Gjorde egen glögg igår, på det sista ur rosédunken, det var ganska mycket kvar om jag ska vara ärlig:) Jättegott! Och du vet hur det är; efter behag :) Gjorde ungefär så här; rosévin (en panna) en vaniljstång, en kanelstång, kardemumma, strösocker och rörsocker efter behag. Pannan, ca 2 liter, vart tom :)

Tack för tipset älskade syster!
Detta måste definitivt testas! Jag skulle tillsätta lite apelsin också tror jag. Men det låter supergott, och jag MÅSTE testa det :-)

 

 

Flaskan levererades i måndags av en bekant från Åland. Den kan - så vitt jag vet - inte köpas i Sverige, utan det är Finland som gäller. Eller färjorna så klart.

 

För det första: Åhh så snygg flaskan är! För det andra: Årets Loimu har smak av åkerbär. För det tredje: det är en STARK glögg. Stadiga 21% sticker i näsan.

 

Smaken av åkerbär kommer verkligen fram. I övrigt så smakar den inte så himla mycket glögg, men den är väldigt trevlig ändå. Styrkan finns där, och som med all glögg är det tydligare ju varmare glöggen är. Jag föredrar glöggen ljummen. Tidigare år har den mest bara varit stark, inte så mycket smak. Men i år är den god. Så om ni ska åka till Finland, eller sätta foten på en båt, så kan jag verkligen rekommendera ett köp.

 

 

Panelen bestod av åtta personer med lite olika tycke och smak. Två personer är såna som dricker glögg till frukost. En är ett monster som jag har skapat. Två personer dricker i och för sig glögg men är kanske inte överentusiastiska, och två är normalglöggare. Och så jag då... Och vad jag tycker om glögg har ni koll på vid det här laget.

 

De tre sista sorterna som testades var Ripa Vinglögg, Ripa Glüwein och Tegnér & Son Tradition. Det ni ska ta med i beräkningarna när ni läser detta är att vi redan testat sex andra glöggsorter och sju sorters julmust. Betygen är överlag ganska dåliga från provsmakningen. När jag testat om dessa en och en blir mina betyg betydligt högre. Det kanske är som så att man inte ska testa så många sorter samtidigt när man är ute efter att hitta en ny favorit...? Okej, jag har lärt mig läxan. Max testa tre sorter i taget för rättvisa resultat.

 

 

I min mening är detta en bra basglögg. Det är en sån som kan stå på diskbänken och förgylla en vanlig onsdag kväll. En fördel är att den kommer som Bag In Box :-) Mina vänner var kanske inte lika entusiastiska, men den fick i alla fall hyggliga betyg överlag i alla fall om man bortser från att två personer inte är några superglöggare.

Inköp, alkoholhalt och pris: Systembolagets ordinarie (tillfälliga) sortiment. BIB 2 liter. 139 kronor. 

Söndagens betyg 3 - 1 - 3 - 2 - 3 - 3 - 4 - 3,5 vilket ger ett genomsnittligt betyg på 2,81

I dagens provsmakning står jag fast vid betyget 3,5

Detta är en nyhet i för året, och ju egentligen ingen glögg. Men vi är inte så knussliga, kryddat och sötat rödvin som värms kvalar in som glögg. Den är inte så söt som en vanlig glögg (uppenbarligen) men den är ok.  

Inköp, alkoholhalt och pris:

Betyg: 2 - 3 - 3,5 - 3 - 3 - 2 - 3 - 3 vilket ger ett genomsnittligt betyg på 2,81

Jag står fast vid mitt betyg på tre. Men jag tror ändå att jag uppskattar den mer på en glöggkväll som något som bryter av mot det jättesöta.

---

Tegner & Son, Tradition
Detta var den glögg som panelen tyckte minst om. Även jag gav den låga betyg i testet, men nu när jag testar den igen så tycker jag att den är god. Definitivt inte lika god som storebror Biskopens Blandning, men ändå en stabil glögg. Kan det ha något att göra med att detta var den nionde glöggen vi testade? I söndags skrev jag att den var "syrlig med mycket citrus". Idag tycker jag att den är lagom söt och smakar glögg med kardemummatoner.

Inköp, alkoholhalt och pris: Systembolagets beställningssortiment, nr 76255, 75 cl, 49 kr.

