Dags att visa upp mina första drejade skålar. Man skulle kunna hävda att det var en noga uttänkt plan, men för att vara ärlig så... Näe. Jag har inte en susning om vad jag håller på med ännu, så nedan visas resultatet av en synnerligen lyckad slump:



Turkost så klart. Jag menar, varför ändra på ett vinnande koncept? :-)



Här är beviset på den synnerligen lyckade slumpen. Snacka om perfekt passform!

Idag är det städning som står på schemat. Pust. Bara att kavla upp ärmarna och köra igång. Hoppas att ni har roligare planer än mig...

Nej. Ovanstående citat kommer inte från en porrfilm. Men förmodligen var det vad några vänner trodde att jag hade pågående på datorn förra veckan. Kvällen innan hade jag kollat lite keramikklipp på YouTube innan jag skulle sova.

Simon Leach's klipp kollar jag ofta på. Han är pedagogisk. Dessutom är han kul att lyssna på, han skrattar och nynnar och verkar vara en glad typ rent allmänt. En sak dock: Hans drejskiva är inte elektrisk, utan går på mankraft (en pedal som han trampar på). Det verkar vara lite jobbigt, för han stönar massvis medan han drejar.

Anyway... Tillbaka till kvällen då jag kollade YoTube-klipp: Datorn fick slut på batteri, men ville inte riktigt dö, utan jag kunde höra hur filmen stog och hackade innan den sista strömmen tillslut försvann och datorn dog. Tänkte inte mer på det, det var ändå dags att sova.



Dagen efter hade jag lite folk hemma på spelkväll. Niklas skulle kolla en grej och lånade datorn. När han slog på datorn körde klippet igång där det slutat kvällen innan. Dvs 10 minuter in i klippet. Spola fram och lyssna själv på vad som pågår från 10 minuter och en minut framåt och avgör själv vad som pågår enbart genom att lyssna...

Jag fick lite konstiga blickar...

Idag är det tisdag igen, och det kommer att bli en liten sväng till keramiken. Återkommer med resultat, för nu ska mina första drejade skålar vara färdiga att plockas hem.

Ha en bra dag :-)

Jävla svin! Gud så han har stirrat på mig. I veckor har jag undrat vad jag ska göra med honom, och under tiden har han legat på en hylla uppe på keramiken. Till slut sa Karin, som förestår verkstaden, åt mig att göra något åt honom.



Problemet var följande: Om man ska måla leran ska det momentet göras innan första bränningen. Men jag skulle ju inte måla grisen, jag skulle glasera honom rosa. Så skinkan åkte in i ugnen. Nästa gång, när det var dags att glasera, upptäckte jag att det inte fanns någon rosa glasyr. Och den stackars grisen kunde bara inte bli turkos, det är inte rätt. Det är INTE rätt.

Sensmoralen i historien är alltså: Tänk efter före. Och kolla gärna att den tänkta planen är praktiskt genomförbar.

"När verkligheten och ritningen inte överensstämmer med varandra är det verkligheten som gäller."
Martin Timell

Nåväl lilla gris. Du kommer inte att göra någon lycklig, så det är nog bäst att du får leva resten av ditt liv i papperskorgen.

Nån som kommer ihåg dessa raringar? Salt- och pepparkar i bästa hårdrocksstil. Nu är de glaserade och klara, men jag är inte helt nöjd. Glaseringenblev lite si och så, och jag måste lista ut hur jag ska göra botten och sidan så att de krymper tillsammans, på dessa finns det en liten "midja".



Jag är i alla fall väldigt nöjd med idén. Utförandet behöver finslipning, men kom ihåg...

Inom papperspysselvärlden kallas det för att CASE:a när man kopierar någons arbete rakt av. CASE står för Copy And Steal Everything. Helt okej att göra på det viset, bara man anger vem man inspirerats av.

Nu papperspysslar jag inte så mycket nu för tiden. Inte så att jag har lagt av. Men fokus är på annat håll. Jag antar att man kan återanvända begreppet även inom keramiken?!



Bilden till höger återfinns i Nigella: Christmas och jag har önskat mig en sån skylt ända sedan jag shoppade boken. Eftersom jag inte sprungit på någon liknande i butik fick det bli lite DIY i keramik :-) Och till vänster ser ni resultatet. Nu hänger den i hallen och hälsar välkommen. Lite "Kom in och känn dig som hemma" :-)

Det tog sin lilla tid att färdigställa den. De två översta delarna gjordes en gång. De två nedre nästa gång, men hann inte klart allt på den sista skylten, så jag fick färdigställa den den tredje gången. Alla skröjbrändes i min frånvaro och sedan glasering den fjärde gången. Sen sista bränningen innan prylarna får komma hem.

Vet inte varför, men just nu är det turkos som gäller för hela slanten. Gardiner, detaljer, det är till och med så att den senaste boken jag köpte var turkos. Det sista är naturligtvis enbart en slump, men ändå...



