Det är inte bara på dagen som uteplatsen har hög mysfaktor! På kvällen kan jag svepa in mig i prickiga filtar som matchas av kulörta lyktor.



Lyktorna drivs på solceller - toppen eftersom jag inte har något eluttag på uteplatsen. Det är dessutom skönt med de färgade bollarna. Solcellslampor ger ett sånt kallt ljus, men med färgglatt omslag blir det varmt och mysigt :-)

Dagens stegräknare: 11.400

Okej, det är bara att konstatera: att vara instängd i tjocka kläder i ett halvår är INTE bra för figuren. Insåg i förrgår att jag mest av allt påminde om en blek valross när jag satt i bikini, så det är bara att köra igång.

Började så smått i helgen, och går bjöd verkligheten på ytterligare en dag med strålande sol. Jag passade därför på att ta första promenaden hem från jobbet.

95 minuter. 9,5 kilometer. Det är en bit. När de första 9 kilometrarna är avverkade väntar detta:



Kan informera om att uppförsbacken, följt av trappor, följt av ÄNNU flera trappor på andra sidan tunneln är jobbiga nog efter en kort promenad. Efter en längre promenad känns det fullt rimligt att ringa och beställa en helikopter.

Men å andra sidan: När jag kom hem blev det ytterligare en kväll med uteplats, bikini och fotbad. Lägg till doften av syrener på det, och ni har förklaringen på rubriken!



Gårdagens stegräknare: 18.238 steg!

Upptäckte precis hur vacker solnedgången var ikväll. Blev faktiskt tvungen att springa ut i morgonrock för att fånga ögonblicket...



Och analysen blir: Analys överflödig!

Vår och sommar innebär att det är skönt med långa promenader. Ska man ta långa promenader vill man inte bära på saker. Men är vädret fint saknar man ofta fickor att stoppa saker och ting i. Även om man inte behöver ha med sig en massa saker ut finns det ändå några nödvändigheter.

Nyckel. Kanske ett visakort eller lite pengar. Mobiltelefonen. Det mesta kan så klart stoppas i BH:n, men inte nycklarna! De skaver så förbannat. Inte alls trevligt. Ja, jag har testat. Dessutom mår mobilen inte så bra när man börjar svettas.

Förra sommaren hittade jag räddningen i form av en Bag on Bottle:



Här ryms alla ovanstående upprabblade nödvändigheter utan några som helst problem. Själv föredrar jag att ha väskan runt handleden och vattenflaskan i handen, men det är så klart en smaksak antar jag. Men jag tyckte att det blev svårt att hålla i vattnet med en väska på. Men för den som gymmar - och därmed inte har flaskan i handen konstant - är det en bra sak antar jag.

Designtorget. 95 riksdaler. Som hittat.

Det enda jag önskar nu är att den börjar tillverkas i en lite mer partyvänlig variant. Svart fuskskinn och helsvart resår skulle vara finfint. Varför inte lite nitar och en döskalle när jag ändå är igång och önskar?

Jag är defekt. På vardagarna har jag dubbla väckarklockor, men vaknar ändå oftast i panik runt halv åtta. Då har väckaren ringt i en och en halv timme. På helgerna däremot... Då kan jag vakna av mig själv strax efter sju. Tur att man är tjurig och kan somna om :-)  

Idag vaknade jag runt kvart i åtta. Men av någon underlig anledning kände jag för att kliva upp. Strålande sol, varmt väder. Skickade ut fläsket för att röra på sig lite, sedan hem för en mysfrukost på uteplatsen.



Det där med att röra på sig förresten... Under åtta veckor har jag följt Therese och hennes strävan efter kilometrar. Har varit sugen på att haka på, men varit förkyld, för trött, haft hosta, det har regnat och diverse andra ursäkter. Jag är väldigt bra på ursäkter ska ni veta!

Men nu har jag faktiskt varit ut på de första två passen. Ett går och ett idag. Kan inte säga att det var skönt på något sätt, konditionen är inte vad den borde vara. Å andra sidan har konditionen aldrig någonsin varit vad den borde vara, så det är ju inget konstigt.

Men det är motiverande läsning. Att följa hennes förvandling från soffpotatis till en sån som längtar ut på en runda. Wish me luck, om några veckor kanske jag också är där!?

Så skönt med helg igen. Speciellt när man fick en ledig dag mitt i veckan att stöka undan alla måsten på. Lägenheten är städad och fin. Uteplatsen röjdes redan förra helgen. Idag är det bara att njuta.