Söndagens betyg: 1 - 2 - 1 - 1 - 1 - 1 - 2 - 1 vilket ger ett genomsnittligt betyg på 1,25

Idag när jag dricker den så får den nånstans runt 3 - 3,5 i betyg av mig.

Biskopens Blandning blindtestades tillsammans med Blossa Starkvin. Tyckte att det var fiffigt att jämföra tungviktaren med uppstickaren, men som ni kunde läsa igår gick det inte så bra... Det spelade nog ingen roll. Som sagt: Biskopens Blanding är en riktigt, riktigt bra glögg!

Visst låter det konsigt? Jag menar varför i hela friden stoppa chili och peppar i en glögg? Kan det verkligen vara något? Svaret på den frågan är: Ja, tveklöst.

Och oj vad kul det var. Även om jag inte egentligen GJORDE någonting. Jag glaserade lite grejer som var klart sen förra gången. Men bara grejen av att vara där igen var välgjörande.

 

Mindre kul var den halvtimmeslånga promenaden hem. Regn... Och när regnet rinner av jackan blir låren väldigt blöta. Ni kan tro att det var skönt att komma hem och slinka i teletubbiedräkten och värma en liten äppelglögg. Har förresten goda nyheter om den.

 

I min tidigare recension avslutade jag med följande rader: Egentligen så är det enda som drar ner betyget att glöggen är beställningsvara. Trots det: denna kommer jag att dricka mycket av i höst och vinter. Men just nu så snålar jag på den flaska jag har - om nån kommer och hälsar på så plockar jag fram någon annan glögg och behåller denna för mig själv :-) Som tur var stämmer inte detta. Eller så här: det stämde när recensionen skrevs. Men nu, efter den 1:a november, så ingår den i det ordinarie (om än tillfälliga) sortimentet på Systembolaget. Nu har den alltså gjort sig förtjänt av den där sista halva stjärnan som saknades för att vara en fempoängare. 

 

 

Testet utfördes som ett blindtest med en testpanel bestående av fem personer (de sista hade inte kommit än). Varje person utrustades med tre numrerade glöggmuggar och ett protokoll. Innan provsmakningen uppfostrade jag vännerna så att de hade koll på betygen.

 

Har du hängt med ett tag så är du van vid betygsskalan. Om du är en ny läsare så kommer skalan här:

 

 

 

En alkoholfri glögg som förmodligen finns i en livsmedelsbutik nära dig.

-Mycket kakaosmak, lite glöggsmak (från två provsmakare)

3 - 2 - 4 - 2 - 3 ger ett snittbetyg på 2,8 snöflingor

---

Saturnus Glögg med choklad (glögg nr 2)
Inte helt alkoholfri. 2,2%. Även denna kan köpas i livsmedelsbutiken.

Många personer innebär mycket disk. Ovanstående bild är bråkdel av disken som skapades på förra årets fest. Men jag undrar... Jag undrar om inte Helly har rådit bot på problemet med hjälp av lite washitape... Dessutom kan det ju vara en rolig aktivitet på festen: Pimp your egen glöggmugg liksom. Lagom projekt - även för den som inte är en pysslare.

 

Psst 1... Snart fyller bloggen 100 följare på Bloglovin. Då tävlar vi. Men det saknas ännu tre prenumeranter, så om du inte prenumererar: Gör gärna det genom att klicka HÄR

Psst 2... Mamma... Ska inte du baka dessa kakor till jul?

Glöggen känns lyxig då den kommer i ett snyggt svart papprör á la riktig finwhiskey. Gillar dessutom positiv/negativdesignen på flaskan och röret. Snyggt. (och när glöggen är uppdrucken så kan man ju pyssla det. SÅ HÄR har superpysslaren Petra/Paradise gjort. Något att inspireras av, definitivt)

 

Detta är en starkvinsglögg på 15%. Imponerande att det inte är nån spritsmak. Smakar förvånansvärt mycket glögg för att vara en whiskeyglögg. Görgen tycker att det smakar lagom med glöggkryddor. Och jo, de finns där. Men enligt min smak är själva glöggsmaken för mild. Inte så söt. Känns fräsch. 

