Att något så fel kan bli så rätt!

Jag dricker kopiösa mängder the. Om jag ska definiera vad "kopiösa mängder" innebär i mitt liv så innebär det att jag klämmer i mig ett stort glas per vaken timme ungefär. Jag landar på nånstans runt 4-5 liter om dagen.

Kroppen vänjer sig naturligtvis, och någonstans övergår bruket till ett missbruk. Inte för att det spelar någon roll. Missbruket är billigt och relativt harmlöst, men det är ändå ett gravt beroende. 

Twinings Earl Grey.

Alltid samma sort. Lösthe hemma, naturligtvis. Thepåsar när jag är på språng. I mina handväskor, plånböcker, jackfickor och block med inbyggda fickor för visitkort hittar man thepåsar. Herregud, man vet ju aldrig om det finns the där man hamnar, liksom :-) Åker jag utomlands slänger jag ner ett hundrapack i resväskan.

Trots att jag missbrukat stora mängder av samma märke under de senaste 15 åren händer det ungefär varannan vecka att jag dricker det godaste glaset med the som jag druckit i hela mitt liv.

Men om jag inte får mitt "knark" är det illa. Trött. Men framför allt med en malande huvudvärk som inte ger med sig (om man inte lurar huvudet med the förstås)

Det här jägerthe kommer in i bilden.


Handväska preparerad för fest! Thepåsar är lättviktsgroggvirke - toppen när festen inte pågår hemma hos en själv!

När man är iväg på olika saker är det så klart lite besvärligt att hålla konsumtionsnivån uppe. Kaffe säljs överallt, men the är det klurigare med. I alla fall om man befinner sig på festival. Tur att man bor i husbil/husvagn och kan knalla dit och koka sig en kopp vid behov. 

Nåväl... Sommaren 2008 tror jag. Sweden Rock Festival. Jag sitter utanför husbilen med en kopp the. Thet har stått och dragit lagom länge och svalnat till drickbar temperatur när en bekant kommer förbi.

Elin: Vad dricker du? Dricker du the?
Jag: Ja.
Elin: Dricker du BARA the?
Jag: För tillfället, ja. 
Elin: Du är på festival. Det går inte!

Varpå hon resolut tar sin jägerflaska och häller i en rejäl skvätt i mitt glas. Katastrof! Jag som avskyr jäger! Men det finns ingen tid att koka en ny kopp och vänta på att den ska bli drickbar - det är ju en massa band att titta på, så det var bara och dricka upp skiten. Döm om min förvåning när detta var en av de godaste dryckeskombinationer jag testat.

Sedan dess har jag provat den på ett flertal personer i min omgivning. De flesta är skeptiska som bara den till en början, men när de väl har provat börjar de flesta humma belåtet och instämmande.



Nu är ju Jägerthe inte direkt den mest konsumerade drycken på en rockfestival...
Undra hur många liter öl det egentligen går åt på en 4-dagarsfestival med ca 35.000 besökare? Där merparten av besökarna faktiskt är vuxna (vilket brukar innebära att man hellre dricker öl än starksprit) och där vädret för det mesta är för bra för att vara sant...

Vågar ni er på en gissning? Det gör inte jag, jag kan inte räkna så stora tal utan hjälp av en excelsnurra :-)


Hemsökt av rosa!

Igår visade jag mitt första keramiska verk. Rosa. Min mamma är lite chockerad över att jag ens tar i rosa. Karro är fashinerad över att jag överhuvudtaget använder mig av färg (nu pratar jag inte om skålen utan om livet i allmänhet).

Fick följande kommentar från Helly: Jag vet inte vad det är, men just nu är jag inne i en rosa period. Knasigt med tanke på att jag aldrig, aldrig gillat, inrett med eller klätt mig i denna färg. Tills nu!

Förstår precis vad du menar!

Jag har totalvägrat rosa i hela mitt liv. Tills för något år sedan när jag hittade ett fantastiskt fint scrappapper som lyckades med konststycket att vara rosa OCH cool samtidigt (vilket iofs är något som Dee Snider lyckats med i 30 år - men ändå...)


Matchande kort och After Eight-ask. Sen gick det bara utför...

Detta var början till det rosa intåget i mitt liv. Inkörsporten till tyngre saker. Jag började pyssla rosa, rosa, rosa. Ett par kuddar i rosa och lila toner följde visst med hem från Indiska en dag. Innan jag visste ordet av hade jag köpt en klänning med rosa fjärilar (i och för sig maskerade till döskallar, men det hade varit otänkbart ett år tidigare). Hoppsan, jag shoppade visst ett par rosa solglasögon. En scarf. Ett par t-shirtar (hårdrockiga bandtröjor - det måste ju nästan räknas som svart, tycker ni inte?)

