Jag och Eva har en deal: Tisdagar mellan 18 och 21 lyssnar jag på vad hon säger. Än viktigare: jag GÖR som hon säger. Eller i alla fall är det meningen att jag ska göra som hon säger.

Jag pratar så klart om keramiken. Så här är det: Eva och jag jobbar ihop, det var så vi lärde känna varandra. Våra hjärnor tänker inte alltid lika, men de matchar varandra väldigt väl. Vi pratar i munnen på varandra, avslutar varandras meningar och bjäbbar. Precis som ett gift gammalt par med andra ord.

Eva är också den som lurade med mig på keramiken. Eva är den som lär mig. Igår fick jag äntligen dreja.

Satan så klurigt det är!

Det ser så himla lätt ut, men jag lovar: det är ett missförstånd. Eva blev lite frustrerad på mig då hon tyckte att jag inte lyssnade på henne. Jag försökte förklara att Jo, jag LYSSNAR på vad du säger, men jag kanske inte riktigt GÖR som du säger. Herregud jag har tillräckliga problem med att koordinera min hjärna med min högra hand. Nu skulle jag koordinera hjärnan, öronen, knän och armbågar och 7 fingrar. De resterande 3 skulle jag tänka bort.

Första försöket gick ungefär till så här: Jag gjorde, och gjorde fel. Eva räddade upp situationen och sen fick jag överta arbetet igen. Jag gjorde och jag gjorde fel. Eva räddade upp situationen och sen fick jag överta arbetet igen. Jag gjorde och jag gjorde fel. And so on, so on. Men Eva avslutade i alla fall, så det blev en liten skål.

Andra försöket gick halvbra. Eller nåt. Tills när helt plötsligt skålen/muggen/whatever bara smet iväg från mitten på drejskivan. Tydligen kan den göra så ibland när den inte är ordentligt centrerad och det råkar komma in vatten under. Tja, shit happends och så var vi tillbaka på det där med att inte enbart jobba med keramik, utan att jobba precis lika mycket med min egen inställning.

Tredje försöket däremot: nu fick jag till en liten skål. Alldeles utan hjälp och inblandning. Och faktum är att jag är lite stolt över mig själv stolt som en tupp! För det kändes verkligen HELT omöjligt från början.

Tyvärr dröjer det en vecka innan det är dags igen. Då kommer jag nog att vara på försök nummer ett igen. Men vad fan... Repetition är all inlärnings moder och hela faderullan. Det blir nog bra det där. Till slut.