 

Inköp och pris: Finns i Systembolagets beställningssortimentet (nr 76257). Kostar 149 spänn för en flarra, vilket jag personligen tycker är i överkant - även om glöggen är god. Marre och Görgen har dock klickat hem en flarra, så det säger ju något :-)

 

Marre: 3, Görgen: 4 plus moms, Jag: 3. Detta ger ett snittbetyg på

 

 

Vinterkylan fortsätter att retas lite.. Nån minusgrad, lite av den snö som kom i torsdags ligger kvar och vädret är definitivt glöggväder. Vi passade därför på att testa Tiramisùglöggen till säsonsgspremiären av Så mycket bättre. Testpanelen bestod av mig, syster och svågern. Så här gick snacket:

 

Marre (efter första klunken): Alltså den här Tiramisun, Näe!

Ica: Jävligt spritig.

Görgen: Jag vet inte än. Jag måste fundera lite.

 

 

Ica: Bättre ljummen än lite varm. Inte lika spritig längre.

Marre: Jag kan säga så här: jag kan dricka ett glas. Och ja, den blev bättre när den blev ljummen. Men jag kommer inte att köpa den igen.

Görgen: Lite annorlunda, men ändå glöggkänsla. Skulle kunna köpa den igen.

 

Sammanfattningsvis: Det är en spännande nyhet, absolut. Men spännande betyder inte nödvändigtvis att det är en fullträff. Gillade du förra årets Blossa11 så tror jag att du kommer att tycka om även denna. Den smakade mer kaffebönor än kaffe. Inte så jätteframträdande i glöggkryddorna. Rekommenderar den ljummen snarare än varm.

 

 

 

Underbart! Gillar speciellt hur de måttar hur mycket det ska vara av varje ingrediens. Här behövs inget recept! Se och njut!!

 

Men den har en nackdel också... Förmodligen gillar man nån sort, medan man inte alls gillar en annan sort. Och om varianterna i provsmakningslådan ENBART finns i provsmakningslådan måste man köpa något man VET att man inte gillar för att komma åt godsakerna. Och som ni säkert kan gissa er till så finns tyvärr inte sorterna i provsmakningskitet att köpas som större singelflaskor.

Rom & Choklad:
Testpanel: Åsa och jag. Den smakar ordentligt med klassisk glögg, kakao och alldeles lagom med rom. Tydligt, men inte anfallande. Våra meningar om hurvida det är gott eller inte är väldigt delade. Åsa skrockade och fnittrade belåtet efter första klunken. Jag tog två klunkar, konstaterade att jag inte alls gillade den (jag har väldigt svårt för chokladglögg) och passade resten vidare till henne - bättre att den dricks upp av någon som uppskattar den. Dagen efter fick jag ett SMS från Åsa där hon, lätt deprimerad, skrev att hon ville ha Rom&Chokladglögg till frukost, men att den enbart fanns att tillgå i glögglådan. Stackarn har cravings... Tur att denna variant faktiskt finns även som starkvinsglögg.

 

 

Denna var tam. Den smakar ungefär som såndär lättdryck man kan köpa på 2 deciliterstetror och blandar själv med vatten, ni vet. Den var god, men smakade inte det minsta glögg. När den ljumnat lite kunde man ana en svag ton av kanel väääääldigt långt i bakgrunden. Någon cognacssmak hittade vi inte alls åt. Det var dock en god dryck. Men att kalla det för glögg är fel.

 

Åsas betyg: 2

Mitt betyg: 1
Snittbetyg 1

Mitt betyg: 1

+ för möjligheten att testa flera olika sorter i mindre flaskor

- för att sorterna inte finns att köpa som större singelflaskor. Vitsen med provsmakning är väl att hitta en favorit OCH sortera bort det man inte gillar.

+ (tantvarning utfärdas...) Eftersom jag gillar att sylta och safta tar jag alltid vara på bra flaskor och burkar. Det var otroligt lätt att få bort ettiketterna. Fem minuter i diskhon, och sen var det bara att dra av. Inga rester, inget svinto, ingen T-röd krävdes :-)

 

Lådans totalbetyg:

Tur att jag har mer glögg att recensera! Vinfabriken har skickat två olika sorters glögg till mig: Äppelglögg och whiskeyglögg. Whiskeyglöggen får stå i glöggskåpet en vecka till, den vill jag att syster och svåger ska smaka med mig, så jag går loss på äppelglöggen istället. Faktum är att jag sprättade flaskan redan tidigare i veckan och njöt en mugg samtidigt som jag bläddrade i 101 idéer.

