Jag älskar Nigella Lawson. Älskar.
Utifrån vad man ser på TV är hon en person som jag faktiskt skulle vilja lära känna på riktigt. (till skillnad från några av våra svenska TV-kockar...)

För nåt år sedan släppte hon en julkokbok. Den är helt underbar, vet inte hur många gånger jag läst den nu. Jag gillar att hon blandar anekdoter och recept. Jag gillar att den är uppdelad i kapitel utifrån händelser snarare än vilken sorts recept det är. Jag gillar att det finns tips på vad man gör av resterna. Och sen ÄLSKAR jag att vartenda litet recept i hela boken är försett med en liten tipsruta med hur man bäst förbereder, vad som funkar att frysa, och om man kan laga hela eller delar av receptet nån dag innan så att man slipper bli ett kortisolmonster innan gästerna ens hunnit anlända.



Boken innehåller bland annat kapitel om adventspartaj, julunderstöd (dvs snabbt och enkelt, för frysen idag, laga mat på 3 minuter lite senare) kakbak, ätbara julklappar, julbrunch och varma drycker.

Visst, det är inte en svensk jul hon beskriver. Men å andra sidan betyder det bara att det svenska julbordet saknas (men där har nog de flesta redan ett rätt beprövat receptlager - vill man laga sig en turkey dinner till jul- eller annandagen var i alla fall jag rätt lost. Men nu är jag inte det längre).

Jag har redan två rätter i boken som jag inte förstår hur jag har kunnat leva utan. Det ena är chilisylten. Det andra är en helt fantastisk kolasås. Kolasåsen är en del i desserten "Gördelsprängarpaj". Smaka på det ordet... En digestivebotten där kexen mixats tillsammans med ljus och mörk choklad och tryckts ut a lá cheesecake i en form. Därefter ska det läggas på en kaffeglass och detta ska sedan toppas med den mest underbara kolasås du någonsin kan föreställa dig. Och eftersom man inte bara kan äta en bit så sprängs gördeln (om man var dum nog att behålla den på under desserten alltså - själv förespråkar jag bekväma kläder...)

Återkommer med recept på kolasåsen en annan dag.