...och första ljuset är tänt
It's beginning to look a lot like christmas
Det är skönt nu. Allt är städat och fint. Alla kartonger är tillbaka i förrådet. Granen är på plats och klädd (men inte glittrad ännu). Och snögubbekakburken är äntligen framme igen :-)
Kör ni all in till advent eller väntar ni lite?
Välkomna!
Häromdagen hittade jag mig själv som bloggtips i tidningen Vi i Villa.
Jag vill därför säga hej och Välkommen till nya läsare. Och Välkommen tillbaka till alla gamla.
Ha en fin helg :-)
Det lilla kriget...
...mot julgranen ska utkämpas nu. Granen som legat i en kartong i 11 månader ska fram. Och att tufsa ut en gran tar tid. Men jag kommer att gå segrande ur striden :-)
A real turkey dinner
Nästa torsdag, den sista torsdagen i november, är det Thanksgiving. Inte för att jag bryr mig om thanksgiving och andra amerikanska traditioner. Men jag bryr mig om kalkon. Kalkon är GOTT. Och varför inte ta tillfället i akt och bjuda över ett gäng vänner på middag, innan decemberhetsen kör igång?
Vi har ingen kalkontradition i vår familj, även om jag gjort ett flertal försök att skapa en sådan. Så pass att jag i flera års tid har släpat med mig kokboken Nigella Jul hem till föräldrarna för att ha med receptet. Men nej. Det blir ju aldrig nån kalkon på annandagen...
Julen 2013 lämnade jag därför boken hemma. Tror ni inte på fan att vi för en gångs skull äntligen var dags för kalkonmiddag? Tack gode gud för Google :-) Anledningen till att jag promt ville göra kalkonen efter Nigellas recept är att hon skriver om just det som jag har varit lite rädd för när det kommer till kalkon: att pippin ska bli torr som fnöske. Nigella påstår nämligen att hon har formeln till en saftig kalkon.
Hemligheten enligt Nigella är att 1) låta kalkonen ligga i en socker/saltlag över natten. 2) inte fylla pippins mage med stuffing och 3) tillaga den betydligt kortare tid än vad engelska och amerikanska husmödrar har gjort genom åren. Och jo. det blev en riktigt saftig fågel.
Idén och tillvägagångssättet kommer alltså från Nigella Jul. En alldeles utmärkt bok om ni frågar mig. Alla recept jag hittills har provat därifrån har varit lysande. Kryddningen som jag skriver nedan är anpassat efter vad som fanns i mammas kryddskåp, men om du vill se originalreceptet så finns det HÄR. Så länge man följer mängden salt och socker så är resten utefter eget tycke och smak.
3 dagar före middagen:
Om kalkonen är fryst: tänk på att det tar två dagar för den att tina. Att låta den tina i kylskåp ger en saftigare fågel än att låta den tina i rumstemperatur. (Men om man nu glömmer bort det så bör man tänka på att det likt förbannat tar ett dygn på sig för att tina i rumstemperatur)
På morgonen, dagen före middagen:
Ta fram den största kastrullen du har. Om kalkonen inte får plats i den så ta en hink eller någon annan lämplig balja där den ryms. Vår kalkon vägde strax under 5 kilo så största grytan funkade utmärkt.
1 kalkon
2 apelsiner (blodapelsiner) både skal och saft
2 gula lökar i klyftor
250 gram havssalt
200 gram strösocker
3 msk hela svartpepparkorn
2 kanelstänger
3 msk torkad rosmarin
3 msk hackad persilja (från frysen)
1 msk hela kryddnejlikor
1 msk kryddpepparkorn
1 msk vita senapsfrön
0,5 dl rörsockersirap
Vatten så att det täcker kalkonen helt.
Lägg allt i grytan och ställ svalt. Om det inte är minusgrader ute så ställ ut hela grytan (med lock och en tyngd på så att inga djur kan komma in i den!) Låt stå i ett dygn.
