...är i och för sig väldigt missvisande rubrik eftersom vi hade alla kläder på, men vad gör man inte för att söka lite uppmärksamhet? Som jag visste på förhand: jag är INTE lika graciös som kvinnan i föregående inlägg. Vad jag däremot inte hade listat ut var hur ONT vissa saker kunde göra. Som att låta naken hud glida över stången...

Anyway: I informationsmailet vi fick så stod det att vi skulle vara barfota och klädda i linne och riktigt korta shorts eller hotpants. Mina vinterbleka och smått kraftiga ben protesterade högljutt över det där med korta shorts, men hjärnan lyckades på något sätt vinna den striden. Benen var i alla fall hårfria, så det fick gå. Vi blev även informerade om att undvika att kladda på oss hudcreme.

17 stycken tjejer i åldrarna (gissningsvis) 18 - 35 och lika många stänger. En 47-årig instruktör som snarare såg ut att kunna vara en i kompisgänget. Sen är det bara att köra. Eller?

Svårt som fan var det. Det hade jag förstått på förhand. Men jag hade inte trott att jag skulle begränsas redan efter 10 minuter av att det gjorde ont. Men föreställ dig en brandman som hoppar ut genom hålet i taket, kniper knäna runt stången och snurrar ner. Om man är en brandman är det en bra sak att ha kläder på sig för att minska friktionen och därmed glida snabbare. I Pole Fitness däremot... Där är en av grundförutsättningarna att huden skapar friktion. Den ska liksom ska "klibba fast" lite vid stången så att man kan fastna på den. I övningarna som innebär snurrar - och det är många - kändes det som att kroppen snurrade fortare än huden och bara efter några minuter kändes det nästan som att man fått brännskador.

Ja just det: vi fick faktiskt testa övningen på bilden. Innan jag berättar om den så ska jag berätta om en annan sak, nämligen när vi hade en "prova på olika träningsformer på betald arbetstid"-vecka på jobbet. Detta var många år sedan men ändå. Jag och BM skulle testa poweryoga. Det är första och enda gången jag testat nån form av yoga överhuvudtaget, och ju längre in i passet vi kom, ju mer övertygad blev jag om att instruktörens kropp inte är konstruerad på samma sätt som min kropp är. Jag är helt övertygade om att ni har haft samma känsla. Faktum är att jag fick min känsla bekräftad i slutet av passet. Jag ÄR defekt. Den klämkäcka instruktören som kunde böja sin kropp åt alla möjliga och omöjliga håll beskrev kommande övning, och visade: "Sätt er i skräddarsits, sen sätter ni händerna i golvet på sidan och lyfter er upp" och sen lyfter instruktörsdjävulen sig själv 5 centimeter över golvet.

Kom igen. Testa att göra samma sak själv innan ni läser vidare.

Sen var det min tur. Det var NU jag fick bekräftat att det inte bara handlade om att jag är nybörjare och inte kan just nu, men kan så klart lära mig om jag övar. Nej, nej. Jag KUNDE inte. Och kommer heller aldrig att kunna lära mig. Jag hade nämligen 5 centimeter kvar för att överhuvudtaget nå ner till det där förbannade jävla golvet.

Åter till strippstången och övningen på bilden. Med tanke på att mina armar antingen är för korta, alternativt att min rygg är för lång, så gick det åt helvete kan man säga. Titta på bilden. Man ska alltså ta armen bakom ryggen, ta tag i stången under rumpan och vila kroppen på armen. Och det är svårt när armarna är 5 centimeter för korta i förhållande till ryggen. Men svanskotan är hel. Alltid något.

Det var roligt! Riktigt roligt. Så pass kul att jag skulle kunna överväga Pole Fitness som varaktig träningsform om det inte vore så dyrt (2.100 kr för 8 gånger... Men vi kan få tillbaka hälften från jobbet, så egentligen blir det inte så mycket... Hmm... Tål att tänkas på i alla fall!)

Nu är jag nyfiken: Nådde DU ner till golvet?