Har gjort en tavla...
Inspiration finns överallt, och igår fann jag den hos Therese och på en av hennes fina brädor. En sån kan jag göra, tänkte jag. Men på mitt vis. Med chilisylt och keramik.
Man kan (om man vill) se saker på det negativa sättet. Om man vill.
Då skulle man exempelvis kunna fokusera på att när jag vaknade hade den böjt upp sig på kanten. Då kom jag ihåg att Eva nämnt något om att platta saker ska torka under lätt press. Men eftersom leran inte var helt stel tänkte jag att... hmmm... man kan säkert böja ner den om man gör det sakta och försiktigt. Det kunde man inte så nu ligger tavlan i min papperskorg. Chilifrukten är dock intakt.
Men jag tycker att det är roligare att fokusera på det positiva.
För det första fick jag ett misstag att lära mig av. Check på den. Och helt ärligt så blev det inte så fint att använda samma typsnitt på all text. Det blev lite stelt och tråkigt. Så jag kommer att ta med mig några olika bokstavsstämpelset nästa gång jag ska keramika. Sen kom jag på en sak: chilisylten är supergod tillsammans med mögelost. Så man kommer att kunna multitaska skylten genom att antingen ha den som dekorativ detalj eller som ostbricka. Fiffigt va? :-)
Dagens temasång
Kan bara bli Paintball Boys med Coca Carola. Får mig dels i stämning för dagens aktiviteter, och även att vandra bakåt i tiden. Typ till 1994. När jag var punkare med målad skinnpaj och tyckte att det absolut värsta öde som kunde drabba en människa var att bli "vanlig".
Idag ser jag inte det som någon katastrof direkt. Jag är som alla andra. Och naturligtvis som ingen annan. Unik på mitt sätt. Precis som alla andra är unika på sitt sätt.
Today you are you, that is truer than true. There is no one alive who is youer than you.
...och vips blev jag inspirerad till ännu en tavla!
FaB keramik
Mitt stora problem är ju att jag är nybörjare. Då är det egentligen inte hälsosamt att leta rätt på proffskeramiker och se vad de pysslar med, men vad fan... Man är ju inte mer än människa. Sikta mot stjärnorna och nå trädtopparna, eller vad är det man brukar säga?
Hittade åt bloggen Fabulös Inspiration för nån dag sedan. Jag har läst igenom vartenda inlägg och inspirerats och drömt. Här är några av de bilder som inspirerat mig massor. Det finns viss risk att jag kommer att försöka mig på något liknande - om än betydligt mer amatörmässigt...
Alla ovanstående bilder är
lånade från Fabulös Inspiration
Älskar äggskalen på den första bilden. Skulle vilja göra tre stycken i tre olika pastellfärger; gul, grön och kanske ljusrosa eller ljuslila. Olika storlekar och så får de stå i en liten grupp med påskliljor planterade i två och godis i den tredje.
På den andra bilden föll jag pladask för pepparkakslyktan. Skulle vilja göra en liknande, men vet inte om den ska vara vit eller pepparkaksbrun och dekorerad med "kristyr".
Lampetten på bild nummer tre är fantastisk som den är - dvs helt orealistiskt att jag ska klara av att göra något liknande just för tillfället. Dessutom är jag inte så krusidullig av mig. Men det skulle vara kul att göra en christmas countdown-lampett. Jag fick så mysiga datumljus i paketkalendern, ett ljus för varje dag, som jag aldrig använde i julas som skulle vara perfekta för ändamålet.
Sen ska det bli av också. Men det kommer. Kanske :-)
Hej mamma
Jodå, jag lever. Men det blev en lång dag idag (07:45 - 21:00 och sen transport till och från jobbet ovanpå det...) och inte har jag hunnit wordfeuda med dig heller. Imorgon ska jag iväg och träffa Marléne och Sofia, så då hörs vi inte heller något. Men sen är det helg! Jejj :-)
Päronsylt med ingefära och en liten touch av bapelsin
Den där fantastiska päronsylten med vanilj och mörk choklad som jag babblade om igår har nu fått sig en liten omgörning.