Igår var det kortdag, så jag passade på att ränna runt lite på stan. Hittade en nyöppnad butik bredvid jobbet som importerar en massa roliga såser, nötter och liknande grejer. Passade på att köpa några burkar Mr & Mrs T's Bloody Mary-mix. Sen hittade jag även en rolig grej, nämligen Baconketchup. Återkommer så klart med smaktest när den ÄR provsmakad.



Selleristjälken skippar jag - den använder jag bara till att röra med, och då kan man lika gärna använda en sked. Tillredd i glas som jag fått efter min morfar. Underbara!



Uteplatsen är ett alldeles utmärkt ställe att go wild and crazy med färger. Här lever jag på sommaren - i alla fall den del av tiden som tillbringas hemma.

Att vara inomhus verkar fånigt när det ser ut så här på utsidan :-)

Underbara klänning! Jag spanade in den redan för ett par år sedan, men hade inte råd att shoppa den då. 900 kronor var lite mycket. Så det fick vara. Nu är kassan lite bättre och jag begav mig ut på jakt.

I onsdags gick jag in på butiken där den såldes då. Fördelen med rock- och retrobutiker är ju att de är rätt okänsliga för trender. Att leta efter en klänning som provades för två år sen är alltså fullt görbart.

Jag hittade klänningen. Men den fanns bara i storlek 8 och 10. Det fanns inte en chans att jag skulle få upp dragkedjan i ryggen. Inte en chans.

Två år alltså. Två år och några kilo på pluskontot... Jag kunde inte ens ha storlek 10 för två år sedan...

Nåväl. Tillbaka idag. Utrustad med mina bästa "hålla-in-fläsket"-trosor. Inte ens det hjälpte. Återstår en sak: Internet. Och till min stora lycka hittade jag åt den!

Looken kompletteras med sotade ögon, jeansjacka och Converse. Nu återstår bara att lära mig att göra en SÅN HÄR frisyr.

Dags att visa upp mina första drejade skålar. Man skulle kunna hävda att det var en noga uttänkt plan, men för att vara ärlig så... Näe. Jag har inte en susning om vad jag håller på med ännu, så nedan visas resultatet av en synnerligen lyckad slump:



Turkost så klart. Jag menar, varför ändra på ett vinnande koncept? :-)



Här är beviset på den synnerligen lyckade slumpen. Snacka om perfekt passform!

Idag är det städning som står på schemat. Pust. Bara att kavla upp ärmarna och köra igång. Hoppas att ni har roligare planer än mig...

Nej. Ovanstående citat kommer inte från en porrfilm. Men förmodligen var det vad några vänner trodde att jag hade pågående på datorn förra veckan. Kvällen innan hade jag kollat lite keramikklipp på YouTube innan jag skulle sova.

Simon Leach's klipp kollar jag ofta på. Han är pedagogisk. Dessutom är han kul att lyssna på, han skrattar och nynnar och verkar vara en glad typ rent allmänt. En sak dock: Hans drejskiva är inte elektrisk, utan går på mankraft (en pedal som han trampar på). Det verkar vara lite jobbigt, för han stönar massvis medan han drejar.

Anyway... Tillbaka till kvällen då jag kollade YoTube-klipp: Datorn fick slut på batteri, men ville inte riktigt dö, utan jag kunde höra hur filmen stog och hackade innan den sista strömmen tillslut försvann och datorn dog. Tänkte inte mer på det, det var ändå dags att sova.



Dagen efter hade jag lite folk hemma på spelkväll. Niklas skulle kolla en grej och lånade datorn. När han slog på datorn körde klippet igång där det slutat kvällen innan. Dvs 10 minuter in i klippet. Spola fram och lyssna själv på vad som pågår från 10 minuter och en minut framåt och avgör själv vad som pågår enbart genom att lyssna...

Jag fick lite konstiga blickar...

Idag är det tisdag igen, och det kommer att bli en liten sväng till keramiken. Återkommer med resultat, för nu ska mina första drejade skålar vara färdiga att plockas hem.

Ha en bra dag :-)

Vår och försommar är verkligen smörgåstårtornas tid. Egentligen fattar jag inte varför man inte gör det oftare, det är ju både enkelt och gott. Plus att de har den där fantastiska egenskapen som stavas förberedelse... Kanske något att äta i helgen när det är långledigt?

En sak som jag tycker är viktigt när man gör smörgåstårta är att hålla smaken ren. Jag är personligen inte så förtjust i tårtor som har ett lager leverpastej, ett lager kaviar och ett lager av något annat. Då är det bättre att göra två tårtor tycker jag.



