Ett alternativ är så klart att ha strumporna i våra respektive sovrum. Men nu VILL jag ju ha dem på trappräcket (i brist på öppenspis) så då blir det till att sy! Den enda bristen i den planen är att jag inte kan sy, men det får lösa sig efter vägen haha

 

Jag har fuskskinn kvar från fåtöljen. Det får bli basen i strumpan. Broderade namn och någon form av band för att skapa lite mönster. Fick provbrodera lite igår bara för att se om jag fortfarande kan (har inte gjort det sen lågstadiet) och om det funkar i tyget. 

Våra nuvarande strumpor då? Jag letade efter bilder, men det slutade med att jag fick skärmdumpa från Instagram. Kan sakna öppenspisen i vår förrförra lägenhet ibland...

 

Ibland inspireras jag väldigt mycket av den svenska, lite lågmälda, traditionella julen. Ibland av det amerikanska överdådet. Nu när vi blivit med trappa funderar jag mycket på hur den ska dekoreras i jul. 

När det gäller trappräcken hittar jag inte så mycket svensk inspo, den amerikanska dominerar här. 

Tills vidare nöjer jag mig med en förkylningshäxa. Honung, citron, massvis med ingefära och hetvatten. Tror inte en sekund på att det hjälper, men det lindrar för stunden i alla fall. 

 

En plastgran är ett måste. Men att hitta en snygg är inte helt enkelt. Jag började faktiskt leta redan efter förra julen eftersom vi bestämt att vi skulle flytta. Tänkte att jag skulle kunna hitta Granen med stort G på rea, men nej. Alla snygg-snygga var slut. 

 

Nu hade jag bestämt mig för att vara ute i god tid. Jag letar efter en äkta plastgran, dvs inte en med de där "pappersaktiga" barren i PVC-plast, utan en sån med gjutna barr. Gärna med inbyggd belysning, även om det är i kategorin nice to have. 

 

 

Och här är den. Granen som förhoppningsvis uppfyller alla mina krav. Hittade den på nätet, åkte till Plantagen för att titta på den live, men de hade inte stökat fram julen ännu. Jag bestämde mig för att köpa grisen i säcken, skickade ut en expedit på lagret och nu är vi med julgran igen. Modellen heter Langfjella och är jättevacker på bild, nu hoppas jag bara att den är lika vacker i verkligheten också!

Sjukt nöjd! Nu ska jag bara avhålla mig från att slita upp den ur kartongen för att stilla nyfikenheten 😊

Hej söndag! Hej Uppsala! Imorgon ska vi på uppföljning med Elias (han kommer att följas upp efter skalloperationen ända fram till ca 12 års ålder) så vi passar på att ta en hotellnatt och mysa lite. 

Har även hunnit med lite shopping i helgen. Igår var vi in på H&M Home en snabbis, och idag har jag tagit en speedsväng på IKEA (12 minuter medan grabbarna väntade i bilen).

Jag blev förälskad i pressbilderna på IKEAs presentpapper, så några rullar fick följa med hem. Tyvärr fanns inte papperet med julrosorna, men de andra tre varianterna har fått följa med hem. 

 

De senaste åren har IKEA haft fina julgranar i fullstorlek. Tyvärr tycker jag inte att de håller måttet i år, de är glesa, tunna och spinkiga. Det var en blandning av PE och PVC, där de tyvärr snålat för mycket på PE-plasten. De mindre julgranarna var fina dock. 

 

Jakten på julgran lever därför vidare. Om nån har ett tips på en snygg plastgran i PE-plast så säg till!

Jag gillar höstens färger. Det dova och murriga som samsas med de klara höstiga pang-på-färgern. 

 
Helgen har varit mysig. Ytterligare en VAB-dag i fredags, besök av svärmor och loppmarknad på gatan igår och idag myser vi. 

 

Nu puttrar middagen i ett av loppisfynden. Vi har blivit med slowcooker igen. Älskar det konceptet, så skönt att slänga ner en hög mat, trycka på start och ta itu med dagen. 

 

Idag ska jag plocka in tomaterna. Nu när vi börjat få frostnätter får tomaterna ligga och eftermogna inomhus. Kanske även en sväng till Bauhaus och köpa lite färgprover. Vi får se hur jag orkar. 

Kram/Erica

 

 

 

Min mamma är ju bullmamman personifierad, så det var mycket pysslande som upptrappning under hösten, sen i november skulle frysen fyllas med fikabröd och sen blev det ju både advent och jul. Vi har alltid läst mycket, så det blev en hel del mysiga böcker också. 

