske kommer att förgylla ERA dagar. Eller kanske främst kvällar.
 
Återigen: tack!

Barnpanelen testar nya alkoholfria Blossa

 
Det är bra att omge sig med likasinnade. Igår var jag och Eva och keramikade. Eva hade med sig sina barn, Leo som är 6 år och Lucas som är 4. Shit vilka duktiga killar! Sen kan man fundera... Har de möjligtvis umgåtts med mig för mycket? För helt plötsligt, ur ingenstans så säger Lucas "Jag vill ha GLÖGG!" Man skulle nästan kunna tro att jag har varit med och uppfostrat dem... Det roliga är att de faktiskt förknippar mig med glögg.
 


Som tur var fick vi med oss en flaska av den nya alkoholfria Blossan i fredags. Och på ovanstående bild kan ni även spana in den nya designen. Alla "vanliga" glöggar följer ovanstående design, medan de i höga, smala flaskor ser ut som tidigare. Årgångsglöggen är som vanligt i den knubbiga flaskan med ny design varje år.
 
Saxad beskrivning från blossa.se: Blossa alkoholfri är baserad på vin, vilket gör att den behåller sin karaktär även efter att alkoholen har avlägsnats. För att runda av smaken tillsätts sedan druvjuice och socker. Slutligen kryddas den med vår klassiska kryddblandning.
 
Vi fick provsmaka även denna i fredags och jag tyckte att den var helt okej. Men det som betyder något är ju vad målgruppen tycker som är det viktiga. Vilken tur att jag hade två villiga försökskaniner till hands :-)
 
Så här tyckte de om glöggen: "Toppen!" "Supergod!" och slutligen "Jag vill ha mera glögg". Jag tolkar det som ett bra betyg, och passar härmed deras utlåtande vidare till er. Denna glögg kommer att finnas både på systembolaget och i matbutiken, och är ett bra alternativ även till vuxna som av någon anledning vill undvika alkohol, eller som helt enkelt gillar lättglögg bättre.
 
Leo och Lucas börjar förresten bli rutinerade glöggprovare vid det här laget. Så HÄR tyckte de förra gången de fick testa. Tack för hjälpen, grabbar!

Blossa 12: bäst på flera år

Igår var det dags. Blossas årliga glöggmingel där den nya smaken presenterades. Ack så fel ute jag var. Ingen körsbär alls - men det gjorde inte något. Smaken är - som säkert alla vet vid det här laget - ingefära yuzu.
 

Yuzu var något som jag aldrig hört talas om innan men det är en citrusfrukt som (om jag förstått allt rätt) enbart växer i Japan, och som sällan eller aldrig exporteras. Den används ungefär som vi använder citron och lime, pressad som smaksättare. Det var lite roligt: i bakgrunden rullade ett bildspel med yuzu i alla olika stadier. Träd på avstånd, närbilder på frukterna, folk som jobbar med att plocka dem och så vidare. Kul, eftersom de flesta i rummet förmoldigen aldrig ens hört ordet Yuzu tidigare.
 
 
Så jag var inte helt fel ute i min önskeglögg blodapelsin/ingefära. Det som stör mig lite är att jag aldrig någonsin kommer att få uppleva den nu. Det kommer aldrig att komma en till citrus/ingefära...
 
 
Vi fick testa glöggen rumstempererad, vilket glöggmästaren tyckte var det bästa sättet för just denna. Glöggen kändes frisk och fräsch, inte en sån sockerchock som glögg ofta kan vara. Denna kändes närmast hälsosam. Som kall kom dock inte ingefäran och glöggkaraktären fram så mycket. När jag kom hem testade jag därför att värma den. Och då. Oj vilken hit. Fortfarande väldigt fräsch, men med en bra kryddsmal. I min mun är detta den bästa årgångsglöggen sedan 2007 Havtorn Kanel. 2009 Clementin får härmed se sig själv nedpetad till en hedrande tredjeplats.
 