Jag var som sagt inte helt nöjd med konsistensen på sylten förra gången. I stället för att bli "syltgeggig" så blev det snarare som syltad frukt i sockerlag. Underbart god, men kanske inte riktigt sylt? Dessutom: boken jag plockade receptet ur är engelsk, och de har lite andra referensramar än oss vad gäller sockerhalt...
Baserat på ovan gjorde jag vissa justeringar i sylten. Sochermängden halverades i det närmsta. Vattnet uteslöts. Två citroner blev en liten blodapelsin. Dessutom bytte jag vaniljen mot ingefära.
Päronsylt med ingefära och blodapelsin:
1 kg päron, skalade, urkärnade och bitar
Saften av 1 bapelsin
5 dl socker
1 tumstor bit ingefära (men jag tar nog mer nästa gång)
Alternativ: byt ut bapelsinen mot citron samt byt ut ingefäran mot en vaniljstång
- Dag 1: Skala och riv ingefäran på rivjärn. Skala päronen och skär dem i bitar. Gör ett päron i taget och lägg i en skål, strö över lite socker och lite riven ingefära. Fortsätt på samma sätt tills alla päron är skalade.
- Häll sedan på det sista av sockret, täck skålen med en tallrik och låt det stå över natten så att sockret hinner absorbera en del av fruktsaften.
- Dag 2: Diska glasburkarna och locken och sätt in dem i ugnen på 100 grader medan sylten tillagas.
- Tillsätt pressad juice från en liten blodapelsin
- Häll upp skålens innehåll i en syltgryta och rör om på svag värme tills allt socker löst sig. Höj temperaturen och låt sylten koka livligt tills den når stelningspunkten (ca 105 grader). Päronbitarna ska vara genomskinliga. Skumma.
- När sylten är färdig: mixa lite snabbt med stavmixer. Den ska inte bli slät, men säg att en tredjedel av päronen ska bli lite mosiga.
- Häll sylten i heta, steriliserade burkar
Fortfarande är sylten hur god som helst, men inte perfekt i konsistensen. Den är dock betydligt närmare än förra satsen. Jag konfererade nyss med min kära mor om problemet, så nästa gång ska jag testa att göra på syltsocker.
Dag 1: Päronen är skurna och ska stå med sockret över natten...
...och så här ser det ut dag 2.
Viktigt att skumma sylten för annars förkortas hållbarheten.
Klart. Bara det angenäma problemet med att äta upp sylten som återstår.
Man FÅR drömma...
Jag vill ha ett outnyttjat utrymme någonstans där det finns plats för en frysbox så att jag skulle kunna baka thekakor. Jag vill ha en matkällare där syltburkarna kan få bo.
Jag vill ha äppelträd som öser ut frukt. Transparant blanche. Ett plommonträd. Ett gäng rödvinbärsbuskar så att det finns rödvinbär i frysen hela vintern att äta med godaste kolasåsen. Röda krusbär av samma sort som min mormor och morfar hade.
Ett litet, litet trädgårdsland så att man kan odla potatis, morötter och jordärtskocka (som kommer tillbaka år efter år efter år och man vet aldrig vart). Sockerärtorna växer mycket bättre i friland än i kruka.
I Solna kan man hitta ett nyproducerat radhus för i runda slängar fem miljoner.
Men inget hindrar mig från att drömma om ett riktigt hus. Eller en sjövilla... (svårt med äppelträd och trädgårdsland i och för sig - men ändå!) Att det är löning imorgon hjälper inte mycket i sammanhanget!
Men vem vet... En dag kanske lottoraden ger mer än 37 kronor i vinst!
Tills vidare är jag glad och tacksam över att mina föräldrar (och andra snälla människor) har lite bärbuskar jag kan länsa. Och att tomatsorten Wilma klarar av blåsten på uteplatsen!