   
   
Rosa bildkavalkad anno 2009 - det var då det började!

Det kanske är så att det är en flickas rättighet att någon gång i sitt liv ha en rosa period. Men precis som med barnsjukdomar; får man dem inte som barn så är det nästintill dödligt att drabbas som vuxen!


Hej hopp!

Nu har det varit tyst länge här... Mitt internet har strulat läääänge. Suck. Min telefon har hittat åt mitt trådlösa nätverk, men datorn har inte gjort det. Så jag har kunnat läsa era bloggar, men inte kunnat skapa något eget. Men nu är det ordnat :-)



Här i Stockholm är våren på plats. Snödropparna blommar för fullt på uteplatsen, de tjocka vinterskorna är utbytta mot Converse och jag har vågat mig på att använda skinnjackan för första gången för säsongen. Underbart. Solglasögon har återigen blivit en given acessoar. Gilla!



Så här vackert var det igår när jag kom hem ifrån jobbet. Jag bor så himla bra till. Det är bara en väg och en utförsbacke som skiljer mig från Mälaren. Promenadstråket efter vattnet är helt underbart. På sommaren finns det uteserveringar där man kan njuta något kallt och gott. Åh vad jag längtar. Men här och nu är fantastiskt det med.

Vår busschaufför, vår busschaufför

...är ingen man med glatt humör.
Och om han har ett glatt humör
så är han ej
vår busschaufför!
Vår busschaufför, vår busschaufför
Är ingen man med glatt humör!

Nu skulle man kunna tro att jag pratade om mannen som körde "min" buss i alla år och som jag under de 12 åren aldrig någonsin såg med ett leende, eller ens en liten svag uppåtriktad krusning på läpparna.

Man skulle även kunna tro att jag pratade om stressade nattbusschaufförer som tröttnat på packade tonåringar. Men det gör jag inte.

Jag pratar om mannen som körde buss [borttaget] klockan [borttaget] ikväll.
Det är rätt kallt ute. -13 för att vara lite petig. Det är rätt kallt att vänta på en buss. Det är ännu kallare att vänta på en försenad buss. När bussen kommer, 5 minuter för sent, är man både frusen och irriterad.

Jag har förståelse för att saker händer i vinterväglag. Absolut.
Bussen kan ha kört i diket. Fått punktering. Det kan ha hänt en helt annan olycka som gör att framkomligheten varit begränsad. Men så var inte fallet. Själva bussen stod nämligen på plats (och hade stått på plats i alla fall sen jag kom till hållplatsen kl 20:07), det var bara chauffören som saknades.

Aningens irriterad klev jag på bussen.
Eftersom jag aldrig kan hålla tyst frågade jag "Hade du en skön fika?". Visst, inte helt trevligt av mig - men som alla förstår var det inte fikan jag undrade över - underförstått var ju frågan "Hur i helvete disponerar du din arbetstid?".

Tydligen var det fel sak att fråga.
Chauffören får ett utbrott. Tycker att jag inkräktar på hans privatliv och att jag inte har rätt att fråga om han haft en trevlig fika. Jag förklarar för honom att jag inte alls var intresserad av hans fikavanor, utan att det var ett annat sätt att fråga varför han var sen. Det gick inte hela vägen fram.
Bakom mig stod en man som lite försynt påpekar att "Jag undrar också varför bussen är sen" och detta leder till ännu ett utbrott hos chauffören med humöret. Han påpekar att vi gaddar ihop oss, att det inte är schysst av oss att vara två mot en och att "Jag är faktiskt en människa med känslor jag med, jag är ingen robot".

Därefter ber han mig gå av bussen.
Sorry, men jag betalar för att utnyttja kollektivtrafiken. Inte en chans att jag kliver av bussen. Här utbryter en ganska lång men monoton ordväxling som mest handlar om att chauffören med humöret skriker att jag ska be om ursäkt, och jag svarar, vänligt men bestämt, att han ska sätta sig och köra.

Till slut inser jag att det är döfött.
Dessutom börjar jag få lite dåligt samvete över att jag sinkar alla andra passagerare. Så jag frågar om han kommer att köra bussen om jag kliver av. Han fortsätter skrika att jag ska be om ursäkt. Jag frågar igen om han kommer att köra om jag kliver av. Han fortsätter skrika om ursäkt. Jag frågar en tredje gång, och lägger till att jag inte vill orsaka alla andra ytterligare förseningar utan jag kan kliva av om det innebär att han kommer att köra vidare.

