Det var en jobbig morgon. Gossen var hungrig så klart, men förstod så klart inte varför han inte fick bröstet när han bad om det. Mycket bök, men det var bara att bita ihop och vägra. 

 

Två timmars hungergnäll. Sen kom sköterskorna med lugnande. Det var toppen. Både för honom och för oss. Han glömde helt bort att han var hungrig. Blev hög som ett hus och bara skrattade. Det kändes bra att få lämna ifrån sig en skrattande pojke. Jag var med in till narkosen. Visst. Det var lite ledsna miner men inget större. Och sen somnade han. 

 

 Nu återstår bara väntan. Babba väntar på honom när han vaknar. Och det gör vi med.