 

Här blir det upptrappning i form av läsning. Elias har världens underbaraste bok om jultomtens verkstad. Tomtarnas julstök av Maryjane Tonn och med illustrationer av George Hinke.  Jag hade samma bok när jag var liten. Den har vi börjat läsa på kvällarna nu. Pratar mycket om att Tomten har två listor; en för snälla barn, och en för barn som är dumma. Och att det bara är barnen som varit snälla som får julklappar av tomten. 

 

Vi är generellt väldigt noga med att skilja på att VARA dum, och att GÖRA dumma saker. Jag är helt övertygad om att även barn som gör dumma saker kan hamna på snäll-listan, om de inte gjort allt för många eller stora dumheter. Det finns helt enkelt utrymme för bus och dumheter - bara man inte mobbar någon kompis eller plågar djur för skojs skull.

 

Igår var det ännu en VAB-dag, så jag och lillkillen var hemma och myste. Eftersom vi hade läst tomteboken flera kvällar var han nu redo att skriva ett brev till Tomten. Det är ju viktigt att Tomten får veta att Elias varit snäll, vad han vill ha i julklapp och att vi flyttat. Vore ju himla tokigt om Tomten och renarna kom till gamla lägenheten, eller hur?

 

 

Nu ska jag bara fixa ett frimärke och sen ska vi gå och posta brevet tillsammans. Ni vet väl att alla barn som skriver till Tomten får ett svar? HÄR finns adressen. 

 

Brukar ni skriva brev till Tomten tillsammans med era barn?

 Årets juliga utmaning består för egen del av att inte shoppa ihjäl mig till nya hemmet. Som jag skrev tidigare så har vi inte längre någon julgran, så den får ett frikort. I övrigt ska vi (eller i ärlighetens namn: jag!) försöka klara oss på sånt som redan finns i gömmorna. 

Det finns ju en del. Granen kommer jag att få ordning på genom att kombinera befintligt pynt med lite eget pyssel. Jag har tillräckligt många adventsljusstakar och stjärnor för att fylla fönstren, men två stakar kommer nog att pimpas lite med material som ligger i nåt skåp nånstans. 

Här kommer en kavalkad med bilder som jag just nu inspireras av. 

 

Plastgran så klart. Helst en sådan med inbyggd belysning. Den ska vara helt i PE-plast, inte uppblandad med PVC. Då får den ett mer naturligt utseende. 

 

 

 

Vi har som sagt blivit med radhus. 58 kvadrat blev för litet till slut. Och även om jag verkligen gillade den gamla lägenheten så blev det aldrig ett HEM utan endast en bostad. Så Ragnar, Elias och jag tog vårt pick och pack och drog. Nu bor vi en dryg halvtimme utanför stan i ett område som byggdes 2018. Det gröna huset är vårt. 

 

 

Eller nä. Klimatförändringarna är så klart hetare. Men åter till mitt julbloggande. Det blir lite sånt i år hade jag tänkt. Även om det fortfarande är långt kvar till jul så har jag redan några juliga projekt på gång.

 

 

Tidigare i veckan levererades våra utemöbler. Så Ragge har fixat och donat och skruvat och möblerat i veckan. Riktigt imponerad över att han hunnit med det samtidigt som han varit hemma med Elias. 

 

 

Vi behövde den tiden. Att passa på Elias så att han inte ramlar. Att få honom att sova. Att ge honom kärlek och trygghet. Vi behövde fyra armar, två hjärnor och två hjärtan. Men framför allt behövde vi landa. Så här i efterhand inser jag hur sjukt stressande det har varit för oss båda. Att vi vetat i nästan hela hans liv att han ska genomgå operationen. Att de ska såga itu hans huvud. Det tär på krafterna. 

 

 

Även om vi båda känt oss lugna så inser vi i efterhand hur mycket detta har tärt på oss. Nu, när det är klart, är världen liksom ljusare och vackrare. Det är SÅ HÄR det ska kännas. Visst, vi kommer alltid att vara oroliga, stolta, lyckliga, förtvivlade, glada och allt däremellan. En dag i taget. Det hör till. Att gå och vänta på att någon ska såga itu huvudet på ens barn hör inte till. 

