En meter frigolittomte
När jag fyllde år för ett år sedan berättade jag att jag fått världens bästa födelsedagspresent av världens bästa pappa. En meter frigolittomte. Jag överdrev kanske lite, om man räknar centimetrar, men inte känslor.Och jag har alltid velat haft en egen. Frigolittomten är min polare ända sen jag var liten.
Mine. My own. My precioussssss.
När han först kom till mig var han gammal, luggsliten och inte för att vara elak: På gränsen till ful. Så pass ful att förmodligen bara jag kunde älska honom. Jag tog honom till mitt hjärta och med kärlek och hobbylack har han fått ett värdigt liv igen.
Jag hoppas att jag inte behöver tala om vilken bild som är före och efter :-)
Mine. My own. My precioussssss.
När han först kom till mig var han gammal, luggsliten och inte för att vara elak: På gränsen till ful. Så pass ful att förmodligen bara jag kunde älska honom. Jag tog honom till mitt hjärta och med kärlek och hobbylack har han fått ett värdigt liv igen.
Jag hoppas att jag inte behöver tala om vilken bild som är före och efter :-)
Kommentarer
Carina säger:
Hej på dig!
Jag tycker han är riktigt gullig! Uppvuxen med riktiga Bullerbyjular tillhör också jag julälskarnas skara och vet precis hur det är att älska en viss julsak (eller flera, för all del!) så mycket att man helst skulle vilja ha den framme året om...
//Carina
Sofie säger:
Vad fin han blev! =)
Tomtens Dotter säger:
*glad*
Trackback