Ovan visas hela Blossasortimentet. Årets övriga nyhet är en helt alkoholfri glögg (till skillnad från de som funnits tidigare med 2,2%) baserad på rött vin och druvjuice. Vi fick smaka den och den var bra. En klassiskt stabil glögg som egentligen inte sticker ut åt något håll (vilket jag aldrig tycker att lättglögger gör - jag saknar "stinget" liksom), men smaken är en klassisk glöggsmak och ikväll ska monstren få testa den. Återkommer med deras betyg. Det är ju bra om de som tillhör målgruppen får tycka till.
 
En annan sak som är ny för året är att flaskorna fått ny kostym. Å ena sidan rätt snygg, å andra sidan måste den få "landa" lite i mitt medvetande innan jag säger bu eller bä. Vet liksom inte om den är snygg och rätt, eller snygg och fel. Det visar sig om en månad eller så.
 
Helena, med bloggen Hellys jul var också inbjuden. Jätteroligt tyckte jag, eftersom vi under förra hösten och vintern hade i princip daglig kontakt. Fantastiskt roligt att få träffas IRL tycker jag :-) HÄR kan du läsa hennes inlägg om glöggen.
 
Återstår att säga TACK till Blossa för inbjudan och en trevlig provsmakning.

Lördag: keramikdag

Idag ska jag och Eva vara på keramiken hela dan. Vi tar med oss hennes monster på 4 och 6 som också vill leka med lera. Eftersom jag inte riktigt listat ut hur man gör annat än text rakt upp och ner när man mobilbloggar så innebär det att ni får vänta på blossa12 ett tag till. Om du inte vill vänta så få in och läs hos http://hellysjul.blogspot.com istället :-)

God!

 
lovade ju att återkomma när jag smakat årets Blossa. Den var god. Men det har varit en lååååång dag så ni får vänta på bilder och mer utförligt berättat. Trött nu. Sova.

The big day! The B-day

 
Så har dagen B äntliten kommit. Dagen när vi får reda på vad årets Blossa smakar, och aldrig har det varit så spännande som i år. För i år får jag ju vara med och smaka. Den 19:e juni fick jag ett "save the date"-mail från Blossas PR-byrå om att lämna en lucka i almanackan för lite glöggmingel. Skojarumedmigeller? Hmm... Nu ska vi se... Tänka efter och analysera situationen ordentligt så att jag inte fattar några förhastade beslut. Skulle jag möjligtvis kanske eventuellt kunna hitta en lucka? Japp. Inga problem.
 
Jag har ju kommit med lite olika gissningar tidigare. Men sedan Blossa lade ut sin ledtråd på Facebook, och som jag härmed passar vidare till er, ja då var det bara att bita det sura äpplet och inse att jag har fel. Både blodapelsin och tranbär känns väldigt avlägset nuförtiden.
 

Körsbärsblom i mängder. Vit flaska. Så körsbär och lichi kanske? Annars kan jag inte komma på vad det vita kommer ifrån. Eller så är den vit bara för att det är snyggt, men det följer inte tidigare års mönster.
 
Förresten, både Blossa och Årets julsnaps tillverkas ju av Altia. Så på snapsprovningen var det ju en del Altiafolk. Hamnade i diskution med en tjej som frågade om jag skulle komma på glöggminglet, och om jag hade någon gissning. Svarade så klart att jag gissade körsbär och hänvisade till ledtråden och mingellokalen. Vilket pokerface hon visade upp. Inte minsta lilla antydan till avslöjande, varesig i ögonen eller någon annan del av ansiktet för den delen.
 
Nåväl. Klockan 12 börjar glöggminglet. Klockan 13 släpps smaken officiellt. Men titta in lite senare vettja. Då har jag nog en rykande färsk recension. Till dess: ha en bra dag. Det tänker jag ha!

Det var ett stort och präktigt äpple...

...och alldeles genomskinligt. Det föreföll mig, som om jag inte hade sett en sådan härlig frukt, sedan jag var barn. I nästa ögonblick var jag hemma igen och sprang omkring i trädgården i den kyliga septembermorgonen för att söka frukt under träden. Jag kände på tungan smaken av de daggfriska, solkättade astrakanerna, och jag sa till mig själv, att jag måste laga, att jag kunde återförvärva Mårbacka för att än en gång få äta dessa äpplen.
 
