I år ska det bli intressant att se om det blir några bullar överhuvudtaget förresten. Har köpt en ny lägenhet. Med gasugn. Kan bli spännande... 

För ett år och en dag sedan träffade jag Ragnar. Det tog inte alltför lång tid att inse att den killen... han är mannen i mitt liv. Så efter att ha tillbringat det senaste året i en byrålåda hos honom (inte jag... men en del av mina kläder!) har jag nu sålt min lägenhet och (temporärt) flyttat in i hans lägenhet. Om tre veckor blir det flytt igen. Till vår gemensamma lya. Känns fantastiskt (men jag är less på flyttkaos nu, kan vi bara bli färdiga nån gång?)

Här kommer en liten bildkavalkad med bilder från mäklaren:

Om tre veckor är vi på plats. Tills vidare roar vi oss med att packa flyttkartonger. Och jag roar mig med att fördriva timme efter timme på Pinterest i jakt på inspiration.

För två veckor sedan, när syrran + familj var här, hade de med sig jultidningsshoppingen. Pernillas nya julgodisbok. Sedan dess har den legat på mitt vardagsrumsbord. Jag har inte ens öppnat den. Jag är inte sugen. Borde jag ringa doktorn tro? :-) Nej då. Det behövs inte. Jag mår jädrigt bra. Trivs som fisken i vattnet på nya jobbet, har varit på lite roliga konserter och snart är det semester. 

 

Herregud, nästa helg är det ju dags att "strippa" lägenheten och helgen efter det är det första advent. Vart tar tiden vägen? 

 

I ett litet desperat försök att hitta julkänslorna innan min "tomtesemester" så har jag kollat igenom Home Alone 1&2 och även första Santa Clause-filmen. Sen har jag pysslat lite också. Vad jag har pysslat? Det får ni se imorgon :-)

 

Tack för att ni hänger kvar. Det värmer. KRAM

 

 

Dessutom broderar hon. Det finns några saker som verkligen gör jul för mig. Min broderade adventskalender. Duken med domherrarna. Snögubbevepan som hänger i mamma och pappas kök. Och Tomten.

 

Tomten som har firat jul med mina föräldrar fler gånger än vad jag har gjort. Tomten som hänger i hallen och hälsar oss alla välkomna hem. 

 

Från och med nu kommer Tomten även att hälsa mina besökare Välkommen. Jag hittade nämligen en exakt likadan i en köp/byt/sälj-grupp för julsaker på Facebook. Häromdagen kom han hem till mig. 

 

Välkommen Tomten!

Grön och grön förresten... Ibland KAN man faktiskt se lite av det gröna, ska det vara så? Ända sen jag skaffade min fullstora julgran (läs: ända sen jag skaffade min fullstora lägenhet där en fullstor gran får plats) så har jag haft dille på att shoppa kulor. Det kanske eventuellt möjligtvis skulle kunna vara så att jag missbedömde hur många kulor som behövs i en gran i början. 

 

Men sen då? Hur kommer det sig att jag köper fler och fler varje år? Jag kan så klart inte köpa bara en eller två av en sort, då jag vill ha en gran som hänger ihop. Så jag köper 8. Eller kanske 12. Eller 16.

 

Men jag är inte beroende. Jag kan sluta. Precis när jag vill. Jag bara vill inte :-D

2014 ska jag leta efter balans. Men innan jag går över på 2014 så får det bli en liten sammanfattning över det gångna året. Som faktiskt har varit ett alldeles fantastiskt år när jag tittar tillbaka - jag kanske bara har lite för höga krav, eller så är det dags att hitta någon att dela de kommande åren med?

 

Hittade denna lista på Ratata och tänkte att det blir en lite roligare sammanfattning än att bara köra en januari - decemberresa genom inläggen... Visa lite saker som inte har visats tidigare :-)

 

1. Den bästa resan

Las Vegas. Det var i och för sig årets enda resa men vi hade skitkul. Vi var 9 pers som hade en rolig vecka med sol, bad, casinon, god mat och party. HÄR finns mer bilder från resan. Vegas är ett av de ställen man faktiskt måste besöka innan man dör.

