Grannfrun, pepparkakor och en ärligt stulen burk

Granne med mamma och pappa bodde ett äldre par, Anna och Tage. På sommarkvällarna var vi ofta där och satt i deras uterum och spelade kort. Anna var lång och hade ordentliga armmuskler. "Som limpor" brukade hon säga. Och skratta. Jag ville ha armmuskler som henne och försökte spänna mina muskler så hårt att hela jag darrade, men det blev inte ens en liten bula.

 

I ugnen hos Anna och Tage fanns det alltid skorpor. Hon bakade världens godaste skorpor och det första jag gjorde när jag kom hem till dem var att gå direkt fram till ugnen och hugga mig en. Anna är borta sedan länge, men min mamma har receptet. Jag har i min tur fått det av henne i mammakokboken. Det måste nog bli en omgång snart, nu när jag har lärt mig att baka bullar... Har aldrig bakat dem själv, men det är ju bara så gott med skorpor, smör och en ostskiva.

 

Det bästa var dock att baka pepparkakor med henne. Varje år bjöd hon mamma på lite fritid, men det var jag och Anna som drog det längsta strået. Vi fick ju baka peppisar. Och äta deg. Anna ville baka med barn, men hennes egna barnbarn var för långt borta, och kanske för stora för att vilka baka med mormor. Miniversionen av mig älskade dock att låna någons mormor, eftersom jag vid den tidpunkten hade min egen mormor i en annan stad. Kavla, äta deg, lägga på plåt och jag minns så klart att peppisarna förlorade formen. Hur det luktade. Samla ihop degresterna och knåda dem igen och göra flera. Att det var mysigt. Äta färdiga peppisar. Ha det bra helt enkelt.

 Pepparkaksburken som jag ärligt stulit av mina föräldrar.

 

För en vecka sedan bestämde jag mig för att föra traditionen vidare. Så i år så är det jag som bakar peppisar med min gudson och hans storebror. Det får nog vänta något år innan mamman i fråga får lämna dem hos mig och dra ut på stan och shoppa julklappar men vad tusan... Det ska börjas i tid.

Sådana traditioner ska man ha, här har Luran bakat peppisar med farmor sedan hon liten var, ett å på golvet, ett annat gräddade de i vedspisen, och i år har Luran bestämt de att de ska ha massa kristyr å strössel.... Så farmor slipper inte undan ;-P KRAM!

Underbar pepparkaksburk! Ibland är det så med pepparkaksburkar att de är tomma på kakor men fulla med härliga minnen! :)

Vilken fantastisk tradition du för vidare!! Jag är säker på att gudsonens mamma kommer att älska dig för den här dagen i framtiden.

btw, fick aldrig med någon länk i din senaste kommentar... maila?

Så fint minne du har och fint av dig att föra traditionen vidare!

Då får jag ta fram glöggsetet så kan jag värma glöggen å lura grilla sina marshmallows :-D Ha en fin dag!

Vilka fina minnen. Själv bakade vi alltid med mamma när jag var liten, nu bakar jag med mina egna barn så jag för den traditionen vidare.

Åh, vad härligt!

En win-win situation som det så fint heter :)