Jag är fortfarande fashinerad över vilka bra bilder det blir med min mobil!
 
Jag hade turen att få provsmaka Årets julsnaps även i år. Inte bara smaka snaps förresten. Julbord också. Toka har tur, som min mamma skulle säga. Det var ett event på Spritmuseum på Djurgården, och kryddmästaren Jonas Odland var där och berättade om snapsen.
 
Varje år lanseras en speciell julsnaps och detta är detta är 19:e gången i ordningen. Den inledande texten kommer från novellen Återkomsten till Värmland av Selma Lagerlöf, och det är just Selma och Mårbacka äppelträdgård som är inspirationen till nubben.
 
Saxat ur pressmeddelandet:
Prima Julsnaps 2012 är fruktig och har en tydlig äppelkaraktär, ett sting av kanel och en lite rökig eftersmak. Det är en snaps med en tydlig julprofil där receptet med sin äppelsmak är blandat med inspiration från Mårbackas stora äppelträdgård. Selma Lagerlöfs intresse för resor och utländska influenser inspirerade mig att plocka in kanel i smaken. I botten har jag utgått från en klassisk akvavitkryddning med kummin, fänkål och korianderfrö, säger kryddmästare Jonas Odland.
 
En testpanel fick testa snapsen i midsomras. Och äta julbord. De tyckte att snapsen funkade allra bäst till sillar, jansson, gravad lax, rökta korvar, gorgonzola och mörk choklad. Däremot så passar den inte till ägghalvorna och skaldjur och skagenröra.
 
Så vad tyckte jag då? Jag som inte är någon storkonsument av snapsar och har svårt för att dricka ren sprit i allmänhet? Jodå. Jag tyckte att den var god. Jag fick i mig två rackare så det är ett bra betyg. (men Hallands Fläder, som vi också bjöds, den fick stå kvar efter bara en liten sipp). Den funkade verkligen jättebra med gravad lax, men vet inte riktigt om jag tyckte att den funkade så bra till chokladen.
 
Psst, Leo: det är beställningsvara i år igen. Bara så du vet. Boka kan du göra HÄR. Och till er andra: jag tycker att ni ska knalla in till Leo och läsa vad han tycker om att julens självklara varor enbart finns i beställningssortimentet. Kan inte säga annat än att jag håller med!

Juliga drinkar

 
Så... Handen på hjärtat, vad tycker ni om Martha Stewart egentligen? Jag hyser någon form av hatkärlek till henne. Jag gillar programmets uppbyggnad och innehåll, med pyssel, matlagning, nån kändis som ska laga mat och vara helt hopplös i köket. Men jag klarar verkligen inte av Martha. Snacka om en människa som är fast i sin egen förträfflighet.
 
Dessutom ser man hur vilsen hon är varenda gång någon "proffspysslare" bjudits in. Det är ju tur att man slipper henne när man surfar runt på www.marthastewart.com i alla fall. För den sidan är verkligen en guldgruva, oavsett om vi pratar mat, dryck eller pyssel.
 
Igår kväll satt jag och drinksurfade lite och hittade några saker som verkade riktigt roliga. Vad sägs om Candy Cane Coctail och Cranberry Coctail ? Vet inte om smaken är rätt, men de är sygga som bara den i alla fall.
Antar att min spritsurfning har att göra med dagens äventyr? Idag har jag semester. Jag ska nämligen få testa Årets Julsnaps även detta år. Så i dag blir det nubbar och årets andra julbord. Undra om årets nubbe är lika god som fjolårets?

Grannfrun, pepparkakor och en ärligt stulen burk

Granne med mamma och pappa bodde ett äldre par, Anna och Tage. På sommarkvällarna var vi ofta där och satt i deras uterum och spelade kort. Anna var lång och hade ordentliga armmuskler. "Som limpor" brukade hon säga. Och skratta. Jag ville ha armmuskler som henne och försökte spänna mina muskler så hårt att hela jag darrade, men det blev inte ens en liten bula.
 
