Elias verkar må lite bättre fysiskt idag. Mindre trött, mera vaken. Han opererades i tisdags och sedan dess har han mestadels sovit. Varit vaken korta stunder för mat och närhet. 

 

 

Idag är han vaken länge stunder. Även om det är skönt så är det också jobbigt. Han är fortfarande rejält svullen, och även om det börjar gå tillbaka liiite så är ögonen fortfarande igenproppade. Han ser ingenting. Ögonen är så svullna att personalen inte ens kan öppna dem "för hand" och kontrollera pupillerna. Igår var det bara ca 1mm ögonfransar som stack ut, men idag syns lite mer. 

 

Han är rädd och desorienterad. Kan inte se, bara höra. Det är helt andra ljud och lukter än hemma. Så den vakna tiden består tyvärr mest av gnäll, gny och gråt. 

 

Man klarar det man måste när man måste eftersom man måste. Och vi måste vara starka för Elias skull. Helst skulle jag bara vilja sätta mig och gråta, men det hjälper varken Elias, Ragge eller mig.  Gossen sover på min arm nu. Har skickat ut Ragge på en promenad i solen för att ladda lite energi. Bra om han kommer tillbaka med lite ny styrka.