På morgonen, dagen pippin ska ätas:
Ta upp kalkonen ur lagen i god tid. Torka skinnet torrt (detta är viktigt för att skinnet sedan ska bli krispigt) och låt fågeln stå i rumstemperatur ett par timmar innan den ska in i ugnen. Tillagningstiderna i tabellen nedan förutsätter att fågeln är rumstempererad.
Ta upp kalkonen ur lagen i god tid. Torka skinnet torrt (detta är viktigt för att skinnet sedan ska bli krispigt) och låt fågeln stå i rumstemperatur ett par timmar innan den ska in i ugnen. Tillagningstiderna i tabellen nedan förutsätter att fågeln är rumstempererad.
Runt lunchtid:
Nu får man räkna baklänges beroende på när middagen ska serveras och hur stor kalkon man har. När fågeln väl är tillagad så ska den vila i minst en kvart. Dock är den fortfarande varm efter en timme om den står insvept i folie, och efter två timmar också om man lägger dubbla lager frottéhanddukar över folien. Vilket är bra om man vill servera andra saker som också kräver tillagning i ugn :-)
Vår 5-kiloskalkon skulle stå i ugnen i ca 2 h 15 minuter enligt tabellen ovan. Men den åkte in i ugnen ungefär 4 timmar före middagen och svepte sedan in den tillagade fågeln i folie och ett badlakan utanpå det. Då var ugnen ledig så att vi kunde göra ugnsrostad potatis och palsternacka - som ju är godast när det serveras direkt från ugnen.
- Lägg kalkonen i en ugnsform/långpanna. För att undvika att den bränner fast i botten kan antingen lägga ett galler över plåten som fågeln får vila på - eller så halverar man 3-4 potatisar eller lökar och lägger i botten på formen, och sedan lägga kalkonen ovanpå. För att skapa lite distans :-) Bind inte upp fågeln utan låt den ligga "luftigt" så tillagas den jämnare.
- Innan fågeln sätts in i ugnen så ska den penslas med en glaze. Smält 75 gram smör tillsammans med 0,5 dl rörsockersirap (som vi använde) eller lönnsirap (som originalreceptet säger).
- Dessutom ska låren och vingarna lindas in i folie. De har lite kortare tillagningstid än bröstet så för att undvika att de bränns måste de skyddas. Ta bort folien efter halva tiden.
- Under tillagningstiden ska kalkonen penslas med glaze ungefär en gång i halvtimmen.
- Låt den färdiga kalkonen vila upp till två timmar innan den trancheras.
- Häll lite hett vatten i botten på ugnsformen/långpannan, vispa runt och sila av till såsen.
Medan kalkonen sköter sig själv i ugnen finns det massvis med tid att förbereda tillbehören. Vår fågel serverades med gräddsås, ugnsrostad potatis och palsternacka, kokt blomkål, brysselkål+bacon, stekta smålökar och två sorters gelé.
Hur man ugnsrostar potatis och palsternacka behöver jag inte förklara. Inte heller hur man kokar blomkål. Men resten av tillbehören får några rader också:
- Såsen görs på spadet från kalkonen. Koka upp spadet och låt det reducera lite. Tillsätt grädde och eventuellt en klick gelé, lite sherry eller en skvätt portvin. Red med maizena eller vetemjöl. Såsen behöver förmodligen inte saltas eftersom kalkonspadet är ordentligt salt efter den salta lagen. Men det finns bara ett sätt att ta reda på det: smaka, smaka, smaka.
- Brysselkålen rensas och sköljs och kryssas igenom roten. Sen ska den kokas några minuter i lättsaltat vatten. Baconet knapersteks. Vänd ner brysselkålen i baconet och låt det steka med. Finns det lite valnötter eller macademianötter så är det inte helt fel att hacka ner dem också.
- Smålöken skalas och steks på låg värme i smör och ljus sirap till dess att löken är mjuk och genomstekt och söt och underbar.
