Så kom han äntligen. Vår lilla Elias. Jag gick en vecka över tiden, mitt i sommaren. När det skrevs som mest om att det inte fanns en enda ledig förlossningsplats i Stockholm, och endast enstaka platser i närliggande städer. Då kom han.
Han ville inte ut. Men efter att vi åkt in för minskade fosterrörelser så satte de igång mig. Bra precis 24 timmar senare lyckades jag pressa fram honom. Det var nog i sista sekunden.
Han var grå. Livlös. Men vården i Sverige är fantastisk och efter en vända på akutbordet kom han igång, och det med besked. Sen dess har han nog aldrig varit stilla.
Morgonen efter födseln var det rutinkontroll på BB. Läkaren stannar upp vid hans huvud och påpekar att hans panna är lite "toppig" men att det inte är ovanligt att en nyfödd baby har en lite knepig huvudform, det är trots allt ett rätt litet hål den ska ut igenom. Men de ska kolla på det igen om någon dag.
Vi blev kvar på BB några dagar. Jag ville inte åka hem innan amningen kommit igång, och eftersom det inte var någon brist på platser på BB så var det bara skönt att vara kvar och få fokusera helt på det nya lilla livet, ha kompetent personal i närheten och slippa tänka på mat och städning. Ytterligare en läkarkoll och pannan är fortfarande toppig. Vi får remiss till en huvudspecialist.
Där och då trodde vi att huvudet bara var lite klämt. Att det skulle räcka med nån hjälm eller så för att forma huvudet. Vi hade fått väldigt lite information och vi hade ärligt talat inte frågat så mycket heller, jag och sambon befann oss i den perfekta lilla bäbisbubblan med den perfekta lilla bäbisen. Rosa moln överallt.
20 dagar gammal. Träffa huvudspecialist. Där fick vi mycket mer information. Fick veta att läkaren misstänkte kraniosynostos, men det krävs en röntgen för att kunna vara säker. I Elias fall var det en så markant "kant" i pannan så hon var så pass säker som hon kunde vara.
1 månad och 4 dagar gammal. Dags för röntgen. Elias är en exemplarisk bäbis och sover igenom allting. Några dagar senare fick vi det bekräftat. Han har kraniosynostos. Han måste opereras.
Så vad är kraniosynostos? Jag hade aldrig hört talas om det tidigare, så här kommer en snabbkurs.
I normala fall består en babyskalle av 5 plattor. (Inringat med grönt) Dessa plattor sitter ihop med suturer ("sömmar") till dess att plattorna SKA växa ihop. Men på en baby ska alltså de olika skallbeben vara rörliga för att hjärnan ska få plats att växa.
1 av 2000 barn föds med kraniosynostos. Det innebär att någon av suturerna slutit sig för tidigt. I Elias fall är det metopicasuturen, den mellan de båda pannbenet, som vuxit ihop. Trigonocefali. På ovanstående bild inringat med rött. Just nu är det inte farligt. Men om han inte opereras kan det bli farligt senare.
27:e mars är det dags. Då ska vår fina, starka, äventyrslystna och modiga lilla pojke opereras.
Jag kommer att skriva mer om detta här. Någonstans vill jag skriva ner mina och våra tankar, vad som händer NÄR det händer.
Till dess: önska oss lycka till!