I ugnen hos Anna och Tage fanns det alltid skorpor. Hon bakade världens godaste skorpor och det första jag gjorde när jag kom hem till dem var att gå direkt fram till ugnen och hugga mig en. Anna är borta sedan länge, men min mamma har receptet. Jag har i min tur fått det av henne i mammakokboken. Det måste nog bli en omgång snart, nu när jag har lärt mig att baka bullar... Har aldrig bakat dem själv, men det är ju bara så gott med skorpor, smör och en ostskiva.
 
Det bästa var dock att baka pepparkakor med henne. Varje år bjöd hon mamma på lite fritid, men det var jag och Anna som drog det längsta strået. Vi fick ju baka peppisar. Och äta deg. Anna ville baka med barn, men hennes egna barnbarn var för långt borta, och kanske för stora för att vilka baka med mormor. Miniversionen av mig älskade dock att låna någons mormor, eftersom jag vid den tidpunkten hade min egen mormor i en annan stad. Kavla, äta deg, lägga på plåt och jag minns så klart att peppisarna förlorade formen. Hur det luktade. Samla ihop degresterna och knåda dem igen och göra flera. Att det var mysigt. Äta färdiga peppisar. Ha det bra helt enkelt.
 Pepparkaksburken som jag ärligt stulit av mina föräldrar.
 
För en vecka sedan bestämde jag mig för att föra traditionen vidare. Så i år så är det jag som bakar peppisar med min gudson och hans storebror. Det får nog vänta något år innan mamman i fråga får lämna dem hos mig och dra ut på stan och shoppa julklappar men vad tusan... Det ska börjas i tid.

Ja!

Gårdagens bröllop gick som det skulle. Båda sa "ja" vid rätt tillfälle så nu är de gifta. Vigseln hölls i Sorunda kyrka, och därefter lunch i en församlingsgård intill. En medeltidskör, A Capella Holmiensis, sjöng ett par låtar. Jag ser fram emot deras julkonsert!
 

Mina Converse funkade så klart finfint till outfiten, även om Niklas fortfarande är av en annan åsikt. För övrigt börjar denna klänning få ordentlig rutin som bröllopsoutfit. Det är tredje bröllopet jag har den på nu. Sen har även Petra haft den på ett bröllop också. För övrigt: vigseln var kl 12 på en ort som verkligen är långtbortistan räknat från mig. Jag var tvungen att gå hemifrån 09:40, för att sedan möta mina vänner på pendeln 10:09. Det kändes väldigt skumt att knalla omkring och vara uppklädd till tänderna i tunnelbanan ensam en lördag morgon. Det kändes som att jag var ute på en riktig "walk of shame"
 
Hem och förstärka sminket, spraya håret, måla naglar. Byta till min alldeles underbara världens snyggaste klänning som jag är så sjukt snygg i och som jag bara längtat efter att använda. Ni kanske minns den HÄR? Sen var det dags att ge mig av till middagen. Lyckades aldrig fånga någon bra helfigursbild, men jag lovar: Converse funkade lika bra till den :-) Jag lyckades dock fånga en mycket nöjd brudgum. I alla fall på bild.
 

Jävla klänning. Det är INTE skönt med tyll som är hård och kantig och ondskefull. Vanligtvis brukar det ju vara en mjuk och sladdrig underkjol med en påsydd tyllkant längst ner. På denna klänning - för att skapa massvis med volym - så är hela underkjolen i tyll. Vilket betyder att den är påsydd där överdelen möter själva kjoldelen. Det är VASST. Det kändes som att sömmen var gjord av ståltråd. Trots att jag hade nylonstrumpbyxor och dessutom FÖRSÖKT göra det lite mer bekvämt genom att ha en trikåkjol under så blev jag tvungen att gå hem och byta om. Tur att jag bara hade 10 minuters promenadväg hem. Det blev alltså kvällens tredje klänning. Den får ni ingen bild på dock.
 
Nu blir det underklänningsshopping. Annars kommer klänningen enbart att bli en väldigt snygg garderobsvärmare, och så vill jag inte ha det!
 