Tårtan på ovanstående bild gjordes som ett grupparbete till mammas födelsedag. Mamma gjorde fyllningen och monterade tårtan, sen tog jag över och dekorerade. God som bara den. Lite väl försvinnande god faktiskt, för bland det bästa med smörgåstårta är ju den goda frukosten dagen efter ;-)

Smörgåstårta med rökt lax och räkor

10 halvmåneformade polarkakor

Grundklet:
5 dl creme fraiche
2 dl kesella
1 dl majonäs
200 gram smältost

Fyllning:
3 ägg
1 burk räkor (ja, det duger gott till fyllningen!)
1 frp rökt lax (de brukar vara 200 gram, va?)
Citronpeppar
Dijonsenap
Pepparrot

Dekoration:
Machesallad
Ägg
Vindruvor
Handpillade räkor (the more, the merrier)
Rom
Dill
Citron
Rädisor
Rökt lax



Gör så här:
Blanda alla ingredienser till grundkletet. Ta undan ca 2 dl som sedan ska användas till att täcka tårtan.

Hacka räkorna, laxen och äggen fint. Blanda med grundkletet och krydda upp med senap, pepparrot och citronpeppar.

Montera tårtan. Tänk på att lägga polarkakorna omlott så att tårtan blir stabil. Täck tårtan med det sparade grundkletet.

Tårtan blir godast om den får stå en dag.

Dekorera tårtan samma dag som den ska ätas.

Vilket knepigt väder det var igår. Sol, regn, duggregn, sol, och sedan regn igen. Febern gick över redan igår kväll, och idag känner jag mig lite energisk. Har börjat röja lite ute i "trädgården" - men kom på att det kan vänta en timme. Då har solen kommit runt.

Så här såg det ut hos mig igår:



Regnmoln. Vackra att titta på - men man vill inte befinna sig under dem...



När den här bilden togs stod jag i dörröppningen och försökte skydda kameran från regnet. Det verkligen SPÖREGNADE, men solen sken.



Vi har verkligen världens vackraste solnedgångar här på Jungfrudansen.



Sent på kvällen var det milt och regnfritt. Så det blev ytterligare en kopp choklad på uteplatsen innan det var dags att sova.

När vi var små gjorde mamma ofta potkes. För vad ska man annars hitta på när man har en massa ostkanter i kylskåpet? Nu var det min tur att ha en massa ostkanter i kylen. Brandtskorpor i skafferiet. Inget att vänta på, bara att sätta igång.



Potkes(från pot och cheese) är jätteenkelt och jättegott. Smaken varieras så klart beroende på vilka ostar man använder - jag är en sån som vill att ost ska smaka ordentligt. Västerbotten, parmesan, engelsk cheddar eller en riktigt lagrad grevé är sån ost som jag vill äta.

Man tar helt enkelt sina ostkanter och river dessa fint. Sedan ska osten blandas med smör så att det blir en bredbar massa. (propotioner: ungefär tre delar ost, en del smör). Häll på en skvätt brännvin, cocnac eller whiskey. Kanske lite öl. Then you're good to go.

Dagens potkes består av parmesan och whiskeycheddar. Sen hade jag lite färsk getost som fick ersätta en del (men inte allt) av smöret. En ganska rejäl skvätt brännvin och sen var det bara att sticka ner händerna och kladda ihop allt.

Testa vettja!  

Edit: Just: glömde att berätta... Den blir väldigt hård i kylen. Så ta fram det som beräknas gå åt vartefter.. Låt den stå och mjukna i rumstemperatur ett tag innan det är dags att äta.

Lördag. Mår inte bra. Känner mig febrig, trött och hängig. Måendet passar väl ihop med pissregnet utanför fönstret. Men jag har äntligen hittat åt min MP3-spelare. Den är fulladdad med Harry Potter-böckerna, så Harry och varm choklad, och då är det inte så illa ändå.



Harry Potter är för övrigt anledningen till de senaste dagarnas tystnad. Har varit lite fokuserad :-)

Innanför fönstret fortsätter den turkosa perioden, och det senaste tillskottet är ett litet durkslag som fick följa med mig hem från Åhlens tidigare i veckan.

Ha en fin lördag.