Ditt och datt
Idag var jag duktig och kom iväg i tid till jobbet. När jag gick hem kl 16:40 kändes det som om jag smet oförtjänt tidigt - och då hade jag ändå varit där 10 minuter för länge. Det var så skönt att komma hem tidigt.
Dessutom var det himla kul att veta att jag inte är ensam om att ha korta armar. Tack för svaren, det var kul att läsa :-)
Angående strömmingen i föregående recept: Jag lämnade receptet till en kollega i höstas. Hon är inte heller förtjust i strömming, men testade att göra nån annan fisk (rödspätta?) och rulla, hälla över såsen och in i ugnen. Det hade också blivit supergott. Kan även tänka mig att göra den där tunt skivade kycklingen enligt nedanstående princip.
För bra precis ett år sedan gjorde jag den godaste sylten jag någonsin ätit, nämligen päronsylt med vanilj och mörk choklad. Smaken var to die for, men konsistensen var inte helt klockren vilket jag tror berodde på en kombination av för hårda päron, för kort koktid och för mycket vatten.
I förra veckan hade de erbjudande på päron, så jag köpte på mig ett gäng. Nu har päronen blivit sådär perfekt saftiga och asociala - dvs man vill bara äta dem i ensamhet i sitt eget kök - och nu är det dags för en ny omgång. Den här gången tänker jag skippa vanilj och choklad. Istället ska jag testa att smaksätta med ingefära. Älskar ingefära.
Det MÅSTE bli en höjdare, för det har jag bestämt :-)
Mormors strömmingslåda med rödvin
Ibland är det mycket månad kvar i slutet på lönen. 24:e januari sägs vara årets fattigaste dag och då är det bra med billig och god mat! Strömming tillexempel. Strömmingslådan nedan funkar alldeles utmärkt att äta varm ihop med kokt potatis eller potatismos till middag. Den är även en superbra bufférätt som återfinns på vårt julbord.
Mormors strömmingslåda med rödvin
600 g rensad strömmingsfilé
1 msk salt
grovmalen svartpeppar
1 liten gul lök, finhackad
Sås:
2 dl rödvin
2 msk matolja
2 vitlöksklyftor, pressade
2 msk ättika (12%)
4 msk tomatpuré
3 msk strösocker
2 msk persilja
Gör så här:
- Sätt ugnen på 225 grader
- Skölj strömmingen noga och klipp bort ryggfenan
- Strö hälften av saltet i en ugnsform
- Rulla filéerna med skinnsidan inåt och lägg i ett lager i formen. Strö på resten av saltet, svartpeppar och den finhackade löken.
- Blanda alla ingredienserna till såsen och slå den över strömmingen.
- Täck med folie och tillaga den i ugnen i ca 25 minuter.
Om jag gör denna rätt till middag gillar jag att ha i något starkt. En rejäl klutt sambal oelek, finhackad färsk chili eller den där halva burken salsa eller tacosås som står bortglömd i kylen. Som bufférätt skippar jag hettan.
Det som inte går åt på en gång kan med fördel mosas på en hårdbrödsmörgås :-)
Rapport från en strippstång
Anyway: I informationsmailet vi fick så stod det att vi skulle vara barfota och klädda i linne och riktigt korta shorts eller hotpants. Mina vinterbleka och smått kraftiga ben protesterade högljutt över det där med korta shorts, men hjärnan lyckades på något sätt vinna den striden. Benen var i alla fall hårfria, så det fick gå. Vi blev även informerade om att undvika att kladda på oss hudcreme.
17 stycken tjejer i åldrarna (gissningsvis) 18 - 35 och lika många stänger. En 47-årig instruktör som snarare såg ut att kunna vara en i kompisgänget. Sen är det bara att köra. Eller?
Svårt som fan var det. Det hade jag förstått på förhand. Men jag hade inte trott att jag skulle begränsas redan efter 10 minuter av att det gjorde ont. Men föreställ dig en brandman som hoppar ut genom hålet i taket, kniper knäna runt stången och snurrar ner. Om man är en brandman är det en bra sak att ha kläder på sig för att minska friktionen och därmed glida snabbare. I Pole Fitness däremot... Där är en av grundförutsättningarna att huden skapar friktion. Den ska liksom ska "klibba fast" lite vid stången så att man kan fastna på den. I övningarna som innebär snurrar - och det är många - kändes det som att kroppen snurrade fortare än huden och bara efter några minuter kändes det nästan som att man fått brännskador.
