Stort tack för alla anti-spindeltips!

Efter onsdagens inlägg om Flemming har jag fått så många himla fina kommentarer. Ja, så klart att jag är rädd om Åsa! En sån släpper man inte. Hade hon varit man hade jag friat till henne för länge sen. Hon kan inte bara döda spindlar. Hon kan koppla in högtalare, göra praliner, extremt lättlärd polkagrisbagarlärling, stå ut med att dela hotellrum med mig, nästan hålla mitt tempo i både the- och glöggkonsumtion och mycket mer. 
 
Fick jättemånga bra spindeldödartips. Det tackar jag för - det är inte varje dag man har en hjältinna som kan kasta sig in i en telefonkiosk, klä ut sig till Stålkvinnan och flyga över. Ibland måste man hantera situationen själv - vilket jag gjorde redan i torsdags: då dödade jag en till rackare.
 
Anne har gjort ett helt blogginlägg till mig. Spana in hennes spindeldödarredskap som definitivt håller spindeln på lååååångt avstånd från personen som dödar. Inlägget hittar du HÄR. Mamma, eftersom jag vet att pappa inte läser bloggen: kan du visa det för honom berätta att jag skulle bli hemskt glad om jag fick en sån i julklapp?
 
Lisa hade också ett fantastiskt bra tips. Ett tips som hindrar spindlarna från att överhuvudtaget vilja komma in i huset. Silverline Spindelfritt. Kan köpas bland annat på Bauhaus. Konstruktionen påminner om en nattlampa eller en timer eller nåt. Alltså att man sätter in en grej i kontaktuttaget. Sen skickar den ut ett högfrekvent ljud som inte uppfattas av det mänskliga örat, men som spindlarna avskyr. Enligt Lisa så har hon inte sett en spindel inne sedan Spindelfritt jackades in. Ett par sådana står också på listan över saker som gärna får finnas i ett paket under granen!!
 
Tack och hej!

Kommentarer
Linda/Candygirl säger:

JObbigt att vara så rädd för spindlar. Jag vet precis vad du pratar om för jag HAR varit så rädd. Men en gång blev jag tvungen att konfronteras med en stor rackare - och när jag insåg att jag inte dog av det gick det liksom över... sådär bara...


Svar: Visst är det jobbigt. Men det går framåt. Nu försöker jag nästintill alltid. Lyckas ibland. Paralyseras ibland. Tidigare satte jag mig ner och skrek som en hysterika tills någon kom och åtgärdade problemet.
Tyvärr har jag inte lyckats med det du har gjort. Alltså jag HAR dödat monster. Men det har inte gjort att rädslan försvunnit. Men den har minskat.

Till dig säger jag grattis!!!
Erica AKA Tomtens Dotter

2013-10-06 | 11:43:01
Bloggadress: http://www.candygirl.nu

Lämna gärna en kommentar:
Jag besvarar dina kommentarer här så snart jag kan. Om du uppger din mailadress får du även mitt svar via mail.

Dock tycker jag att det är stentråkigt med kommentarer i stil med "Hej, kom och titta på min blogg!" Det betraktar jag som spam. Läs istället inlägget, och skriv en kommentar om det du just har läst. På så sätt blir jag förmodligen intresserad av dig och kikar in i vilket fall som helst ;-)

Ha en bra dag.
Kram Erica

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback