Så ful att inte ens kärlek och hobbylack kan rädda honom!
Jävla svin! Gud så han har stirrat på mig. I veckor har jag undrat vad jag ska göra med honom, och under tiden har han legat på en hylla uppe på keramiken. Till slut sa Karin, som förestår verkstaden, åt mig att göra något åt honom.
Problemet var följande: Om man ska måla leran ska det momentet göras innan första bränningen. Men jag skulle ju inte måla grisen, jag skulle glasera honom rosa. Så skinkan åkte in i ugnen. Nästa gång, när det var dags att glasera, upptäckte jag att det inte fanns någon rosa glasyr. Och den stackars grisen kunde bara inte bli turkos, det är inte rätt. Det är INTE rätt.
Sensmoralen i historien är alltså: Tänk efter före. Och kolla gärna att den tänkta planen är praktiskt genomförbar.
"När verkligheten och ritningen inte överensstämmer med varandra är det verkligheten som gäller."
Martin Timell
Nåväl lilla gris. Du kommer inte att göra någon lycklig, så det är nog bäst att du får leva resten av ditt liv i papperskorgen.
näää, han är ju sötis! Donera till Myrorna och han kanske får ett värdigt liv på nån bondgård nånstans.
nej men sååå ful var han väl inte? Fulsöt tycker jag:)
Haha.. så kan det bli.
Fast turkos gris vore väl lite cooolt... men man ska ju ha plats att förvara stackarn också.
@Helly, Ann-Sofie och Linda: Tack för peppet, men jag misstänker att ni bara leker mammor nu?!
Näää seriöst, jag GILLAR honom skarpt! Inte kasta!
Hur läcker som hellst, hade gärna satt fast honom på en burk äppelmos å haft till jul :-D
@Therese: Du är galen. Men jag gillar dig ändå :-)