 
2. En vinterdag jag minns extra starkt

24:e februari. Första riktiga känslan av att våren faktiskt kommer så småningom. Jag upptäckte att snödropparna börjat blomma, visade upp mina vinterbleka ben för solen för första gången och avrundade söndagen med en Quireboyskonsert.

 

 

5. En vårdag jag minns extra starkt

6. En stund för mig själv... 

...har gärna tillbringats på uteplatsen med lite italienskt plock och en god bok. Vet inte hur många gånger jag satt på uteplatsen och plocknjöt :-)

 

Vilken kjol/klänning som helst som har 50-talsskärning och som jag kan använda mitt röda lackskärp till. När man har några kilon för mycket på nedre delen av kroppen är det en perfekt formel för att skapa figur :-)

8. Såhär såg min vardag allt som oftast ut

9. En sommardag jag minns extra starkt

10. En minnesvärd fest

11. En viktig händelse

Det absolut största och viktigaste som hände 2013 var att jag köpte min lägenhet. Lägenheten som jag bott i sedan 2008 blev äntligen min när jag köpte loss Petra. Mine. My own. My preciousssss! Med världens bästa storbildsskärm som visar vackra solnedgångar. Enda redigeringen som gjorts på bilden är att den beskurits. Så den försvunna våren var lite i onödan - men vem bryr sig? Våren 2014 är snart här!

12. Såhär såg mitt hem ut

13. En höstdag jag minns extra starkt

 

Hur sammanfattar man ett år med EN bild? De flesta saker som hände under året inkluderade Jocke och/eller Åsa. Och Niklas och Mia med. Men eftersom de är ute och reser missade de nyårsfesten och därmed denna... hmm... selfie? Heter det fortfarande "selfie" när man är fler personer på bilden? Nåväl. Vegas. Sweden Rock. Skogsröjet. Picnic. Uteplatskvällar. Grillning. Konserter. Fester. Tunnelbanepubrundor genom stan. Bastuhäng. Hemmakvällar. Bortakvällar. Spelkvällar. Stort och smått.

 

Klämkäck och helylle. Det är andra ord som slår mig. Förutom de hårdrockiga inläggen då. Naturligtvis är det inte sant. Men på bloggen hamnar ju godbitarna. Inte en middag bestående av snabbmakaroner och ketchup. Samma sak när det gäller julen. Jag pratar inte så mycket om de där bitarna med julen som jag INTE gillar. Men det tänkte jag göra nu.

 

1. När julen är över ska den bort. Fort.
   Jag har aldrig haft kvar julen till Tjugondag Knut. Eftersom jag plockar fram julen så tidigt OCH dessutom åker norrut till familjen så känns det helt fel att julen är kvar när jag kommer hem igen. Ett år har jag till och med städat bort julen innan jag åkte norrut till familjen...
   
   
2. Sill är inte direkt någon av mina favoriter.
   De första 33 åren av mitt liv har jag dissat sillen helt. Nu har jag iofs börjat provsmaka lite. Men det gör jag på midsommar. På julbordet finns så mycket annat gott, så jag anser inte att jag behöver offra magutrymme på något som inte är nån favorit.
   
   
3. Äkta gran luktar inte jul.
   Vi har alltid haft plastgran. Så den där lite unkna doften av plast och källare... Det är ett av mina starkaste juldoftminnen.
   
   
4. Jag har aldrig ens testat Dopp i grytan.
   Det har helt enkelt aldrig funnits på vårt julbord, så det har inte blivit av.
   
   
5. Arne Weise är inte julen personifierad.
   Han verkar dock tro att han varit lika viktig som tomten där han sitter och pratar om hur viktig han är för alla ensama människor och ger tips till nya julvärdar om hur de ska tända ljusen.
   
   
6. Jag äter varken ischoklad eller juleskum.
   Återigen: När det finns så mycket som är GOTT, varför ska man då offra magutrymme? Chokladpraliner, kola, polkagrisar... Näe. Ischoklad går fetbort.
   
   
7. Jag har endast sett Karl-Bertil Jonsson en gång.
   Det var i rent studiesyfte. Gillade den inte, och har inte sett den igen därefter.
   
   
8. Jag har aldrig sett Mysteriet på Greveholm.
   När den gick var jag tonåring och coolast i stan (nåja). Inte det minsta intresserad av barnprogram. Fjolårets kalender var helt okej, men inte så pass att jag kände att jag måste köra ett Greveholm, the original edition-maraton.
   
   
9. Inte sett Love Actually heller.
   Den står dock på "att göra"-listan, så det kanske inte är riktig grinchstatus på den...?
   
   
10. Jag kommer fortfarande att vara chef över julgranen och övrigt pynt när jag får barn.
    Jag fasar lite för när ungarna kommer hem från skolan med egentillverkade hiskeliga tomtar, smällkarameller och dyligt krafs. Hur säger man ifrån på ett snyggt sätt liksom... Nåväl. De får ha en egen gran på sitt rum. Den får de pynta som de vill.

Efter gårdagens minnesstund var jag helt slut. Jag stannade till på affären och köpte en Ben&Jerrys som jag klämde i mig. Sen gick jag och la mig. Klockan 21. Det behövdes kan jag säga.

 

Jag har så smått börjat smyga in jul hemma. I kokbokshyllan har julböckerna intagit position. Bye bye sommarböcker.

 

Mina pigljusstakar som jag införskaffade förra året har fått en ny kostym. I fårskinn. Någon liten dekor kommer så klart att tillkomma när jag packar upp julen. Gillar verkligen mångsidigheten i dessa ljusstakar. Så HÄR dekorerade jag dem förra julen. Och så HÄR såg det ut till påsk.

 

Vi kommer att ha en skön helg. Anledningen till besöket är att de små och stora pojkarna ska gå på Monster Jam. Så vi flickor får en dag med shopping. Kanske kan jag bli klar med lite julklappar - för det vore väldigt skönt om de kunde få åka bil upp till julfirandet redan nu. Jag ligger grymt mycket efter med julklappsinköpen. I vanliga fall brukar jag vara nästan klar vid det här laget. Nu är det bara två julklappar som är ordnade. Suck. Men det löser sig. Snart!

Jag är glad att hon säger "saker". Det betyder att familjen inte måste räknas med bland de fem - för de är inga saker. Pust. Därmed fick den allra viktigaste beståndsdelen i livet - och därmed även i julen - ett frikort. Och även att hon säger "bygga upp julstämningen". Det betyder att jag kan fokusera på det som pågår under november och december. Men kanske inte just på julafton - då ska ju stämningen redan vara på plats.

 

Men att bara välja fem saker... Hmm... Okej. Låt nedräkningen börja:

 

Väldigt viktigt för att känna att julsäsongen verkligen har inletts och att nedräkningen är igång. Det som betyder mest är att kalendern faktiskt kör igång. Sen är det en stor bonus om det är en kalender som jag älskar och vill se vartenda avsnitt av.

 

När de första blodapelsinerna dyker upp i butiken är lyckan gjord. Jag klämmer i mig nåt kilo varje dag och njuter. Bara njuter.

 

Det finns inga som är så bra på att skapa julstämning i toner som Frank och Dean.

 

Nu är glögg något jag dricker under större delen av året, med undantag för de varmaste sommarmånaderna. Men ändå. Det är en helt obligatorisk del av hösten, adventen, vintern, julen. (kan inte tänka mig att någon blev förvånad över glöggens höga placering...)

 

1. Juleljusen.

För när adventsljusstakarna lyser (både de elektriska och de levande ljusen) först då. Då är det verkligen på riktigt. För där ljuuuuuuusen är, där är det juuuuuuuuuul!

 

Åsa vänder bilen och kör tillbaka. Vi upptäcker medan vi kör förbi att det är en kanin. Inte en katt. Påkörd, med huvudet i en onaturlig vinkel. Och han sprattlar fortfarande.

Ingen ska behöva lida på det viset. Inte ens någon som det går tretton på dussinet av. Åsa letar rätt på ett tillhygge och jag går tillbaka. Till en uppgift som jag inte ser fram emot... Drämmer till kaninen hårt i huvudet. Ögonen stängs och han slutar sprattla. Lidandet var över. 

 

Jag trodde faktiskt inte att det skulle beröra så mycket. Mitt förhållande till djur är nämligen väldigt osentimentalt. Men just att den hade så ont. Och att se den i ögonen. Bang. Död. Det berörde mig. Mycket. Det känns därför skönt att veta att jag gjorde det rätta.

 

 

Hittade en jullista hos Johanna:

 

På väggen i köket sitter en enorm spindel. Och när jag säger enorm så menar jag att det sitter en korsspindel som är stor som en hamster på väggen. Nä, nu överdrev jag kanske en aning. Men han hade en kropp på ca 2,5 centimeter. Och sen de där hemska äckliga benen som gör att han han ta sig åt alla håll med ett rörelsemönster som skrämmer skiten ur mig. Sa jag att jag är livrädd för spindlar?

 

 

Jag ringer min vän Åsa för att få moraliskt stöd. Åsa är lugn och trygg och inte det minsta rädd för spindlar. Vi går igenom olika sätt att döda den jäveln på. Jag ratar Åsas förslag då de innebar för stor risk för att han inte skulle dö, utan snarare bli arg och irriterad och döda mig istället. Åsa ratar mina förslag (Nej Erica. Det är ingen bra idé att spraya ihjäl honom med brandsläckaren. Du kommer att få totalsanera lägenheten från pulver sedan. Nej Erica. Hårspray och tändare ska du INTE ta. Du kan sätta eld på lyan.)

 

Tillslut enades vi om dammsugarmetoden. Alltså att jag skulle suga upp den jäveln med dammsugaren. Det var det minst riskabla sättet. Men när jag är inne på mitt tredje försök så får jag nån form av panikanfall. Gråter och hyperventilerar och vet helt ärligt inte hur jag ska ta mig ur det hela levande.

 

A friend in need is a friend indeed. Klockan är nu 23:30. Och Åsa, som inser att nu är det allvar, gör en verklig hjälteinsats. Hon kliver upp, sätter sig i bilen, kör 1,5 mil och kommer hit och dödar spindeln. Hon kommer hit och dödar spindeln.

 

Hon kommer hit och dödar spindeln, och även om hon kanske inte räddade mitt liv så räddade hon min mentala hälsa. En äkta hjältinna! TACK!!!! <3

 

 

 

Så skrev Sanna för nån vecka sedan, och det fick igång min hjärna lite. Sen hade jag inte tid att skriva klart inlägget så det har legat påbörjat som utkast ett tag... Men vad är egentligen det perfekta huset? Tja... Först och främst måste huset innehålla de människor som jag älskar. Annars kan det aldrig någonsin bli ett perfekt julhus. Men om vi förutsätter att de också kommer att fira julen i det där perfekta julhuset, ja då kan jag sätta igång med drömmarna.

 

Det perfekta julhuset. Det ligger vid vattnet. I min värld så ligger nämligen alla perfekta hus vid vattnet... Det finns ett sotrt växthus eller orangeri på gården, som tjänstgör som glöggstuga under vintern. Där brinner en eld på ett fyrfat. Där finns fårskinnsfällar slängda över stolarna. Där finns vintergröna växter. Där samlas vi och dricker glögg innan Kalle Anka börjar. 

Vilken stil huset har är inte så viktigt. Något i lite gammal stil förmodligen, men det kan vara en gammal herrgård, en ombyggd skola eller något liknande. Det som betyder något är insidan på huset. Att alla får plats.

 

Det finns ett stooooort kök med många arbetsytor. Så att vi kan laga mat tillsammans, utan att trampa varandra på hälarna varenda gång man tar ett steg åt ett eller annat håll. Sedan finns det naturligtvis en matsal med ett stort bord, så att man gärna kan vara 20 pers som firar tillsammans. Nu har vi inte sån stor släkt, men tänk att både kunna fira med familjen OCH de där riktigt nära vännerna som faktiskt är som familj på sitt sätt.

 

Sist men inte minst: möjlighet till övernattning för långväga gäster. Så att man kan strutta runt tillsammans i pyjamas på julaftonsmorgonen. Äta lång frukost och titta på sjörövarfilmer från 40-talet. Kanske upprepa förra årets juldagsfrukost...?

Japp, flera gånger. Regniga sommardagar och kalla festivalkvällar kan kräva sin glögg ska ni veta. Har fortfarande ett par flaskor Blossa12 kvar, och den är perfekt att tjuvstarta med innan man går in på de tyngre sakerna.

 

Min och Mias resa till Lübeck var underbar. Och julbloggsträffen på Skansen. Julhelgen som helhet var toppen som vanligt. Juldagsfrukosten med champagne och löjrom satte lite extra guldkant på tillvaron :-)

 

Det är ju inte så att jag fått någon inbjudan än. Men vi firar alltid julen hos min syster och jag kan inte se någon anledning att detta skulle ändra sig till denna jul. Varför ändra på ett vinnande koncept?

 

Hmm. Jag är barnsligt förtjust i The Santa Clause-filmerna med Tim Allen. Alla tre :-)

Brukar du köpa en massa nytt julpynt varje år?

Jag önskar att jag kunde svara nej på den frågan. Men det går ju inte att låta bli. Jag har dock börjat hålla igen ganska ordentligt. Förra året blev det ovanstående kakburk, julgranskulor och snögubben Johansson.

 

Nej inte det minsta. Men jag längtar efter att närma mig julen långsamt. Att baka. Julblogga. Göra godis. Läsa era inlägg. Handla julklappar. Pyssla, fixa och dona. Och dricka mera glögg :-)

 

Lutfisken. Totalt onödigt om du frågar mig. Men å andra sidan har jag inte smakat det på mååååååånga år, så jag kanske skulle tycka annorlunda idag - om jag bara vågade. Men jag tycker att det luktar illa, så jag är lite feg på den punkten.

 

........

 

Sådärja. Där har vi min första lista. Det vore kul om du också fyllde i den. Länka gärna till detta inlägg. Dessutom blir jag glad om du lämnar en kommentar så att jag inte missar att läsa dina svar :-)

 

Här har det hänt grejer. Ni kanske vet att jag köpte en bostadsrätt med en kompis för... ja det är fem år sedan nu. Kompisen har flyttat för länge sen, men behöll ägandet i lägenheten. Förra våren försökte vi sälja lyan, utan att någon nappade. Vi gjorde därför ett nytt försök i våras. Jag försvann från datorn och prioriterade röjning och pimpning och piffning av lägenheten.

 

Mitt under pågående budgivning fick jag löneförhöjning. Inte några jättesummor, men ett par hundralappar mer än vad jag hade hoppats på. Insåg att kanske.... Kanske att jag ändå har råd att köpa hela lägenheten istället för att flytta. Började räkna. Kontakta bank snabbt snabbt och se om jag fick lån. Och nu är lägenheten min.

 

 

Därefter blev det en sväng till Las Vegas. Hade en härlig vecka med härliga människor i en härlig stad. Åk dit om du inte har varit där. Åk i mitten av maj. Då är vädret tokskönt, men inte för varmt. Sen är det ju toppen att jobba lite på solbrännan innan den svenska sommaren kommit igång på riktigt.

 

 

Som grädde på moset: Sweden Rock Festival. Äntligen blev det en festival med fint väder igen. 4 dagar fyllda med goda vänner, hårdrock och solsken. Bättre kan man knappast ha det. Förutom att jag lyckades med det som jag klarade mig undan i Vegas: en riktigt ondskefull solbränna.

 

 

Brända bröst... Som tur var hade en kompis (som också var med i Vegas) solskyddsfaktor 50 med sig.

 

Mer då? Lite konserter så klart. Bruce Springsteen och Iron Maiden. Kan, som så många andra före mig, konstatera att Friends Arena inte håller måttet. Inte alls, min sssöta. Både Bruce och Maiden kan få taket att lyfta på vilken arena som helst. Tyvärr inte på Friends eftersom det verkar vara helt omöjligt att få till ljudet i arenan. Är glad att jag inte har biljetter till Black Sabbath.

 

Nu är det semester. Jag kom precis tillbaka till Stockholm efter att ha tillbringat några dagar i Kramfors med familjen. Slappat, softat och haft det bra. Snart beger jag mig iväg på ytterligare en festival. Skogsröjet. Ska bli skoj som sjutton :-)

 

Sådär. Ett litet livstecken. Ska försöka knalla runt och se vad som har hänt i era liv också - men berätta gärna. Eftersom datorn inte har varit igång så blir det MÅÅÅÅNGA inlägg att läsa ikapp, och då finns det ju alltid risk att man missar något.

 

Jag har tjatat om mamma tidigare. Men det är helt enkelt som så att hon är ett alldeles enastående mamamexemplar, och såna förtjänar lite tid i rampljuset emellanåt. Hon syr, och bakar, lagar godaste maten i hela världen och fixar och donar och ser till att vi alla mår bra och har det gott.

 

Hur vill du ha dina semlor?

 

Här i Stockholm innebär februari en återgång till den grå tillvaron. Gott om dagsljus är det ont om och snön smälter bort. Förra veckan var det 15 grader kallt och nu har det varit varmgrader i flera dagar. Merparten av snön på gräsmattorna är borta, men snöhögarna lever kvar. De träd som för bara en vecka sedan var så vackra att det nästan gjorde ont är svarta, mörka och hotfulla. Årstiden vårvinter finns inte här. Kylan är rå och biter igenom märg och ben - jag fryser mer denna vecka än vad jag gjorde den föregående.

 

Men snart är det dags. Snart kommer snödropparna att blomma på uteplatsen. Ljuset besegrar mörkret allteftersom dagarna blir längre. Gruset sopas bort från gatorna. Allteftersom dagarna går börjar fler och fler blommor att titta fram och snart möts man av ett blått hav av krokusar på lunchpromenaden. Naturligtvis iklädd solbrillor :-)

 

 

Det gäller bara att hålla ut ett tag till. Köpa hem blommor. Frossa i färg inomhus för att mota den grå massan utanför fönstret. Dricka varm choklad och gott the. Och sova.

 

Masskrockar och dödsfall. Stulna tåg. Eller hur var det som, kanske den stackars städerskan inte stal tåget ändå; "förlåt för att vi var snabba, det kanske inte alls var stöld" sas det på nyheterna igår. Gruppvåldtäkt på gatan i idylliska Sundbyberg ett par kilometer bort. Tre personer döda på grund av en femhundring i skuld och lite svartsjuka. Gisslandramatik, helikopterkrascher och fan och hans moster.

 

Många gånger är nyheter bara nyheter nårga timmar. De flimrar förbi på TV:n, i tidningar eller lite snabbt på skärmen på en smartphone. Om en timme är det andra saker som är nytt och viktigast för stunden. Det som hände igårkväll är gammal skåpmat. I det enorma nyhetsflödet som finns idag så är det omöjligt att ens orka ta till sig allt, att bry sig om allt och att verkligen TYCKA att allt hemskt som sker verkligen ÄR hemskt. Ibland känns det som att man (läs: jag) bara rycker på axlarna för att man har hört det så många gånger förr. Det var fruktansvärt första gången man hörde det, men när man hör det för hundrade gången så är det i och för sig fortfarande hemskt, men det BERÖR inte. Inte på samma sätt. Inte längre.

 

I onsdags tipsade min syster om ett blogginlägg. Du kan läsa inlägget HÄR och det tycker jag verkligen att du ska göra. Det berör. Det skrevs nämligen av systern till den unga kvinna som blev utsatt för gruppvåldtäkten natten mot söndag. När jag läste det så grät jag floder. Fem män som har förstört livet för en ung kvinna. Män förresten: i min värld är män starka och goda människor. Det är såna män som finns i min närhet. Precis som kvinnorna i min närhet: starka och goda människor. Dessa fem varelser som begick denna handling är inte män. De är kräk.

 

 

Det som skrämmer mig mest: Jag har tillräckligt svårt att förstå hur någon kan begå en "vanlig" våldtäkt. Det övergår mitt förstånd. Men om en person i en grupp får för sig att göra en fullkomligt vansinnig handling: hur i hela fridens namn kan det då komma sig att de andra fyra personerna tycker "Ja, absolut. Vilken bra idé. Det gör vi. Det verkar vettigt". Hur kommer det sig att ingen säger stopp? Rädsla? Ja kanske. Förmodligen. Men om en person säger ifrån så är det troligare att de övriga tre stöttar den som säger ifrån. Inte den som kommer med vansinnesidén.

 

Vet inte. Det är bara en tanke. I helgen är det i alla fall jag som vågar vägra nyheter. För min egen sinnesfrids skull.

 

2013 vill jag skaffa mig lite bättre rutiner. Men det är -som sagt- inga nyårslöften...

• Som fredagsrutin på jobbet: Göra en grov prioritering över kommande vecka. Men även fila på småsaker som att städa av skrivbordet. Diska thekoppen när jag går hem. Fylla i statistik och tidrapportering och uppdatera nästa veckas almanacka. Sånt gör att det blir MYCKET enklare att kliva upp ur sängen på måndag morgon.
• Äta mer och bättre mat. Om man tittar på senaste tidens blogginlägg så kan man kanske få intrycket av att jag inte gör annat än att laga mat. I vardagen så äter jag en byggjobbarportion med mat till lunch, och tar en macka/yoghurt till kvällen. Det är ju så tråkigt att laga mat till sig själv... Men jag lagar väldigt gärna mat när någon annan kan klappa mig på axeln och säga "åh vad gott". Nån som känner igen sig... :-)
• Röra på mig. Jag vill verkligen komma igång. Då kanske den där förbannade tröttheten ger med sig också...
• Få saker gjort. Istället för att titta på dem och hoppas att saker och ting ordnar sig om jag ignorerar det tillräckligt länge. Men jag är 34 år gammal, och jag borde faktiskt ha förstått vid det här laget att tvätt inte tvättar sig själv. Och att lådor med julpynt inte på något magiskt vis transporterar sig ner i förrådet av egen maskin.
• Lite roligheter måste också få plats: Prioritera keramiken. Ibland är jag för trött när jag går ifrån jobbet, och hoppar helt enkelt över det. Men jag vet ju att jag kommer att vara så mycket gladare och så mycket mer energifylld in the long run om jag går dit istället för att gå hem och sätta mig i soffan och stirra.

Håll en tumme för mig. Jag tror att jag kan behöva alla tummar ni kan erbjuda - i alla fall för att greja punkt 1 - 4. Jag lovar att hålla en tumme för dig i retur :-)