PS1: Flemming är tyvärr inte en hane. Det betyder att Flemming lägger ägg. Flemming är en korsspindel. Korsspindlar är giftiga. Korsspindlar kan bitas. Flemming ska DÖ!
 
PS2: Kan du knyta en slips?

Mörka kvällar, ljusa lampor

 
Denna lampa skulle jag vilja ha på min uteplats. Enligt föreningens regler får vi nämligen inte installera eluttag, så man får hitta andra lösningar.  Just nu kan man tävla om nedanstående lampa på Hildas Hem och jag vill vinna. Så det så.
 


Om mobiltelefoni och kärringar, Converse och en fiende vid namn Flemming

 
Nu kommer det ett väldigt spretigt inlägg. Men vem har sagt att man måste hålla sig till ett ämne hela tiden? Det här är mitt space, så här bestämmer jag.
 
Igår var det en konstig dag. Den började lugnt och fint, fortsatte i panik (jag hatar att inte kunna påverka situationer) följt av lättnad och ett väldigt bra möte. En bra arbetsdag helt enkelt. Jag jobbar med världens bästa gäng. Denna veckan och den förra har jag suttit och testat, så jag har inte varit "hemma på avdelningen" så mycket, men idag har jag varit det. Och det var så roligt. Vi kan verkligen garva så att vi nästan gråter emellanåt. Så befriande. Och sen var arbetsdagen slut.
 
Nu tänkte jag egentligen berätta om en kärring som jag åkte tunnelbana med idag. Jag pratade i mobiltelefon. Hon skällde på mig för att jag pratade, jag skällde tillbaka på henne för att hon inte har med det att göra, och att det inte finns något förbud. Vi anser nog att vi båda gått segrande ur striden. Jag insåg att det var allt för långt och gnälligt för att skriva ner historien här, så jag låter bli och nöjer mig med ett konstaterande och en fråga:
  • Konstaterandet: Kärring är inte en fråga om ålder. Det är en fråga om attityd.
  • Frågan: störs ni av folk som pratar i telefon på tåget? Jag gör det ibland, ibland inte. Det beror på hur trött jag är. MEN... jag störs inte mer av ett samtal som förs över telefon, än vad jag gör av ett samtal två personer emellan. Jag gillar som de har på SJ med tysta kupéer. Där ska man inte prata i telefon, ha med sig barn eller prata med medpassagerarna. Däremot tycker jag att ett förbud mot mobilsamtal (som många arga insändarskribenter önskar) är som att försöka gräva ett hål i ett hav. Skulle SL däremot införa en tyst vagn på varje tåg så skulle jag applådera detta. Min övertygelse är att de som störs av just mobilsamtal (till skillnad från ett vanligt samtal alltså) är nyfikna jävlar. Och att de störs av att enbart få höra ett halvt samtal, inte ett helt.

Tur att jag hade köpt några tryfflar som fredagsgodis till mig själv. Dessa inhandlades på Bönor och Blad. Fantastiskt goda, min favorit var den längst till höger: ett skal av mörk choklad och en len fyllning av vit choklad som smaksatts med kardemumma, och sen doppat i vit choklad igen. Smaskens. De övriga smakerna är Hallon och Balsamico, kolakaramell och lakritskola.

Jag gillar inte Flemming. Flemming är stor, otäck och skräckinjagande. Flemming bor utanför mitt vardagsrumsfönster. Flemming har ingenting här att göra. Flemming borde flytta till en annan förort. Sen kan han ta med sig sina läskiga kompisar också! För de skrämmer skiten ur mig.

Idag är jag på bröllop. Här har jag en till fråga till er, nämligen om klädkoder och skor. Är det okej att använda Converse på ett bröllop? Oavsett vad ni svarar så är jag (och mina Converse) på väg till kyrkan nu. Men det vore kul att höra vad ni tycker. Klädkoden är kavaj, och så HÄR säger Ribbing om klädkoder.

Önskar er alla en riktigt fin lördag!

 


Jultoppen - Julbloggar & Julklappstips
Matbloggstoppen Besökstoppen