Tänkte fortsätta den redan inslagna banan och tipsa om ytterligare ett sällskapsspel: Carcassonne. Det är ett spel som är lika roligt att spela på två som att spela på många. Det är inget krångligt regelverk utan går fort att lära sig. Men som i alla taktikspel behöver man naturligtvis ett gäng spelomgångar.. Väldigt roligt. Funkar från tonår och uppåt.

För enkelhetens skull har jag "lånat" beskrivningen från Wikipedia....

Spelet går ut på att man successivt bygger upp spelplanen genom att dra och lägga ut slumpmässiga brickor med fält, vägar, städer och kloster.

Om man påbörjar ett nytt fält, stad, väg eller sätter ut ett kloster kan man sätta en av sina sju markörer, gubbar, på den utlagda brickan och på så sätt muta in detta. Genom att bygga klart en stad eller väg får man poäng för detta beroende på hur stor/lång stad eller väg man byggt, därmed får man tillbaka sin gubbe och kan använda denna till att inmuta nya områden. Ett kloster blir klart då det lagts åtta andra brickor runt den, då får man nio poäng och får tillbaka sin gubbe. Om man inmutar ett fält så är den aktuella gubben fast där till slutet på spelet, då får man poäng för alla färdigbyggda städer som gränsar till ditt fält. Man kan aldrig sätta in en gubbe på redan inmutat område. Däremot kan man påbörja ett nytt fält eller väg eller stad och inmuta denna, sedan kan man bygga ihop detta med den befintliga staden/vägen/fältet och på så sätt ta del av poängen. Den som i slutändan har flest gubbar på ett område är den som kan göra anspråk på poängen. Det finns flera utgåvor av reglerna på olika språk och vissa detaljer har förändrats i de senare utgåvorna.

De karakteristiska spelmarkörna till Carcassonne, på engelska populärt kallade meeples. De karakteristiska spelmarkörna till Carcassonne, på engelska populärt kallade meeples. Varje spelare har sju markörer av trä formade som små personer, vanligtvis kallade gubbar; varje spelare har sin egen färg. Spelmarkörerna kallas på engelska för meeples.