Ja just det: vi fick faktiskt testa övningen på bilden. Innan jag berättar om den så ska jag berätta om en annan sak, nämligen när vi hade en "prova på olika träningsformer på betald arbetstid"-vecka på jobbet. Detta var många år sedan men ändå. Jag och BM skulle testa poweryoga. Det är första och enda gången jag testat nån form av yoga överhuvudtaget, och ju längre in i passet vi kom, ju mer övertygad blev jag om att instruktörens kropp inte är konstruerad på samma sätt som min kropp är. Jag är helt övertygade om att ni har haft samma känsla. Faktum är att jag fick min känsla bekräftad i slutet av passet. Jag ÄR defekt. Den klämkäcka instruktören som kunde böja sin kropp åt alla möjliga och omöjliga håll beskrev kommande övning, och visade: "Sätt er i skräddarsits, sen sätter ni händerna i golvet på sidan och lyfter er upp" och sen lyfter instruktörsdjävulen sig själv 5 centimeter över golvet.
Kom igen. Testa att göra samma sak själv innan ni läser vidare.
Sen var det min tur. Det var NU jag fick bekräftat att det inte bara handlade om att jag är nybörjare och inte kan just nu, men kan så klart lära mig om jag övar. Nej, nej. Jag KUNDE inte. Och kommer heller aldrig att kunna lära mig. Jag hade nämligen 5 centimeter kvar för att överhuvudtaget nå ner till det där förbannade jävla golvet.
Det var roligt! Riktigt roligt. Så pass kul att jag skulle kunna överväga Pole Fitness som varaktig träningsform om det inte vore så dyrt (2.100 kr för 8 gånger... Men vi kan få tillbaka hälften från jobbet, så egentligen blir det inte så mycket... Hmm... Tål att tänkas på i alla fall!)
Nu är jag nyfiken: Nådde DU ner till golvet?
Äventyr som ger träningsvärk (part 2)
Wish me luck, och håll tummarna för att jag kommer hem utan brutna ben och med en svanskota som fortfarande är intakt!
Mysig dag
Nu har jag åkt skridskor för andra gången på 21 år. Man är ju ingen Gillis Graflund direkt. Men det var roligt. Jättekul. Jag lyckades klara mig undan med bara en vurpa och den var på cykeln...
Innan jag drog iväg började jag fasa för att ha åkt klart och ta av mig de varma skridskorna och byta till de vanliga skorna som stått ute i kylan och blivit kalla. Sen kom jag att tänka på vad mamma gjorde när jag och syrran var små och vi var ute på saker som på sikt leder till kalla händer och fötter. Eftersom det är en del småbarnsföräldrar som läser bloggen tänkte jag dela med mig av tipset: När vi åkte ut på isen stoppade mamma alltid extra strumpor och vantar innanför kläderna. Så när små fötter blivit blöta och kalla kunde mamma inte bara trolla fram ombyten. Hon kunde trolla fram VARMA ombyten. Jag kan lova att det tricket fungerar även på kalla vuxenfötter!
Bildbevis på spektaklet. Som sagt: Ingen Gillis Graflund direkt
Efter ett tag var det inte så kul att åka skridskor längre. Men jag är grymt imponerad av
unge herr Lucas - det var första gången han stod på ett par skridskor idag.
Eva agerar manuell blåsbälg för att få fart på glöden.
Korvgrillning och till det drack vi...
...BLOSSA, BLOSSA, BLOSSA, glöggen heter Blossa
En hel del folk som var där och åkte idag.
