Masskrockar och dödsfall. Stulna tåg. Eller hur var det som, kanske den stackars städerskan inte stal tåget ändå; "förlåt för att vi var snabba, det kanske inte alls var stöld" sas det på nyheterna igår. Gruppvåldtäkt på gatan i idylliska Sundbyberg ett par kilometer bort. Tre personer döda på grund av en femhundring i skuld och lite svartsjuka. Gisslandramatik, helikopterkrascher och fan och hans moster.

 

Många gånger är nyheter bara nyheter nårga timmar. De flimrar förbi på TV:n, i tidningar eller lite snabbt på skärmen på en smartphone. Om en timme är det andra saker som är nytt och viktigast för stunden. Det som hände igårkväll är gammal skåpmat. I det enorma nyhetsflödet som finns idag så är det omöjligt att ens orka ta till sig allt, att bry sig om allt och att verkligen TYCKA att allt hemskt som sker verkligen ÄR hemskt. Ibland känns det som att man (läs: jag) bara rycker på axlarna för att man har hört det så många gånger förr. Det var fruktansvärt första gången man hörde det, men när man hör det för hundrade gången så är det i och för sig fortfarande hemskt, men det BERÖR inte. Inte på samma sätt. Inte längre.

 

I onsdags tipsade min syster om ett blogginlägg. Du kan läsa inlägget HÄR och det tycker jag verkligen att du ska göra. Det berör. Det skrevs nämligen av systern till den unga kvinna som blev utsatt för gruppvåldtäkten natten mot söndag. När jag läste det så grät jag floder. Fem män som har förstört livet för en ung kvinna. Män förresten: i min värld är män starka och goda människor. Det är såna män som finns i min närhet. Precis som kvinnorna i min närhet: starka och goda människor. Dessa fem varelser som begick denna handling är inte män. De är kräk.

 

 

Det som skrämmer mig mest: Jag har tillräckligt svårt att förstå hur någon kan begå en "vanlig" våldtäkt. Det övergår mitt förstånd. Men om en person i en grupp får för sig att göra en fullkomligt vansinnig handling: hur i hela fridens namn kan det då komma sig att de andra fyra personerna tycker "Ja, absolut. Vilken bra idé. Det gör vi. Det verkar vettigt". Hur kommer det sig att ingen säger stopp? Rädsla? Ja kanske. Förmodligen. Men om en person säger ifrån så är det troligare att de övriga tre stöttar den som säger ifrån. Inte den som kommer med vansinnesidén.

 

Vet inte. Det är bara en tanke. I helgen är det i alla fall jag som vågar vägra nyheter. För min egen sinnesfrids skull.