Jag är glad över att min bostadsrättsförening prioriterat omgivningen. Jag är uppvuxen i hus, med trädgårdsland, bärbuskar och fruktträd. Växthus och en mamma med gröna fingrar. Även om jag kan sakna att bo i hus så har jag faktiskt en liten gräsplätt som är MIN utanför lägenheten. Och så här fin växtlighet på föreningens område:

Tänk så det kan bli ibland. Jag har alltid gillat Jakob Hellman, men när han var i ropet var jag bara ett barn, och därmed inte i lämplig ålder för att ränna på konserter. Sommaren 1999 var han en del av Kalasturnen, och då såg jag honom live.

Sen har det varit dött. Dött, dött, dött. Tills i augusti förra året. Då spelade han på Grönan. En såndär konsert som verkligen kröp under huden på mig. När de avslutade med ...och stora havet var hela publiken i trance. Stämningen var så elektrisk att vi tillsammans hade kunnat försörja en mindre stad med el i en månad.

Igår: spelkväll med några vänner. Vi spelade Munchkin till klockan tre i morse. Idag: en liten tripp till Hedemora. Ikväll: Trött.

En vän håller på att göra iordning en buss, och behöver därmed lite nya gardiner. Till den bussen duger inte vad som helst, så han hade surfat runt efter tyger och hittat en butik i Hedemora som importerade en hel del roligt. När jag blev tillfrågad om jag hade lust att följa som sällskap, och vad fan, jag hade inget bättre för mig.

Det blev lite shoppning för min del med. Lite gardintyg fick följa med hem. Dessa kommer att göra sig fint i pysselrummet :-)

Jävla svin! Gud så han har stirrat på mig. I veckor har jag undrat vad jag ska göra med honom, och under tiden har han legat på en hylla uppe på keramiken. Till slut sa Karin, som förestår verkstaden, åt mig att göra något åt honom.



Problemet var följande: Om man ska måla leran ska det momentet göras innan första bränningen. Men jag skulle ju inte måla grisen, jag skulle glasera honom rosa. Så skinkan åkte in i ugnen. Nästa gång, när det var dags att glasera, upptäckte jag att det inte fanns någon rosa glasyr. Och den stackars grisen kunde bara inte bli turkos, det är inte rätt. Det är INTE rätt.

Sensmoralen i historien är alltså: Tänk efter före. Och kolla gärna att den tänkta planen är praktiskt genomförbar.

"När verkligheten och ritningen inte överensstämmer med varandra är det verkligheten som gäller."
Martin Timell

Nåväl lilla gris. Du kommer inte att göra någon lycklig, så det är nog bäst att du får leva resten av ditt liv i papperskorgen.

Medmänsklighet, part 1: Imorse åkte jag tunnelbana till jobbet som vanligt. Vagnen är packad och det finns inga sittplatser så vi är kanske 15 pers som står vid dörrarna. Plötsligt hör jag att någon gråter. En ung tjej med rinnande tårar och rinnande mascara. 

Vad ska man göra? SKA man ens göra något?

Den första tanken var så klart att försöka trösta på något sätt. Men sedan tänkte jag till vad jag skulle vilja i en motsvarande situation, och kom fram till att jag hade velat vara ifred. Så jag nöjde mig med att rota i handväskan efter näsdukar, men innan jag hittat några så var det en annan vänlig själ som tänkt samma tanke och räckte fram några. Jag nöjde mig med att ge något som var menat som ett uppmuntrande leende, men säkert mest liknade en stel och tillgjord grimasch.

Vad hade du gjort?


Medmänsklighet, part 2: Allvarligt talat... Ska det vara så svårt att titta bakåt när man går igenom en dörr? Att titta om det kommer ytterligare en person som ska passera igenom samma dörr, och att man därför kanske borde dröja lite för att inte släppa dörren rakt i ansiktet? Ibland kan jag bli så irriterad på människor som INTE gör de där små sakerna. De där sakerna som "kostar" ungefär en halv sekund av ens eget liv som man "offrar" på en okänd människa. Om man gör såna saker fem gånger om dan har man "slösat" två och en halv sekund av livet.

Man måste vara en väldigt viktig och upptagen person för att inte ha den tiden.

Det konstiga är att det oftast är svenska tanter som inte har den tiden, medan unga utländska killar verkar ha all tid i världen...

Nån som kommer ihåg dessa raringar? Salt- och pepparkar i bästa hårdrocksstil. Nu är de glaserade och klara, men jag är inte helt nöjd. Glaseringenblev lite si och så, och jag måste lista ut hur jag ska göra botten och sidan så att de krymper tillsammans, på dessa finns det en liten "midja".



