Vi tog en arrangerad tripp till Kairo för att bland annat besöka pyramiderna och Egyptiska museet. Kairo var en galen stad. Tät, intensiv, smutsig men ändå charmig på något sätt.

Drygt 8 timmar i en buss. Försöka sova lite eftersom vi åkte 01.20 på natten. Inte helt lätt, men det gick. Turistbussar måste färdas i konvoj med beväpnad poliseskort, så det tar sin lilla tid.



Strax innan 10 anlände vi till Egyptiska museet. En av mina stora drömmar i livet. Museet ligger mellan Tahirtorget, där demonstranter 14 månader efter revolutionen fortfarande tältar och en byggnad som blev totalt utbränd - minns dock inte om det var makten eller demonstranterna som häckade här. Anyway: snacka om kontraster.



Som vanligt får man inte fotografera inne på museet, men det fanns en hel del föremål utanför som råkade ut för min kamera: 





Det var fantastiskt, men ändå inte. Här har man tillgång till några av de mest fantastiska arkeologiska fynden i världshistorien, men de presenteras så dåligt. Vi är ju vana vid strukturerade museum, tematiska utställningar, bra beskrivningar av föremålen och kanske även lite om tidsperioden. På Egyptiska museet kändes det tyvärr mest som om saker och ting var utställda där de fick plats. Nej, det fanns några "epok-rum", bland annat från de faraoner som regerade under pyramideran, ett från Amanaperioden och ett från tiden med alla olika Tutmosis-faraoner. Kanske en tredjedel av föremålen var skyltade.

Ett av de föremål som fashinerade mig mest var Skrivaren från Saqqara. Otroligt vacker, och jag har tittat många gånger på honom i en av alla mina egyptenböcker. Att helt plötsligt ha honom framför mig var stort. Riktigt stort. Ögonen är så otroligt levande - de är gjorda av nån halvädelsten, minns inte vilken. 

Och nu övergår vi till bilder som jag ärligt stulit från stora wida webben - som sagt, fotoförbud råder på museet!
 


Det som var strukturerat var utställningen med Tutanchamuns föremål. Alla känner ju till guldmasken och hans sarkofager. Men i mina ögon är tronen det fynd som slår alla andra. Gör en bildgoogling på Tutanchamun Throne och se vad jag menar vettja. 
 

Tutanchamun och hans fru Anchesanamun är avbildade på tronens ryggstöd. Inavel var poppis på den tiden och som så många andra regentpar var de syskon.


Tutanchamuns kanopkärl i alabaster. När man balsamerade den döda kroppen tog man ur lever, lungor, magsäck och tarmar och förvarade dem i kanopkärl. Hjärnan togs också ut, men den hivades, herregud vad ska man med en sån till i livet efter detta? Däremot var hjärtat viktigt, det fick vara kvar i kroppen.

Brist på struktur eller inte - det var en fantastisk upplevelse! Jag rekommenderar verkligen ett besök där.