 

Att jobba hör också livet till. Men man ska jobba för att leva. Inte leva för att jobba. Nu råkar jag gilla att jobba. Och jag råkar gilla mitt jobb. Dessa två saker i kombination med varandra kan lätt göra att det blir mycket av det goda. Nu gäller det att hitta balans. Att lägga rätt mängd tid och energi på jobbet för att ha tid och energi över till familjen. Till min underbara lilla familj som jag går genom eld för om det behövs. Jag vill komma hem från jobbet i tid. Så att jag inte bara kommer hem och pussar Lilleman godnatt. Jag vill vara med. Jag vill vara där.

 

Jag vill sitta på golvet och leka. Jag vill krafsa honom i hålfoten för att se om det sitter några pussar som jag måste pussa bort. Det växer ju ut nya hela tiden. Jag vill trösta honom när han är ledsen och jag vill laga hans mat. Jag vill att Elias, Ragge och jag äter middag ihop de flesta dagarna i månaden. Som vi gjorde när jag var liten. 

 

För att det ska funka krävs disciplin. Jag tillhör ju den morgontrötta delen av befolkningen, men det håller vår morgonpigga gosse att ändra på. Så det är bara att pallra sig upp. Duscha. Äta. Kläder. Pussas. Dra iväg. Dessutom måste jag lära mig att säga "nej". Eller i alla fall att inte skrika "ja" varenda gång. Jag vill så mycket. Och om jag ska vara ärlig: jag KAN så mycket. Vilket gör att jag ofta tar på mig lite för mycket. Här har jag ett... hmm... personligt utvecklingsområde.

 

Men det kommer att gå. Just nu känns det faktiskt som om jag klarar allt. ❤

 Skriver mer imorgon

 

En kalender som mamma broderat. Hur hon hade tid att brodera med ungar runt fötterna är ett mysterium som endast hon kan svara på. Jag har den fortfarande kvar så klart. Och minns hur jag verkligen hur jag älskade att öppna paketet varje decembermorgon. Men...

 

Jag inser redan mina begränsningar så jag tror inte att Elias kommer att växa upp med 24 paket. Däremot funderar jag på att ge honom adventspaket. Ett varje helg. Då kan det bli lite vettigare saker.

 

Men det finns tid att tänka. Än är han för liten och julen är väl som alla andra dagar för honom. Men snart... 😍

 

 

 

Alla gick då för att köpa en ful jultröja, var och en i sin storlek. Och Ragnar, som genom sin kärlek till Tomtens Dotter, köpte den dyraste av dem alla i New York och tog hem den till Stockholm för att ikläda sig denna tillsammans med Erica, hans trolovade som väntade deras barn. 

 

Skämt åsido. Jag tycker att det är skitkul! När Bridget Jones kom 2001 tyckte jag att det var det töntigaste som fanns, och jag skulle aldrig ta på mig en Ugly Christmas Sweater. 2017 tycker jag att det är det töntigaste som finns, och det är klart att jag ska klä mig som den julnörd jag är. 

 

Förra året var vi i New York över Thanksgiving och Black Friday. Jädrigt kul men helt galet i butikerna just på Black Friday. Jag köpte faktiskt med mig två DIY-kit, som jag hade tänkt till glöggfesten, men det blev inget av med det. Eller alltså, glöggfesten blev av. Men det var ingen som ville pimpa tröjor. Får se om de kommer till användning i år 👍

 

Har du nån Ugly Christmas Sweater? Lägg ut en bild på din blogg eller på Instagram vettja! Vill se 😁

 

 

Fick en tankeställare för ett par år sen. Av ett inlägg som cirkulerade på Facebook, och som nästan gav mig en klump i magen.

Igår fick jag mig en tankeställare som jag tror att många föräldrar därute behöver.
En liten påminnelse till alla er föräldrar att vara lite blygsam med era klappar från "Tomten". Alla föräldrar har inte råd att göra julen speciell för sina barn, så det är inte särskilt vettigt att låta "Tomten" ge dina barn ett PlayStation 4, en cykel eller en iPad, medans bästa vännen på skolan fått en ny mössa och ett par vantar från "Tomten". Förstår ni? Ge dom små grejerna från "Tomten" och låt dom dyrare sakerna bli julklappar från dig.
Du kan förklara värdet av pengar för barn, men du kan inte förklara Tomtens diskriminering för ett barn med brustet hjärta. Tänk på det i år och i framtiden.

Hur gör ni med presenterna från Tomten? Inte alls, blygsamt eller all in?