Jag är i alla fall väldigt nöjd med idén. Utförandet behöver finslipning, men kom ihåg...

När mamma fyllde 60 år för nån vecka sedan bjöd syster och jag på brakmiddag. Eller i ärlighetens namn så var det mest syster som bjöd - hon hittade receptet, middagen hölls hos henne och hon lagade den. Jag assisterade, men ytterst lite. Men efterrätten ordnade jag i alla fall...

Lovade för länge sedan att återkomma med recepten, och här kommer varmrätten. Tänker du laga denna så är det läge att köra igång, eftersom det går åt två dagar till gravningen och två dagar till frysen. Men för den som har en filé i frysen så kan jag definitivt rekommendera detta till middag i helgen :-)



Tournedos på gravad oxfilé

700 gram oxfilé
0,5 dl farinsocker
0,5 dl havssalt
1 msk grovmalen svartpeppar
1 msk gula senapsfrön
0,5 dl cognac

Gör så här:
1. Putsa bort de tunna hinnorna runt köttet med vass kniv. På den här filén är det redan gjort i köttdisken. Blanda socker, salt, svartpeppar och grovt malda eller stötta senapsfrön i en form. Klappa in blandningen runt om filén.
2. Lägg köttet med kryddblandningen i en plastpåse. Tillsätt konjak, knyt ihop påsen och låt filén grava i kylskåp 2 dygn. Vänd påsen några gånger under tiden. Häll bort all vätska när filén är färdiggravad och frys köttet minst 2 dygn (behövs så klart inte om oxfilén varit fryst innan)
3. Köttet ska vara helt tinat och gärna rumstempererat innan det tillagas. Skär stora bitar och grilla över het glöd eller i het grillpanna 1–2 minuter på varje sida.



Nobissås
Originalreceptet är dubblerat, då det var i snålaste laget... Dessutom var det gräslök i originalreceptet, men syster hade persilja i istället.

2 ägg
2 tsk dijonsenap
3 dl majsolja
2 msk vitvinsvinäger
4 krm salt
2 vitlöksklyftor
2 msk persilja

Gör så här:
Lägg äggen i sjudande vatten och låt det koka exakt 3 minuter. Knäck det i en skål. Rör ut det med senapen och vispa ner olja och vinäger droppvis. Det ska bli som en majonnäs. Blanda ner salt, vitlök och persilja. Ställ såsen svalt.


Receptet hittades på Allt om mat och var en riktig höjdare. Däremot känns kokt potatis lite fel till en fin köttbit, så det blev klyftpotatis istället. Och en sallad så klart.

En annan sak: vi smakade på köttet innan stekning och det var jättegott bara som det var. Så om man gillar carpaccio kan man grava oxfilén innan infrysning, och sen skiva den supertunnt medan den fortfarande är halvfrusen. Lägg upp på en tallrik, toppa med ruccola, tunt skivad rödlök och hyvlad parmesan. Ringla över lite olivolja och sedan är lyckan gjord!

Det där med vår innebär värme. Det gillas. Det innebär även att man måste ömsa skinn. Vinterjackan ska förpassas till garderoben och vårjackan ska tas fram. Problemet är bara det att jag har gått och blivit lite tjock, så jag kan inte knäppa min skinnjacka. Det kunde jag iofs inte förra våren heller, men det är en annan historia.

I fredags hade både värme och lön dykt upp i mitt liv. Det var en alldeles utmärkt kombination. Att jag dessutom var i närheten av en Carlingsbutik avgjorde saken.

Jag är ett konstigt kvinnoexemplar. Jag gillar nämligen inte att handla kläder. Jag saknar nämligen förmågan att föreställa mig hur plagget ser ut med en kropp inuti. Därmed ser allt platt, tråkigt och formlöst ut. Det enda stället jag gillar att handla på är Carlings, för de har så jävla bra personal överallt. Så när jag handlar kläder så ställer jag mig i en provhytt och säger "Ge mig kläder". Det roliga med Carlings är att de lyckas leverera sånt jag vill ha. De gör det dessutom på ett hjälpsamt sätt. Visst, jag fattar att de är säljare. Men de beter sig inte som sådana. De beter sig snarare som hjälpare. Tack för det!



Jag knallade därför in på Carlings i Solna C, ryckte tag i en säljare och frågade om han hade nån jacka till mig. Tre minuter senare stog jag i kassan och betalade ovanstående färgklick. Killen såg lite chockad ut när jag blev nöjd med den första jackan han plockade fram. Det såg ut som om han tänkte "Men vänta här nu. Du är kvinna. Du borde prova i alla fall sju jackor till, sen prova tre,fyra av dem ett par gånger var, gå härifrån och fundera lite och sen komma tillbaka med en väninna". Men nej. Inte jag. Ge mig kläder så att jag får bli klar nån gång.

Dessutom gillar jag prickarna! Jag blir GLAD av prickigt, men det är ju svåranvänt som bara den. Därför brukar prickarna hamna på strumpor, trosor eller liknande. Eller som nu; i ett foder. Jag blir glad av att ta på mig den på morgonen. Det finns definitivt sämre sätt att starta en dag på :-)

Ha en fin dag!

Oj vilket underbart väder vi haft idag. Vi firade den lediga dagen med att samla ihop en bunt människor och spela kubb i vårsolen. Det är alltid lika intressant att ägna sig åt spel där det förekommer husregler. Men det gick bra.

Jag har dessutom lyckats få mig lite solbränna. Det känns fint!

Men man måste ju äta också. Så när vännerna startade omgång nummer tre gick jag in och roddade ihop middag till åtta pers. Eftersom en i gänget inte äter kött (men inte är vegetarian) fick det bli nästan-veggosoppa.



På bild ser soppan synnerligen oestetisk ut. Men jag lovar, det är INTE havregrynsgröt på bilden!

Kikärts- och purjolöksoppa á la Erica
Receptet är inspirerat av en soppa i Jamie Olivers första kokbok Den Nakna Kocken. Ursprungsreceptet är ett sånt där ambitiöst projekt där kikärtorna ska blötläggas över natten, kokas i fyrahundra timmar och sen, när ärtjävlarna väl är kokta, så är man så less på spisen att man inte orkar fortsätta laga mat. Dessutom är konserverade kikärtor godare än de jag kokar själv. Antar att jag inte lärt mig tricket riktigt.

Nedan angivna mått räcker till 8 personer. I alla fall om de får en brödbit till :-)

4 stora purjolökar
5 vitlöksklyftor
3 potatisar
3 burkar kikärtor (3 *400 gram)
1 liter köttbuljong
Smör och olja till pannan
1 näve riven parmesan till soppan + ännu mer till servering

Kryddor efter behag (jag använde Herbamare, rökt paprika, svartpeppar, citronpeppar och örtkryddor)

Gör så här:
Ta bort det yttersta skalet på purjolöken, dela den på längden och skölj och noga. Skär purjolöken i tunna skivor. Fräs purjo och vitlök tills den mjuknar lite, häll sedan på buljong och potatis, skalad och skuren i mindre bitar. Soppan ska koka i en kvart ungefär. Tillsätt kikärtorna efter tio minuter.

När potatisen är mjuk ska soppan mixas. Smaka av med kryddor och parmesan.

Vid servering: toppa med ännu mera parmesan, lite svartpeppar och ringla över lite olivolja. Vi hade dessutom lite chorizo, stekta i tunna skivor och purjolök som topping. Ostmacka på sidan om.

Lite reflektioner till nästa gång:
Soppan blev jättegod i smaken. Men det finns lite justeringar att göra till nästa gång. Först och främst behövs det lite mera vätska, soppan blev lite för tjock för min smak. För det andra ska jag bara tillsätta hälften av kikärtorna från början innan soppan mixas. Sen får resten av ärtorna värmas i den mixade soppan, så att det blir lite konsistens på det hela. Chorizo passade bra till, men det behövs egentligen inte.

Det var i alla fall himla smaskigt, så denna kommer jag definitivt att laga flera gånger! Kan tillägga att även P, som inte ens gillar kikärtor, gillade soppan. Så pass att det blev en portion nummer två :-)

Den senaste veckan har våren verkligen exploderat. Först var det rätt fint väder runt påsk. Hmm, förutom när det snöade förstås... Sen surväder och regn, men ändå en hygglig temperatur. Sen en veckas värme. Underbar värme.



Denna bild tog jag utanför huset i söndags eftermiddag. Jag blir fortfarande förvånad över hur pass detaljrika bilder jag kan ta med mobilen. Och färgerna! Min gamla lur fotograferade oskarpt med ett gröndassigt skimmer...

Ändå blir man (jag) lika överraskad varje vår. När saker blommar, inte bara grönskar. Nu längtar jag efter en torr mark så att man kan ligga på rygg och ägna en stund åt en extremt viktig sysselsättning: Att titta på hur molnen rör sig!