 

 

För mig är det skillnad på höstglögg och julglögg. Under advent och jul vill jag ha en traditionell kraftig rödvinsglögg. På hösten uppskattar jag lite lättare drycker, och detta är en typisg höstglögg för mig.

 

Äppelsmaken är tydlig och glöggkryddorna lagom. Kanelen är den krydda som framträder tydligast, och det är lite som att dricka flytande äppelkaka. Jag gillar det. Mycket. I min mun smakar denna glögg bättre varm än kall, men jag skulle kunna tänka mig att använda den som bas i en höstig sangria.

 

Designen är ny för i år, nån kanske har druckit den tidigare när det bara var en vit ettikett med ett Ä på? Spana in bilden längst till vänstern i headern så ser ni den gamla designen. Bara så att ni som har denna som favorit sen tidigare inte går och letar efter fel flaska :-)

 

Alkoholhalt: 11%, men finns även som ekologisk lättglögg.

 

Inköp och pris: Finns i Systembolagets beställningssortiment (nr 96037) och kostar 75 kronor.

 

Dufvenkrooks starkvinsglögg är en av mina favoritglöggar. Det var faktiskt den som fick mig att börja gilla starkvinsglögg en gång i tiden. Och det var den jag skrev om i mitt allra första blogginlägg.

 

Anyway. Jag har fått glögg att provsmaka även från Dufvenkrooks och en av dessa flaskor delade jag med mina arbetskamrater igår. Eftersom jag älskar deras starkvinsglögg så var förväntningarna höga även på den alkoholfria varianten.

 

Glöggen är gjord på ett avalkoholiserat rödvin. Den är god. Egentligen varken mer eller mindre. Traditionell utan att sticka ut åt något håll. Balanserad kryddsmak, utan att någon av kryddorna tog överhanden. Inte så farligt söt heller. Plus i kanten för att den är ekologisk.

 

Alkoholhalt: mindre än 0,5%

 

Ännu en glögg som testats av en minitestpanel bestående av mig och Åsa. Vi satt faktiskt med ett fånigt leende på läpparna båda två när vi smakade. Det här är ett skolboksexempel på hur det ska vara. Hur det ska smaka för att smaka rätt.

 

 

Lättglögg har ofta en tendens att vara alltför söt, nästan kvalmig. Jag tycker att en glögg behöver lite alkohol för att balansera sötman, men här saknade jag inte alls alkoholen. Men det skulle nog funka att hälla i en skätt rom också.

 

Tydlig smak av glöggkryddor. Kryddnejlika och apelsin (eller pomerans?) var de kryddor som dominerade och vi fick båda känslan av att pilla i nejlikor i apelsiner.

 

Det här är en himla bra basglögg. Faktum är att det faktiskt är den bästa lättglöggen jag druckit, och den lättglögg jag kommer att se till att ha hemma fortsättningsvis. Denna glögg förtjänas att drickas på julafton (även om undertecknad inte kommer att göra det - då vill jag ha en alkoholhaltig glögg). Dessutom: för varje såld flarra donerar Saturnus 1 krona till Världens Barn. Bara en sån sak :-)

 

 

Bildkälla: Pressbild från Saturnus

I ärlighetens namn hade jag inte speciellt höga förväntningar. Jag ville prova, absolut. Men mest för att kombinationen var så himla rolig och galen. Jag var nyfiken helt enkelt. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle gilla den alls. Men det gjorde jag. Det gjorde även Åsa som deltog i min minitestpanel. Glöggen dracks varm. Vi var rörande överens om att denna glögg är skum, men god. Väldigt god.

 

När man tar den i munnen så smakar den glögg. Förvånansvärt mycket traditionell glögg. När man sväljer kommer godissmaken fram ganska långt bak i munnen liksom.. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Det var udda att den ändrade smak så mycket i samma klunk. Men trevligt.

 

Det är dock ingen glögg som man dricker många muggar av på raken. En mugg räcker. Den är väldigt söt och sliskig. En glögg för godisälskaren helt enkelt.