Vill man ha en mer autentisk kalkonmiddag så serveras kalkonen även med tranbärssås. Dessutom bör man göra någon form av "stuffing". Men helt ärligt... det kändes lite overkill att ställa fram ÄNNU mer saker på middagsbordet :-)
Har ni någon kalkontradition i er familj?
Hipp hipp hurra, Tomtens Dotter fyller 8 år idag
Tänk att den här bloggen har hängt med i åtta år vid det här laget. Åtta år! Galet lång tid - det är inte konstigt att inspirationen tryter ibland. Ni är många som hänger med vid det här laget. Det är till och med några har hängt med så länge att jag och bloggen blivit en del av deras jultraditioner. TACK ♥
För er som vill hänga med på andra sätt så vet ni väl att ni kan hänga med både på Facebook och Bloglovin? Gör det vettja :-)
Under åren har det hunnit bli 1.348 inlägg. Det är en del. Några av de inlägg som förtjänar att minnas har jag sparat i kategorin Favoriter. Spana in där om du vill ha receptet på familjen Nilssons bästa gravlax, polkagrisar, de där saffransbullarna som jag alltid tjatar om eftersom de blir så jädra goda och mycket mer.
Stort tack för att ni hänger med. Det betyder mycket för mig!! KRAM
Do they know it's christmas - Band Aid 30
Visste ni att det har släppts en ny version av Do They Know It's Christmas? Alla intäkter kommer att gå till kampen mot Ebola. Viktigt. Mycket viktigt. För några veckor sedan var vi på en föreläsning om Ebola. Jätteintressant och väldigt skrämmande. Bland annat fick vi veta att om sjukdomen fortsätter att spridas i samma takt som den gör nu så kommer det att finnas över 1 miljon smittade i januari. Skrämmande.
Låten skrevs 1984 av Bob Geldof, efter att han i oktober samma år sett en dokumentär om svälten i Etiopien. Med hjälp av Midge Ure från Ultravox skrevs låten, storstjärnor samlades ihop, en video spelades in och låten släpptes. Resten är historia.
I årets upplaga hittar vi mängder av nya artister som jag inte har någon koll på, bland annat One Direction. Ellie Golding. Rita Ora. Och några gamla bekanta hjältar från min ungdom. Bono (som faktiskt har varit med alla gånger låten har spelats in). Seal. Sinéad O'Connor. Roger Taylor från Queen.
Här är originalversionen från 1984, med dåtidens storheter. Paul McCartney. Sting. Boy George. David Bowie. George Michael.
Min favorit är versionen från 1989. Med Marti Pellow, Chris Rea, Cliff Richard, Lisa Stansfield bland annat. När Marti klämmer i med "And there won't be snow in Africa this christmas time" så reser sig vartenda hårstrå på kroppen.
Sen var det tyst ett tag. Ända fram till 2004. Denna version blev väl inte direkt någon succe. Jag har nog inte hört den mer än 5-6 gånger. Och när jag hör den förstår jag varför. Den framförs av storheter som Robbie Williams, Dido och Justin Hawkins. Och en massa andra (för mig) okända namn. Enligt min mening blev den platt fall.
Vilken är din favoritversion?
Jag vill bo i en svamp, annars får jag kramp
För en månad sedan skickade min syster en bild. "Kan du göra dessa åt mig?" Vi gjorde en deal. Om jag gjorde en sån till henne så skulle jag få klämma på julklapparna i år. Hon brukar nämligen förbjuda mig att klämma - jag är alldeles för bra på att lista ut innehållet i paketen.
Vad hon ville ha? En flugsvamp. Den fanns på bild i Allers Jul (och säkert i en massa andra jultidningar också). Så här blev den.
Det blev lite körigt bara. Snälla Eva åkte upp till verkstan och hämtade svampen så satt syster skulle få med sig den hem när de var här och hälsade på. Så jag hann inte måla på prickarna - men det får syster ordna själv. Vem vet, svampen kanske dyker upp på en till bild närmare jul?