Förresten... För dig som inte känner till Gillis Graflund: Den enda svensk som tagit sig ifrån OS med medaljer i konståkning. Han har inte bara tagit medalj. Han plockade hem den ädlaste valören hela tre OS på raken. I det fjärde fick han nöja sig med ett silver, stackarn... Utöver sin imponerande OS-meritlista knep han även tre VM-guld.
Äventyr som ger träningsvärk
Jag erkänner. Jag är en soffpotatis av stora mått. En av helgens dagar vill, nästintill KRÄVER jag att få gå omkring i morgonrock precis hela dagen och kvällen och bara slappa. Speciellt vintertid när det pågår skidåkning, skidskytte och utförsåkning mest hela tiden.
Idag blir det dock inte mycket slappa för min del. Klockan 10 ska jag möta upp Eva och ett av minimonstren. Vi ska ut och...
...åka skridskor. Kan lugnt påstå att det har jag inte ägnat mig åt i många timmar sedan jag slutade mellanstadiet. Det gjorde jag 1991... Sen dess har jag åkt skridskor EN gång. Det var för tre år sedan; jag fick ett par begagnade skridskor i födelsedagspresent av killen jag dejtade då. Vi kom iväg en enda gång. Kan lugnt påstå att jag kom därifrån med ömmande fötter och dagen efter hade jag en träningsvärk som inte var av denna jord.
Men det ska bli kul. Vi kör lite picnic. Korvgrillning och varm choklad (med lite spets så klart) och gott humör. Åhh vad jag kommer att vara död imorgon. Men det gör ingenting. Imorgon väntar andra äventyr, men det tar vi då :-)
Ibland säger en bild mer än tusen ord!
X:et på ett TL. Sen råkade jag visst lägga över en DW och två TW också... Ooops...
Mustapekkasås
Och bara för att jag går på pulver så betyder ju inte det att jag tänker sluta tipsa om goda saker att äta.
Köksbänk 2.0
Min adventsljusstake tjänstgör numera som fruktfat. I bakgrunden en gammal plåtburk från Göteborgs Kex som länge stått gömd och undanskymd på burkhyllan, men har fått en mer framskjuten placering då den matchar mina köksgardiner.
Glaspokalerna i bakgrunden innehöll biscotti från helvetet under julen, men nu är det tid för müsli och havrefras istället. Istället för en gammal reklambild med en tomte görs det numera reklam för jamaicanska bananer.
På tal om att bejaka sin inre tant: I helgen ska en del av innehållet reduceras. Jag har slut på chilisylt, och så kan man ju inte ha det!
Liknande bloggposter:
På min köksbänk...
Första deltagandet...
Super tanten?
Den här tanten - tvs undertecknad - är i alla fall en periodare. Och då pratar jag INTE om att dricka sprit (särskrivningen i rubriken var ytterst medveten i mitt fall, undra om det var lika genomtänkt av den som formgav boken). Jag pratar om att sylta och safta och bejaka min inre tant. Därför var det inte speciellt otippat att Elin Eks bok Supertanten skulle få flytta hem till mig. Jag ville bara vänta ut julen så att den inte kom med jultomten innan jag slog till.
I måndags kände jag att jag behövde trösta mig lite efter en dag där en massa saker gick fel. Så en snabb sväng in på Åhlens efter jobbet resulterade i en 3CD-box med juliga amerikanska evergreens för 55 kronor (väldigt överkomligt, och nu är jag ett steg närmare julskiva 2012) samt ovan nämnda bok.
Den är MYSIG!
Här så klart finns en massa "tantiga" recept på småkakor, sylt och husmanskost. Men det finns även ett tantquiz (hur tantig är du?), Elins tankar om kända tanter (tex Astrid Lindgren, Selma Lagerlöf och Bamses farmor), beskrivning av de olika tanttyperna (unga överklasstanten i jumperset, östermalmstanten med mink och välfriserat hår, kulturtanten och hemmafru-lajvaren á la Underbaraclara)
Sett som kokbok är det kanske inte världens bästa bok - äger du tillexempel Vår Kokbok behöver man inte köpa denna för recepten. Men det spelar inte så stor roll. Det är charmen som räknas.
