Mia. Vi gjorde två resor ihop i år (Casablanca och Rom). Vi har umgåtts en massa (men ändå inte tillräckligt). Och mer blir det under 2015.

 

När vi var i Casa så blev vi hembjudna till våra vänners vän Chris. Han hade lagat en helt fantastisk måltid. Helt vegetarisk. Massa småplock. En nordafrikansk tagine, blomkålsgryta mm. mm. Bjudit hem en massa vänner och det var en kväll som ur en film. God mat, mycket folk, härlig stämning. Cigarrökning på balkongen. Det var en av de godaste måltider jag ätit i hela mitt liv, och kvällen i sin helhet var perfekt. Eftersom jag inte tog några bilder den kvällen så får olivmarknaden i Casablanca illustrera detta matminne. Efter denna kväll började jag nämligen uppskatta oliver. I alla fall ett fåtal sorters gröna oliver med kärnor.

 

...hamnar också i kategorin "matminnen". Dock i kategorin "den misslyckade sortens matminnen". Ni kan läsa om den HÄR istället :-)

 

 

 

Hyss. Min fd jobbarkompis MrT och jag har suttit bredvid varandra i 4 års tid, ända tills jag bytte jobb i oktober. Vi hade mycket skoj för oss på jobbet. Garvade hela tiden. Vi har förmågan att ta upp varandra från dåligt humör och byta ut det mot ett asgarv. Exempelvis genom att ha en röd clownnäsa på medan man jobbar :-)

 

3:e juni. Vi är på väg till Sweden Rock Festival som inleds imorgon. Inte många mil kvar. Jag kör husbilen. Det har varit en del strul med den under våren, och veckan innan festivalen fick vår vän Erik, jag återkommer till honom i nästa bild, skruva isär växellådan (?) och byta lamellerna. Efter det så blev bilen inte lika pigg. Inte för att hon var pigg innan, men det blev värre. Nåväl. Eftersom det inte var så långt kvar är det endast jag som är körduglig. Med mindre än 10 mil kvar till festivalen är det helt okej för övriga chaufförer att ta en öl.

 

På en liten väg strax norr om Olovsström kör det ut en timmerlastare framför mig. Som puttrar på i 30 km/timmen. Jag vill köra om. Inväntar läge. Läge uppstår. Jag påbörjar omkörningen, men eftersom bilen är segare än vanligt så missbedömer jag hur lång tid omkörningen ska ta. Jag har kommit förbi ungefär halva timmerlastaren när jag ser en mötande bil. Avbryta omkörningen. Bromsa. Endast för att upptäcka att biljäveln inte har någon broms!!!!!!!!!!!!!!!! Istället fick det bli gasen i botten igen och be en bön att den mötande bilen har fungerande bromsar. Annars kommer det att gå åt helvete.

 

Sen får jag köra i ca 2 mil utan bromsar tills vi kommer till en verkstad. Det var lite läskigt, men det gick. Guldstjärna till Mekonomen i Olofsström som snabbt kunde lokalisera felet (bromsröret hade gått av) och att de hade delar hemma för att laga det hela. Samt att de roddade om sitt schema så att de kunde ta oss först på morgonen efter. Så istället för att komma fram till festivalen fick vi ha en liten minifestival utanför Oljeschejkerna Johnsson. Tur att vi åkte med en dag tillgodo :-)

 

Erik. Han är en helt fantastisk människa som alltid ställer upp för allt och alla. Men sällan behöver någon hjälp tillbaka. Så när han också fick lite kostsamma problem med sin festivalbuss "Silverfisken" så tog en vän till oss initiativ till en insamling. Vi (ca 20 pers) överraskade honom med kidnappning, middag ute och en konsertkväll eftersom Skid Row och Saxon hade den goda smaken att spela i Stockholm den dagen. Och ett ekonomiskt bidrag till Silverfisken. En människa som Erik är värd precis allt gott här i livet.

 

Turkost. Mest överallt och hela tiden. Fortfarande. Jag skrev samma sak i förra årets sammanfattning, och det har inte avtagit. Tvärtom.

 

26:e augusti. Det var nog årets första RIKTIGA höstdag. Jag och Mia var på väg till Gröna Lund för att se Jakob Hellman. Framåt eftermiddagen blev det regn och rusk, så när jag gick från jobbet blev jag tvungen att gå och handla lite mer kläder att ha på mig, annars skulle jag ha frusit ihjäl. Och konserten var magisk - som alltid när Jakob Hellman står på scenen. Jag minns även 24:e september väldigt väl. Då låg jag hemma och vältrade mig i feber och bitterhet, istället för att vara på konsert med Quireboys. Men sånt går över. 

 

Klipporna återigen. Hela semestern. Verkligen hela semstern. I princip varje dag dök en bunt kompisar upp. Vi badade, grillade, hängde i gummidäcken, drack öl och rosé, myste och bara var. Bara levde sommarliv. Bara njöt.