DIY: Smällkarameller
I helgen har jag gjort något som jag inte gjort sedan jag var barn. Jag har gjort en rejäl laddning smällkarameller. Det var riktigt kul - men det känns i ryggen idag - det är inte en helt optimal arbetsställning att sitta några timmar som en borrmupp på vardagsrumsgolvet. Men vem bryr sig när det blir bra? :-)
10 stycken smällkarameller i vitt och guld. Passar alldeles utmärkt i min gran som kommer att gå i samma stil som den gjorde 2012. Vitt, beige och guld. Med några få röda detaljer. När jag ändå var igång med pysslandet passade jag på att göra en liten steg-för-steg-beskrivning. Det kanske är fler än jag om inte gjort smällkarameller de senaste 25 åren och behöver en liten uppfriskning av minnet? :-)
Du behöver:
- Toarullar eller hushållsrullar - men jag tycker att det är finare med korta och knubbiga karameller.
- Silkespapper. Jag köpte Panduros silkespapper i storleken 50 * 70 cm, och delade sedan dessa i två så att de fick storleken 50 * 35.
- Tape. Vanlig + dubbelhäftande
- Snöre/band. Jag använde 3 mm brett satinband
- Bokmärken eller andra fina bilder för den som vill dekorera.
- och sen behöver du så klart en sax
- För den som känner för det är det så klart roligt med godis också :-)
Till varje smällkaramell behöver man två silkespapper i storleken 50x35 cm. Jag använde helvitt + guldmönstrat, och jag valde att ha det vita papperet på utsidan. Guldmönstret lyser då igenom, men blir inte så skarpt och markant som det är annars. Lägg dem ovanpå varandra, måtta ut mitten och fäst dem med en bit tape.
Sen viker man in kanterna på kortsidorna. Jag tyckte att det var enklast att vika på båda sidorna samtidigt.
Vik in ett dragspelsmönster med ca 1 cm mellanrum, vänd på papperet, vik igen. Upprepa tills det återstår ovikt papper på mitten som är lika brett som toarullen.
Klipp fransar med ca 1 cm mellanrum. Är du högerhänt som jag, så jobbar du från höger till vänster. (Förlåt för skakig bild. Men det är himla svårt att fota med en hand...)
Sen är det dags att rulla in toarullen. Fäst den i början med dubbelhäftande tape, se till att det blir rakt! Rulla, spänn papperet under tiden så att det blir en tight rulle. När du kommer fram till slutet så viker man in kanten för att få ett snyggt avslut och sedan är det dags att fästa med dubbelhäftande tape.
Knyt ihop ena ändan med ett långt band. Var försiktig (dvs långsam men bestämd) när du knyter, så att inte fransarna går sönder. Vill du fylla smällkaramellerna med godis så är det dags att göra det nu. Sen är det bara att måtta ut en lagom lång hängare, och sedan knyta ihop den andra ändan med resterande del av bandet. Klistra på ett bokmärke. Klart.
Efterlyses: julstämning
Sällan har julen varit så frånvarande som den varit i år. Jag vet inte vad det är frågan om. Jag har gått i affärer och tittat några gånger. Mest för att jag letar känslan. Men jag hittar den inte.
För två veckor sedan, när syrran + familj var här, hade de med sig jultidningsshoppingen. Pernillas nya julgodisbok. Sedan dess har den legat på mitt vardagsrumsbord. Jag har inte ens öppnat den. Jag är inte sugen. Borde jag ringa doktorn tro? :-) Nej då. Det behövs inte. Jag mår jädrigt bra. Trivs som fisken i vattnet på nya jobbet, har varit på lite roliga konserter och snart är det semester.
Herregud, nästa helg är det ju dags att "strippa" lägenheten och helgen efter det är det första advent. Vart tar tiden vägen?
I ett litet desperat försök att hitta julkänslorna innan min "tomtesemester" så har jag kollat igenom Home Alone 1&2 och även första Santa Clause-filmen. Sen har jag pysslat lite också. Vad jag har pysslat? Det får ni se imorgon :-)
Tack för att ni hänger kvar. Det värmer. KRAM
Världen är vackert vintervit!