Nu händer något häftigt.
Alla på bussen, varenda kotte, börjar protestera och säga att jag ska stanna kvar. Att chauffören med humöret beter sig helt fel och att förseningen inte spelar någon roll.

Det slutar med att chauffören ringer väktare för att få mig avvisad.
Så när väktarna väl dyker upp förklarar jag vad som hänt och att jag gärna kliver av bussen - om de kör mig hem istället. Vilket de naturligtvis inte går med på. Efter ytterligare lite ordväxling så inser jag att vi hamnat i döfött läge nr 2 för aftonen så jag kliver av.

Nu blir det häftigt igen.
Samtliga passagerare kliver ur bussen, ut i -13 minusgrader och börjar förklara för väktarna vad som hänt. Det är inte en enda person som väljer att stanna kvar inne i värmen och komma hem bara lite försenade. De valde att kliva av och vänta på nästa buss tillsammans med mig.

Fokus, mina vänner. Fokus.
Återigen, om man vill så kan man fokusera på det negativa, dvs chauffören med humöret.
Men om man väljer att fokusera på det positiva, vilket är bra mycket trevligare, så kan man fokusera på alla andra personer. Som faktiskt såg att något var skit och ställde upp för en helt främmande människa.

Så om någon av er på buss [borttaget] läser detta:
Tack! Tusen TACK!
Världen blev lite vackrare ikväll, tack vare er!



Uppdatering:
När jag skrev inlägget hade jag med klockslag och busslinjenummer. Sen kom jag på att det är aningens elakt att indirekt hänga ut chauffören på det viset. Det räcker med att visa att jag är irriterad. Vi som var med vet vilken buss det handlade om, och för er som inte var med är det helt oväsentlig information!

Hej mamma

Jodå, jag lever. Men det blev en lång dag idag (07:45 - 21:00 och sen transport till och från jobbet ovanpå det...) och inte har jag hunnit wordfeuda med dig heller. Imorgon ska jag iväg och träffa Marléne och Sofia, så då hörs vi inte heller något. Men sen är det helg! Jejj :-)


Man FÅR drömma...

När jag skrev inlägget om Supertanten började jag drömma mig bort lite... Vissa saker saknar jag verkligen med att bo i en lägenhet i Stockholm. Jag saknar att ha en trädgård. Jag vill ha bärbuskar, ett stånd med rabarber, plats för ett litet, litet växthus så att paprikan, chilin och tomaterna mår bra.

Jag vill ha ett outnyttjat utrymme någonstans där det finns plats för en frysbox så att jag skulle kunna baka thekakor. Jag vill ha en matkällare där syltburkarna kan få bo.

Jag vill ha äppelträd som öser ut frukt. Transparant blanche. Ett plommonträd. Ett gäng rödvinbärsbuskar så att det finns rödvinbär i frysen hela vintern att äta med godaste kolasåsen. Röda krusbär av samma sort som min mormor och morfar hade.

Ett litet, litet trädgårdsland så att man kan odla potatis, morötter och jordärtskocka (som kommer tillbaka år efter år efter år och man vet aldrig vart). Sockerärtorna växer mycket bättre i friland än i kruka.

I Solna kan man hitta ett nyproducerat radhus för i runda slängar fem miljoner.
Men inget hindrar mig från att drömma om ett riktigt hus. Eller en sjövilla... (svårt med äppelträd och trädgårdsland i och för sig - men ändå!) Att det är löning imorgon hjälper inte mycket i sammanhanget!

Men vem vet... En dag kanske lottoraden ger mer än 37 kronor i vinst!
Tills vidare är jag glad och tacksam över att mina föräldrar (och andra snälla människor) har lite bärbuskar jag kan länsa. Och att tomatsorten Wilma klarar av blåsten på uteplatsen!

Äventyr som ger träningsvärk (part 2)

Vi är några tjejer i umgängeskretsen som fyller år under perioden november till februari. Vi bestämde oss för att skippa födelsedagspresenter till varandra och istället göra något roligt tillsammans. Valet föll på pole dance.

Idag är det dags. Något säger mig att jag inte kommer att vara lika graciös som kvinnan på bilden... Jag har även en känsla av att jag även imorgon bitti kommer att behöva rulla ur sängen på grund av träningsvärk... Det fick jag nämligen göra idag - gårdagens skridskoäventyr känns, vill jag lova!