Idag har snälla Eva (som har både bil och nycklar till keramiken) sett till att jag fått hem mina alster. Det tackar jag för! Först ut i ordningen är en mugg. Vit insida, turkos utsida. Lite knöglig och sned och ojämnt glaserat, men jag hävdar att det är det som kallas för hantverk.

Eller var det hafsverk det hette...?

Anyway: jag gillar färgkombon, och det finns risk att den kommer att dyka upp på de skålar som jag drejat.

Muggen fylls, fylls, fylls med the i mängder. Hostan vägrar ge med sig och jag börjar ruttna på att sova 3-4 timmar per natt. Det känns i kroppen att det varit fyra nätter på rad på det viset. Håll tummarna för att det blir fler timmar inatt... Typ 10-12 skulle kännas bra!

Ha en bra dag!

Gud vad jag gillar tisdagar nuförtiden. Det där med keramikens intåg i mitt liv var en bra grej. Sen kan det vara himla frustrerande när saker och ting inte går som man vill, men då är nedanstående tänkvärda ord himla bra att tänka på:



Ovanstående bild hittade jag hos Saga Keramik och jag tog mig friheten att låna bilden.

För visst är det så. Att man (läs jag...) har en himla massa idéer och ambitioner. Sen slutar det med något ganska knöligt men ändå lite charmigt. Några sådana saker kan man alltid ge till mamma, men nånstans måste man också inse att det inte är så himla kul - om jag inte vill behålla det själv, varför ska jag då pracka på det på någon annan? Nu har jag iofs inte prackat på mamma och pappa en massa saker (ännu...) De har bara fått en enda liten påskhöna, och den var faktiskt rätt fin. Men det är jobbigt att se den där servisen i härliga pasteller och inse att det är rätt enkelt att göra EN sak fin. Att sen upprepa varje grej sju gånger till är inte lika enkelt.

Nåväl. Jag har inte kommit dit ännu.

Ikväll ska jag färdigställa ett alster som jag jobbat på de tre senaste gångerna. Bara glaseringen som återstår. Sen en mugg som måste glaseras. Och de prylar som jag drejade förra gången måste färdigställas. Men idag får jag klara mig utan Eva. Undra om Annika är lika tålmodig och pedagogisk?

Jag och Eva har en deal: Tisdagar mellan 18 och 21 lyssnar jag på vad hon säger. Än viktigare: jag GÖR som hon säger. Eller i alla fall är det meningen att jag ska göra som hon säger.

Jag pratar så klart om keramiken. Så här är det: Eva och jag jobbar ihop, det var så vi lärde känna varandra. Våra hjärnor tänker inte alltid lika, men de matchar varandra väldigt väl. Vi pratar i munnen på varandra, avslutar varandras meningar och bjäbbar. Precis som ett gift gammalt par med andra ord.

Eva är också den som lurade med mig på keramiken. Eva är den som lär mig. Igår fick jag äntligen dreja.

Satan så klurigt det är!

Det ser så himla lätt ut, men jag lovar: det är ett missförstånd. Eva blev lite frustrerad på mig då hon tyckte att jag inte lyssnade på henne. Jag försökte förklara att Jo, jag LYSSNAR på vad du säger, men jag kanske inte riktigt GÖR som du säger. Herregud jag har tillräckliga problem med att koordinera min hjärna med min högra hand. Nu skulle jag koordinera hjärnan, öronen, knän och armbågar och 7 fingrar. De resterande 3 skulle jag tänka bort.

Första försöket gick ungefär till så här: Jag gjorde, och gjorde fel. Eva räddade upp situationen och sen fick jag överta arbetet igen. Jag gjorde och jag gjorde fel. Eva räddade upp situationen och sen fick jag överta arbetet igen. Jag gjorde och jag gjorde fel. And so on, so on. Men Eva avslutade i alla fall, så det blev en liten skål.

Andra försöket gick halvbra. Eller nåt. Tills när helt plötsligt skålen/muggen/whatever bara smet iväg från mitten på drejskivan. Tydligen kan den göra så ibland när den inte är ordentligt centrerad och det råkar komma in vatten under. Tja, shit happends och så var vi tillbaka på det där med att inte enbart jobba med keramik, utan att jobba precis lika mycket med min egen inställning.

Tredje försöket däremot: nu fick jag till en liten skål. Alldeles utan hjälp och inblandning. Och faktum är att jag är lite stolt över mig själv stolt som en tupp! För det kändes verkligen HELT omöjligt från början.

Tyvärr dröjer det en vecka innan det är dags igen. Då kommer jag nog att vara på försök nummer ett igen. Men vad fan... Repetition är all inlärnings moder och hela faderullan. Det blir nog bra det där. Till slut.

Gud så skönt det är att inte vara bakis. Dessutom skiner solen och livet känns trevligt igen. Tack för det, televerket.

Igårkväll när jag började må bättre plockade jag fram leran. Eftersom jag är en rocker så innebär det, helt logiskt, att jag omger mig med en hel del likasinnade. Dessbättre är det väldigt få av dem som läser bloggen så jag tar risken att visa vad som kanske kommer att bli årets julklapp.



Den ena glaseras vit, den andra svart. Sen kan de stå på köksbordet och vara fyllda med flingsalt och grovmalen svartpeppar :-) Eller värmeljus för den delen.

Heavy metal på er!

Igår morse trodde jag inte mina ögon när jag tittade ut igenom fönstret. Snö... Hur gick det till som? Det var ju vår alldeles nyss? Jaja, snö... Då passar det ju fint att visa mina senaste keramikalster!



Jag berättade tidigare att jag håller på med ett våningsfat med snöflingor. Nu är alla delarna klara och jag är supernöjd. Delarna är gjorda i gul lera. Det framgår inte riktigt på bilden, men lerans egen färg går igenom glasyren på kanterna. Nu ska jag bara gå och inhandla en gängad stav, muttrar och brickor, sen är det dags att sätta ihop det :-)

Man kan ju även göra våningsfat av loppat porslin och HÄR finns en jättebra steg-för-steg-beskrivning. Fördelen med att göra egen keramik är att man slipper det där läskiga momentet med att borra i godset...

Kommer ni ihåg dessa? Nu är de färdiga och pryder mitt köksbord. Inte perfekta, vet inte varför glaseringen inte blev bra. Men å andra sidan så är det ju massvis med saker som jag inte förstår, så det gör ingenting. De blev fina ändå, och jag är nöjd!


Påskliljor i ett skal. Murgröna och våreld i nästa. Peps i det tredje.


Hade gärna velat ha dem lite vitare, men man tänker inte lika mycket på det när skalen har innehåll i sig som tur är!

...in life are the simple ones. Like having cheese doodles and wine. Den texten hittade jag på en tavla för nån månad sedan och tänkte direkt på min vän Niklas. Hans version av en ostbricka består nämligen av rödtjut och ostkrokar.

Två saker som var bra att kombinera: Niklas flytt till en ny lägenhet och min nya hobby. Klart grabben ska ha en ostkroksskål med den (något avkortade) texten, tycker ni inte? En koboltblå skål som bryter av fint mot de gula ostkrokarna. Och en flaska vin och en påse ostkrokar. Det blir en perfekt inflyttningspresent.




Tyvärr går det inte alltid som man tänkt sig.




Skålen sprack i glasyrbränningen :´-(
Tydligen var skålen för tunn och glasyrlagret för tjockt.

Utöver att jobba med själva leran måste jag jobba med min inställning. När saker går fel försöker jag övertyga mig själv om att det nog är bäst så. Att jag kan göra det bättre om jag gör om det. Så nu ska jag göra en ny skål. En tjockare skål. Den här gången ska texten vara på insidan. Det blir bättre. Så får det bli.

Förresten: Säger du ostkrokar eller ostbågar?

Man är ju inte Tomtens Dotter för intet. Mitt i all vår och den stundande påsken kände jag att det blev dags för lite julpyssel. Nämligen en julegris.

Grisen har jag spanat in i en av mammas alla pysselböcker. Varit sugen på att göra den i flera år, men konstaterat att den är lite för stor för att göra i Cernitlera (såvida man inte vill bli ruinerad förstås) och att trolldeg (som bokens gris är gjord av) och jag aldrig har samarbetat vidare värst väl!



Nu är han gjort i riktig lera. Helt nöjd är jag inte, men när han är doppad i rosa glasyr blir det nog bra :-)

Jag följde ju med min vän och kollega Eva lite spontant efter jobbet och blev keramikbiten. Eva sa lite syrligt när vi var på väg: Jaha, och du vill säkert dreja också? Ja, det vill jag ju! Men jag kände på mig att svaret på den frågan borde bli nej just den gången... Antar att hon tycker att man borde lära sig vissa saker innan man kör igång med drejningen. 

I morse när jag vaknade hade jag planer i huvudet. Nu finns planerna på papper också.


...eller så skulle det kunna stå "Just a spoon full of SUGAR" i bästa Mary Poppins-anda. Eller "Pour some SUGAR on me" och ge den i present till Petra. Eller så behövs det ingen text... Hmm...
 
En droppformad sockerskål med ett hål i mitten och tryckt text på. Problemet är bara att den måste drejas. Vilket jag inte kan. Men jag kan säkert lära mig. Och det innebär ju att jag har tid på mig att fundera på texten. Det var just det där med att jobba på min inneboende optimistkonsult.

Droppen ska vara turkos. Gärna lite "smutsig", det vore fint, och matchar min burk som jag förvarar hårdbröd i. Eller så ska den matcha ljuslyktan jag fick av Eva i födelsedagspresent: vit med prickar på. Nåväl. Jag har tid på mig att fundera på det med.