Det otäcka blåmärket under ögat trodde vi skulle sitta i länge, men det är nästan borta nu. Han är  fortfarande gul på skallen, men även där bleknar det för varje dag. Om man inte känner Elias skulle man nog inte tänka på att han är svullen, men det känns när man pussar honom på pannan. Det sviktar lite. 

 

Drakpannan är ett minne blott. Och vi behöver inte längre skämmas när vi går på barnvagnspromenad. Det kändes verkligen som om "folk på stan" trodde att vi slog honom när vi var ute i helgen,  men det behöver vi inte oroa oss för länge. 

 

Fredag. Gossen tar en tupplur i sin egen säng. Livet börjar återgå till det normala.