Wish me luck, och håll tummarna för att jag kommer hem utan brutna ben och med en svanskota som fortfarande är intakt! 

Mysig dag

Nu har jag åkt skridskor för andra gången på 21 år. Man är ju ingen Gillis Graflund direkt. Men det var roligt. Jättekul. Jag lyckades klara mig undan med bara en vurpa och den var på cykeln...

Innan jag drog iväg började jag fasa för att ha åkt klart och ta av mig de varma skridskorna och byta till de vanliga skorna som stått ute i kylan och blivit kalla. Sen kom jag att tänka på vad mamma gjorde när jag och syrran var små och vi var ute på saker som på sikt leder till kalla händer och fötter. Eftersom det är en del småbarnsföräldrar som läser bloggen tänkte jag dela med mig av tipset: När vi åkte ut på isen stoppade mamma alltid extra strumpor och vantar innanför kläderna. Så när små fötter blivit blöta och kalla kunde mamma inte bara trolla fram ombyten. Hon kunde trolla fram VARMA ombyten. Jag kan lova att det tricket fungerar även på kalla vuxenfötter!


Bildbevis på spektaklet. Som sagt: Ingen Gillis Graflund direkt


Efter ett tag var det inte så kul att åka skridskor längre. Men jag är grymt imponerad av
unge herr Lucas - det var första gången han stod på ett par skridskor idag.



Eva agerar manuell blåsbälg för att få fart på glöden.


Korvgrillning och till det drack vi...


...BLOSSA, BLOSSA, BLOSSA, glöggen heter Blossa

En hel del folk som var där och åkte idag.


Förresten... För dig som inte känner till Gillis Graflund: Den enda svensk som tagit sig ifrån OS med medaljer i konståkning. Han har inte bara tagit medalj. Han plockade hem den ädlaste valören hela tre OS på raken. I det fjärde fick han nöja sig med ett silver, stackarn... Utöver sin imponerande OS-meritlista knep han även tre VM-guld.


Äventyr som ger träningsvärk

Jag erkänner. Jag är en soffpotatis av stora mått. En av helgens dagar vill, nästintill KRÄVER jag att få gå omkring i morgonrock precis hela dagen och kvällen och bara slappa. Speciellt vintertid när det pågår skidåkning, skidskytte och utförsåkning mest hela tiden.

Idag blir det dock inte mycket slappa för min del. Klockan 10 ska jag möta upp Eva och ett av minimonstren. Vi ska ut och...




...åka skridskor. Kan lugnt påstå att det har jag inte ägnat mig åt i många timmar sedan jag slutade mellanstadiet. Det gjorde jag 1991... Sen dess har jag åkt skridskor EN gång. Det var för tre år sedan; jag fick ett par begagnade skridskor i födelsedagspresent av killen jag dejtade då. Vi kom iväg en enda gång. Kan lugnt påstå att jag kom därifrån med ömmande fötter och dagen efter hade jag en träningsvärk som inte var av denna jord.

Men det ska bli kul. Vi kör lite picnic. Korvgrillning och varm choklad (med lite spets så klart) och gott humör. Åhh vad jag kommer att vara död imorgon. Men det gör ingenting. Imorgon väntar andra äventyr, men det tar vi då :-)


Barn säger roliga saker ibland, part 2

Den här hösten har jag tillbringat en hel del tid hemma hos min kära vän och kollega Eva. Eva har världens härligaste familj (näst efter min egen så klart), och jag bara älskar hennes ungar. Leo är snart 6 år och Lucas ska fylla 4. Behöver man lite kärlek och tycka om så är det bara att knacka på dörren till dem så levereras det i massor.

Nåväl, jag har alltså tillbringat en del tid där i höst. Har oftast blivit bjuden på middag, och jag har oftast bidragit till kvällen genom att ta med en flaska glögg eller tre. Idag när vi kom till jobbet berättade Eva om en konversation som ägt rum vid deras adventsmys igår när de gjort som de flesta andra svenska hushåll gjorde igår, nämligen värmt glöggen:

Leo: Det luktar Erica.
Eva: Vad sa du?
Leo: Det luktar ERICA!
Eva: Hur menar du?
Leo: Ja, det luktar glögg.

Haha han är för söt det lilla trollet. Att han dessutom ville ha egen äppelglögg igår värmer mitt hjärta, han var ju lite svårflirtad sist. Men det löste sig fint. Det blir folk av honom med :-)

Så om någon undrar hur jag luktar så vet ni det nu: Jag luktar glögg och polkagris :-)

Minns du hans ögon?

Jag älskar Tommy Körbergs röst. En av de bästa svenska rösterna någonsin. En låt som gått varm under min semestervecka är Minns Du Hans Ögon från Körbergs julskiva. Volymen har varit hög, men ingen granne har klagat ännu.

Låten är ingen typisk jullåt. Egentligen inte julig alls, men precis som exempelvis Do They Know It's Christmas är den skriven för att få oss att tänka till på dem som inte har det lika bra som oss.

Idag (läs i lördags eftersom detta inlägg är tidsinställt) youtubade jag lite - tänkte att jag skulle hitta åt den så att även ni får njuta. Lite första adventsgodis sådär. Jag menar vem vill inte njuta av Tommy till adventsfrukosten? Mysa lite och tända första ljuset...

Titta inte om du är på jobbet. Titta inte om du har en massa barn som springer och tjoar runtomkring. Vänta tills du har tre minuter för dig själv. Lita på mig.

Efter att ha sett bildspelet rann tårarna.
Kände att det var bäst att byta dag på inlägget...

Vissa saker är enkla att göra. Se klippet. Plocka sedan fram er mobiltelefon och SMS-a en gåva till valfri organisation, tillexempel Läkare Utan Gränser. Det gjorde jag.

SMSa ordet LIV till 72970 för att skänka 50 kronor till Läkare Utan Gränser.

50 kronor kan låta lite. Men en sån struntsumma kan rena vatten till 5000 personer. Och om vi, runt 100-talet julbloggare, tillsammans ger 50 kronor var så har bara VI dragit ihop 5000 kronor ganska snabbt. Vad en sån summa kan räcka till kan du läsa om här.
Jag tycker så klart att även du som inte julbloggar ska haka på!

Kom igen nu!
Förresten: om du hakar på detta så blir jag glad för en kommentar! Jag blir ännu gladare om du tar med dig detta klipp och denna uppmaning och lägger ut på din egen blogg (lämna gärna en länk direkt till inlägget i din kommentar!)


E163

Alla E-nummer är inte dåliga.
Just nu vill jag ha min dagliga dos c-vitamin spetsad med en rejäl dos E163.


Undrar ni vad jag snackar om? Blodapelsiner så klart. Goda, syrliga blodapelsiner från Sicilien. Härligt röda. Underbart goda. Men eftersom det inte blir några blodapelsiner innan det blir kalla nätter på tidigare nämnda ö så känns det som om vi får vänta ett tag till.

Vet inte om det är mitt minne som sviker, men jag vill minnas från när jag var liten att bapelsinerna brukade dyka upp runt 1:a advent. Nuförtiden brukar det vara nästintill omöjligt att få fatt på dem innan lucia.

För 10 år sedan fanns det en farbror som jobbade på samma avdelning som mig. Vi jobbade ihop från och till i 6-7 år. Han var så söt, han spanade alltid efter blodapelsiner åt mig. Varje år. Och om min affär inte hade fått in några så dröjde det några dagar, sen kunde det stå en liten påse på mitt skrivbord och vänta på mig.

Förra året bad jag min dåvarande pojkvän att han skulle kolla efter bapelsiner när han skulle åka och handla. Med bil. Det är viktigt. Jag sa väl nåt i stil med "Kan du inte köpa lite blodapelsiner om det finns" eller nån annan tämligen odefinierad mängdangivelse. Sen kom jag på att han ju inte varit med i mitt liv någon tidigare december, så jag kände behov av att förtydliga mig: Sisådär 3-4 kilo. Eller så. Han såg aningens paff ut, jag antar att vi inte hade samma sätt att definiera lite blodapelsiner helt enkelt :-)



Fenomenet med årets julklapp

Okej, så idag har årets julklapp presenterats. Jag är lite fashinerad. Handen på hjärtat alla ni därute... Hur många av årets julklappar har ni faktiskt gett någon under det år (eller +/- nåt år) klappen utmämnts? Om vi skulle ta och gå igenom listan och se vad som finns.

Det är ju en synnerligen varierad lista som presenterats genom åren:
1988 Bakmaskin 2000 DVD-spelaren
1989 Videokameran 2001 Verktyget
1990 Woken 2002 Kokboken
1991 CD-spelaren 2003 Mössan
1992 TV-spelet 2004 Den platta tv:n
1993 En doft (parfym) 2005 Ett pokerset
1994 Mobiltelefonen 2006 Ljudboken
1995 CD-skivan 2007 GPS-mottagaren
1996 Internetpaketet 2008 En upplevelse
1997 Det elektroniska husdjuret 2009 Spikmattan
1998 Dataspelet 2010 Surfplattan
1999 Boken 2011 Färdigpackad matkasse 
[KÄLLA]

Jag vet inte hur det är i er familj, men vissa av julklapparna återfinns konstant under vår gran. En bok är det ALLTID någon som får. CD-skivan är inte lika poppis nuförtiden, men under 80-talet kunde man alltid hitta en LP-skiva i något av paketen, och under 90-talet hittades alltid en CD-skiva. Även upplevelser (exempelvis teaterbiljetter, restaurangbesök, festivalbiljetter osv) finns under vår gran mer eller mindre varje år. Även om parfymer och mössor inte är årligen förekommande så är det inte heller något som jag kan koppla specifikt till 1993 eller 2003. De dyker upp titt som tätt helt enkelt.

I övrigt så återfinner vi många rätt bra saker, men är det verkligen typiska julklappar? Den som har gett bort ett internetpaket som present till någon, räck omgående upp en hand. Platt-TV då? Händer upp. Vi provar med Surfplattan? Jag ser fortfarande inga händer i luften. Många har säkert gett bort en mobiltelefon som present de senaste åren, nu när man kan köpa dem relativt billigt. Men 1994 kostade en lur för tusan en halv månadslön, så jag tror inte att det var någon stor julklapp då. 

Jag har lite svårt att analysera de första åren, men om vi kollar in 2000-talet så vågar jag påstå att verktyget, kokboken och pokersetet är de saker som varit vanligt förekommande i tomtens säck. Det känns som saker som faktiskt kan bli presenter. De övriga sakerna är mer något man köper till sig själv - oavsett hur mycket uppsving produkten fått under året.

Som årets julklapp: ett abbonemang på en matkasse är något som jag mycket väl skulle kunna tänka mig - i alla fall om hushållet hade bestått av fler personer än mig. Men att ge bort i present är på tok för kostsamt. Att köpa en surfplatta till någon är inte heller möjligt med min högst normala inkomst.

Nä, jag säger som de sa på Nyhetsmorgon i morse: ge bort en get istället!


Hemma igen och angående julbloggandet

Nu befinner jag mig i hemmets lugna vrå igen. Vi har varit på kick-off med jobbet. Haft trevligt, bra föreläsningar och faktiskt inte mer än ungefär en timme av de där obligatoriska powerpointpresentationerna med tråkiga diagram. Ätit god mat och fått gott fika. Umgåtts och mått bra. Förutom i morse haha

Jag är lite fashinerad av hur många julbloggare vi helt plötsligt har blivit. Och hur aktiva alla är. I och för sig lite mer naturligt i slutet av oktober, men många av oss var aktiva redan i augusti. Att jag startade så tidigt i år hade faktiskt ingenting med julen att göra. Det berodde snarare på att jag behövde flytta fokus från sånt som var jobbigt (den uppmärksamme läsaren har kanske noterat att det inte längre refereras till "pojkvännen" utan istället till "exet"). Julplanerandet och bloggandet hjälpte mig helt enkelt att fokusera på något annat. Idag däremot, nu är det genuin längtan efter advent.

I år firar jag och bloggen fem år ihop. När jag började julblogga 2006 var det i princip jag och Tomtemor som höll på med helt nischade julbloggar. Marie var sedan länge igång med sin julstuga, men hade inte börjat blogga än. Nej, i ärlighetens namn, vi var några till, men av oss som fortfarande bloggar så är det vi två. Tror jag (skrik till om jag missat någon)

Jag tycker att det är fantastiskt kul att vi nu är så många (det är nu omkring 60 bloggar som jag följer via RSS, och jag vet att jag inte följer alla) men det kan även leda till lite uppdateringshets, prestationsångest och unik-panik. Det är inte så kul att skriva om Blossas nya smak när 20 andra redan skrivit om det, ni förstår säkert vad jag menar. Men eftersom jag älskar glögg så gör jag det ändå så klart :-)

Shoppingtips? Ja visst, men jag vill inte heller att bloggen ska bli en reklampelare för allt som det står jul på. Jag känner inte för att skriva att butik X eller Y har kommit ut med sitt julsortiment - om det inte är så att jag faller pladask för det så klart (som jag gjorde med Panduros adventssiffror till exempel)

Ibland känner jag att "det här behöver jag inte skriva, jag har ju redan skrivit om det." Men å andra sidan kanske det var tre år sedan jag skrev om det. Och dessutom handlar julen (i alla fall för mig) mycket om "Same procedeur as last year? Same procedeur as every year, James!" så det kanske inte gör så mycket med upprepningar...? Så länge man inte upprepar det man skrev i förra veckan.