Eller.... Det har i alla fall snöat hela dagen. Blev så sjukt lycklig när jag vaknade i morse. Vi har dock inga minusgrader. Rubriken är därmed mest en utopi som jag tröstar mig och mina blöta fötter med :-)
#NoHate
Idag, den 4:e november, är det NoHate-dagen. En dag som inte borde behövas, men finns ändå. En dag som ska vara en motpol till allt otäckt näthat. En dag där nätkärleken ska flöda. En dag där vi lyfter fram det som är bra.
Det borde inte behövas. Det borde verkligen inte behövas. Om resten av internet skulle fungera som julbloggsvärlden skulle nätet vara en bättre plats. Eller vad sjutton... Varför begränsa sig? Om resten av VÄRLDEN skulle fungera som julbloggsvärldlen skulle det vara en väldigt snäll plats.
Blogg.se har haft en uppmaning på startsidan de senaste dagarna: De uppmanar oss bloggare att dela med sig av de bästa och finaste kommentarerna som man har fått. Herregud, jag skulle behöva rota djupt för att hitta de allra finaste. Eller så går det att plocka vilket inlägg som helst på random för att hitta några fina! Under mina (snart) 8 år med denna blogg så har jag bara en endaste gång fått en kommentar som inte var snäll. Inte elak. Inte hatisk. Bara inte snäll liksom. Resten är fina, peppande, uppmuntrande, stöttande och alldeles... alldeles underbara.
En kommentarer jag faktiskt minns lite extra är när jag visade upp bilder från glöggfesten 2012, och Anne skrev: Åh...jag vill vara din vän ;) [...] Är så otroligt glad över att ha hittat dig inför den här julen. Har aldrig tidigare haft en så stor inspirationskälla! Nu är det lite pressat med tid för mig inför just den här julen, eftersom jag råkar ha min 40års dag precis innan jul, men OJ vad jag har planer för nästa jul!!! Tack igen!
Den kommentaren gick rakt in i hjärtat! Det finns många andra också. Tack för dem alla. Tack för att ni finns. Tack för att vi har sån fin gemenskap här bland bloggarna. Tack för att ni tycker att det är okej att slå sig för bröstet när jag har gjort något bra. Tack för att NI tillåter att slå er själva för bröstet och visa upp det ni har åstakommit när NI har gjort något bra. För att ni sprider inspirationen vidare.
KRAMAR i massor till er alla ♥
För garnnystan på flykt, tentativo due
Det är nästan så att jag MÅSTE börja virka. Sticka är helt hopplöst, det har jag aldrig fixat. Men jag virkade lite när jag var yngre. En stor brun fasansfullt ful sjal är det enda jag kan minnas att jag färdigställt. Men man har en helt annan frihet med virkning än med stickning. Det är en stor fördel när man inte kan följa mönster :-)
Dessa tankar kommer så klart från garnnysteskålarna. Det skulle vara så kul att ha en uppsjö med pastelliga garnskålar.
En till är på gång. Bara för att jag kan.
Jul hos Illums Bolighus - jag vill ha ALLT!
I helgen har jag haft besök av min syster, svåger och systerson. I lördags var pojkarna på mässa medan jag och syrran rände runt på ungefär varenda inredningsbutik i centrala Stockholm. Det kändes i fötterna när man kom hem om man säger så.
Bjuder på en suddig bildkavalkad från Illums Boligshus. Det finns så jädra mycket snyggt där, och det är så snyggt presenterat. Om jag hade mera pengar så skulle jag lugnt kunna köpa på mig några hundra julgranskulor :-)
Dessa guldglittriga överdimensionerade rosetter skulle så jädra gärna vilja bo i min julgran. De SA faktiskt det till mig. Men jag lyssnade inte på det örat. Faktiskt. Jag kände mig väldigt duktig då :-)
