Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Keramiken. Lära sig av misstagen. Inse att allt inte kan bli bra. Inte alltid. Lära av misstagen. Även om jag inte direkt kan klassa mig som nybörjare längre så är jag heller inte någon gammal räv. Jag får saker och ting att fungera men jag har inte den där genuina kunskapen. Jag bara gör. Och kan kanske inte se riskerna i förväg (även om jag i efterhand börjar kunna förstå vad som gick fel de gånger det går åt helvete)

 

 

Som här till exempel. Mitt första försök till en pigljusstake. Kom in på keramiken, såg den på hyllan, kände mig grymt grymt nöjd. Den röda glasyren är så himla svår att lyckas med. När den blir snygg är den fantastisk, och när den blir ful så är det näst intill bara att slänga. Men denna blev snygg. Sådär härligt mörkröd och sjuttiotalig och gillestuga och fulfuru - men på ett bra sätt.

 

Sen vände jag på den.

 

 

Morr. Halva ugnen sitter kvar i botten. Glasyren har runnit, och fastnat i ugnen. På flera ställen. På undersidan sitter en del av ungsplattan (rätt begrepp? inte en susning!) kvar, fastsmält i glasyren. Och på kanten har det fastnat igen, men där vann ugnen kampen, så där har det försvunnit bitar.

 

Jag vet vad det beror på. Nu alltså. För tjock glasyr. Glasyr på undersidan av godset (vilket funkar alldeles utmärkt på exempelvis den vita eller turkosa glasyren) och att godset inte ställdes på "tassar" för att komma upp en bit. Jag som tyckte att jag varit så noga och tagit bort rejält mycket av glasyren på kanterna. Men tydligen inte tillräckligt.

 

Morr.

Men jag vet! Några små möbeltassar runt om på undersidans kant och den vore perfekt på mitt vardagsrumsbord! Perfekt!

Äh....det gör väl inget. .. den är ju skitsnygg ändå. .

Ja, man lär så länge man lever... men så snygg! Sluta morra! :-)

Men va fin! Och den röda glasyren är ju hur fin som helst!

Vad synd med undersidan! Den blev ju annars hur fin som helst, ju!

Äh, undersidan syns ju inte. Och att den är lite kantstött gör den ju bara snyggare! ;)