Nackdelen med att vi är så många är ju att jag VILL läsa allt. Men jag har fortfarande inte läst ikapp det jag inte hann med i helgen. Nu har det byggts upp ytterligare. Jag funderar på om jag ska kategorisera er och ha en mapp för varje veckodag haha. Ransonerade bloggbesök. Nej men skämt åsido. Det blir lite mycket när det är 250 olästa inlägg. Vem vet. Nästa vecka kanske jag har läst ikapp :-)


Barn säger roliga saker ibland

Jag har inga egna barn. Men jag har en systerson på 7 år, så det är nästan som att ha barn. Eller nej, att vara moster är inte alls som att ha barn (speciellt inte när man bor 50 mil ifrån varandra). Men jag har i alla fall någon i min mentala närhet som jag älskar och som levererar sköna kommentarer.

För ett tag sen ringde syrran och garvade och berättade följande historia:

Storasyster: Vet du vad S sa tidigare i kväll?
Jag: Nej, jag har ingen aning.
Storasyster: Jo så här: Han satt i mitt knä och plötsligt säger han att Mamma. Du luktar inte som en RIKTIG människa. Du luktar som moster.
Jag:
Inte som en riktig människa?? (samtidigt som hjärnan går på högvarv för att fundera ut vad jag luktar. Luktar en riktig människa gott eller illa? Luktar JAG gott eller illa?)
Storasyster: Mmm så tänkte jag också, men jag hann inte fråga vad han menade innan han säger att Moster luktar polkagris!

Man kan ju undra vart de får allt ifrån? I det här fallet handlade det nog om mammans nyborstade tänder i kombination med att han en enda gång har varit med när vi har gjort polkagrisar. Men ändå?


Julfrågor

Hittade följande lista hos Lisas vinterland så jag vill oxå vara med och svara :-)


1. Hur mycket längtar du till julen just nu på en skala 1-10?
Lite lagom bara. Alltså jag håller på och planerar lite, läser recept och så. Men det betyder inte att jag vill att det ska vara första advent nästa söndag. Skulle nog säga att jag är en 4 på skalan. Helt planenligt med andra ord :-)

2. När vill du att första snön faller?
I oktober. Men den behöver inte stanna kvar då... Bara så att man hamnar i lite stämning och kan sitta på ett mysigt fik och dricka varm choklad (en personlig tradition - den dagen första snön faller SKA jag till ett fik och dricka choklad och titta ut genom fönstret)
Men den snö som ska ligga kvar vill jag gärna ha tidigt i den veckan som slutar med första advent :-)

3. Köper du levande gran, hugger en själv i skogen eller använder plastgran?
Äkta plast rakt igenom. Så har det alltid varit och kommer nog att förbli. Jag har inget emot äkta gran, men de barrar. Så om jag någonsin bor ihop med någon som insisterar på en äkta gran så visst. Men det innebär samtidigt att den personen övertar dammsugningsansvaret fram till midsommar. Punkt.

4. Har du redan börjat förbereda inför julen, isåfall vad?
Japp. Jag gjorde snaps häromdagen och har skrivit lite planeringslistor. Dessutom blir det ju alltid en del förberedelser redan i mellandagsrean, men det räknas inte riktigt. Det är ju mer avslutning på föregående jul :-)

5. När tycker du det är okej att börja med julens sysslor?
När man känner för det. Jag känner för det nu.

6. Finns det något du vill göra annorlunda detta år mot för tidigare år? 
Julen i sig är alltid toppen. Det blir lätt så när man har världens bästa familj. Men det jag SKA göra annorlunda är att jobba mindre (dvs hålla mig till mina 38,75 arbetstimmar i veckan) för att kunna njuta mer av hela december. 

7. När börjar du köpa julklappar? För sent eller i god tid? 
Jag börjar när jag hittar något att köpa, när jag springer på något. Brukar alltid vara klar med det mesta senast i mitten av november. Men det finns alltid nån "jobbig jävel" där jag inte har någon som helst idé om vad jag ska köpa (vanligtvis svågern, men förra julen var det min dåvarande pojkvän. Han blev jag klar med först sista helgen innan jul...)

8. Om förra julen fick betyg, vilket skulle du ge? Motivera.
MVG. Julen var som vanligt underbar, men annorlunda. Tre personer som tillkom (till julfirandet, inte till världen) och två som gått bort under året. Därav att den blev annorlunda.

9. Föredrar du att vara många eller få på julafton?
Lagom. Vi är en väldigt liten familj. Bara mamma, pappa, syster, svåger och systerson finns med så blir vi precis lagom många hur många vi än blir :-) 

10. Om du fick välja; nämn tre personer du skulle vilja spendera en julhelg med och varför.
Min familj. Även om de är fler än en person så är de en enhet, så jag fortsätter med två till.
Frank Sinatra. Så att han skulle få sjunga en massa julmusik för oss.
Nigella Lawson. Så att hon får äta ett svenskt julbord på julafton, och så att vi får äta en riktig turkey dinner på juldagen. Förhoppningsvis kan jag även lära mig något :-)


Frågor och svar :-)

Hittade en lista hos Marie som jag så klart blev tvungen att fylla i.
Kopiera och fyll i dina egna svar vettja :-)

Hur ser din/dina adventsljusstakar ut i år?
Så här ser de ut i köket och så här i vardagsrummet (även om korten är från tidigare år) 

Byter du till julgardiner?
Japp. I vardagsrummet, köket och pysselrummet. I sovrummet sitter redan ett par med röda och vita ränder. (Sen har jag två olika sorters julsängkläder också...)

När tar ni in granen?
Åker alltid hem till mamma och pappa över jul i en vecka eller så. Så därhemma brukar den åka fram den 22a. Men i min egen lägenhet? Tja, runt lucia kanske.. Allt är beroende på när det är dags att åka norrut.

Riktig gran eller plast?
Plastic fantastic :-)

Vilket är ditt favoritjulgodis?
Hemlagade polkagrisar, rocky road och kola

Vilken är din favoritjulkaka?
Tja, det är egentligen ingen julkaka - men om jag inte får nöttoppar på julafton så blir jag ledsen. Och rulltårta

Vad gillar du bäst på julbordet?
Julskinka (kommentar överflödig). Äts helst tillsammans med Waldorfsallad. Ägghalvorna med löjrom är smaskens. Recept på waldorf och ägghalvor hittar du HÄR

Vilken är din favoritjulskiva?
Blackmores Night - Winter Carols.

Vilken är din favoritjullåt?
I'ts beginning to look a lot like christmas

Vilken är din favoritsnutt i Kalle Anka på julafton?
Haha jag är faktiskt barnsligt förtjust i husvagnssemestern. Och Robin Hood. Och tomteverkstaden. Men jag gillar INTE tjuren Ferdinand. Stentrist. Alla familjens kvinnor försvinner raskt ut i köket och börjar duka fram mat när mesproppen luktar på blommorna.


Nu får det vara nog!

Igår var det kräftskiva. Och vad passar då bättre än att klämma in glöggpremiär samtidigt? Ett par flaskor Blossa Starkvin, en massa goda vänner samt den hemgjorda julklappsglöggen som värden fått av sin far i julklapp.

Jag säger bara en sak: MUMS!

Dessutom har jag börjat med julstöket så smått.

Tre julkort är färdiga. Kommer att visa dem när jag skaffat en dator (min dator är paj sedan förra julen och jag har bara inte ORKAT ta tag i det hela, sätta mig in i vad jag ska ha osv och skaffat mig en ny). Just nu kidnappar jag min "kombos" dator.

Dessutom har jag provlagat en kola. Om den är god så återkommer jag med receptet

Och en sak till: Fan vad kul det är att se att folk faktiskt håller koll på bloggen trots att inläggen knappast kommit tätt på sista tiden. Men nu har juldjävulen vaknat så :-)

Välkommen, välkommen tillbaka och välkommen igen.

Nu börjar jag längta...

... får man börja snart?

Nu är jag gammal....


...och har massvis med ålderskrämpor, skör benstomme, konstant trötthet och hela rasket. Eller så är det inte så jättestor skillnad på att vara 29 och 30.

Det lär väl visa sig....

Har haft hela familjen på besök, mamma, pappa, syster, svåger, systerson. Vi har bara myst, myst och myst. Vi har varit på Skansens julmarknad, sen en sväng på Grönan och därefter över till Gamla Stan. Bra dag.

Hoppas att ni med har haft en bra helg.

Tidigare inlägg Nyare inlägg