...och när vi ändå är inne på dopning...
... så kommer vi in på skidåkning. Skidåkningen har haft ett antal mindre trevliga skandaler under åren. Alla minns väl VM i Lahti 2001. När finländare efter finländare åkte dit för bloddopning. Mika Myllälä. Jari Isometsä. Virpi Kuitonen. Kaisa Vaaris. Fler skulle följa...
Mitt starkaste minne från skandalen är när finnarna blev av med stafettguldet. Jag var trots allt (lite) glad när de fick ta guld. Trotjänaren Harri Kirvesniemi hade varit med så länge och äntligen, ÄNTLIGEN fått den ädlaste valören i en stafett. Jag minns hur jag var heligt förbannad på Janne Immonen när han åkte dit. Inte bara den allmänna aggressionen som jag alltid känner när idrottsmän åker dit. När idrottsmän sviker sin nation. När idrottsmän sviker sin sport. När idrottsmän mest av allt sviker sig själva. Hur KUNDE han vara så dum att han dopade sig när de redan haft dopningsfall i laget? Hur KUNDE han vara så dum när han vet att man alltid gör tester på segrarna? Men det som, i mina ögon var värst: Hur KUNDE han göra så mot Harri Kirvesniemi? Hur kunde han göra så att denna trotjänare först fick den efterlängtade medaljen och därefter blev tvungen att lämna tillbaka den? Hellre hade han nog sluppit guldet helt än att bli av med den på det sättet.
Det går några dagar och sedan visade det sig att även Kirvesniemi var dopad. Ridå. Jag har sällan blivit så besviken på ett enskilt fall.
På bilden ser ni när Janne Immonen växlar över till Harri Kirvesniemi. Foto: Scanpix
Det går ett år och det är dags för Olympiska Spelen i Salt Lake City. Första loppet är en masstart över tre mil. Per Elofsson är för tillfället bäst i världen. Förhandssnacket har mest gått om hur många guld Elofsson ska ha med sig hem i ryggsäcken. Ingen har nämnt Johan Mühlegg som förhandsfavorit på någon av distanserna. Herregud, karln hade inte presterat någonting alls sedan jag vet inte när. Dessutom har han en fruktansvärt dålig teknik. Åker oekonomiskt. Men det är som om någon satt en blåslampa i röven på honom. Han gör ett ryck och drar ifrån. Elofsson, som ju vet att han är bäst i världen, är den enda som hakar på. Mühlegg lär töttna snart, men det är ju tacksamt att få lite draghjälp antar jag att han tänkte. Vad vet jag? Men han tröttnade inte. Vad som hände var att Elofsson klappade igenom totalt och bröt loppet. Minns en intervju som Peter Jihde gjorde med Johan Mühlegg ett par dagar efter loppet där han frågade rakt ut om de dopingrykten som cirkulerade, varvid Mühlegg direkt förklarar intervjun för avslutad och går därifrån. Han hinner även vinna guld på 5-milen innan han åkte dit (och nån medalj till? ¨Har något minne av att han vann tre guld och fick lämna tillbaka två?).
På damsidan i Salt Lake- OS återfinner vi Larissa Lazutina, vinnare av 3-milen, i dopningslistan. Hon fick sällskap av landsmaninnan Olga Danilova i fuskarklubben.
Nu är vi mitt inne i Tour de Ski. Och några artiklar som förvånar mig har dykt upp. Det verkar nämligen vara väldigt skralt med dopningstester. I normala fall testas alltid ettan, tvåan och trean. Dessutom testas några slumpvis utvalda åkare. Igår läste jag norska Aftonposten (hittade artikeln via bloggen Skidpepp) att Tor Asle Gjerdalen, som ligger tvåa i sammandraget, uttalat sig kritiskt mot bristen på kontroller. Gjerdalen har inte testats en enda gång. DN har intervjuat både Bengt Stattin (ledare för de svenska herrarna) och Joakim Abrahamsson (ledare för de svenska damerna) och de berättar att ingen av de svenska åkarna blivit testade.
Saxat från DN:
När DN.se frågar den ansvarige för skidtävlingarna i Tjeckien, Jürg Cacol, om varför så få - om några - dopningskontroller utförts under tävlingarna i Tjeckien svarar han:
- Det är inte alltid det bästa är att göra kontroller på samma sätt som man alltid gör dem. Kontrollerna ska vara överraskande.
DN: Men är inte det normala att de tre första i världscuptävlingar tas ut för kontroll?
- Vad är normalt? Det är det oväntade som ger resultat. De tävlande ska inte veta hur många kontroller som görs, svarar Jürg Cacol innan han avslutar samtalet.
Jag blir väldigt förvånad över bristen på tester. Ja, jag kan hålla med Cacol om att kontrollerna ska vara överraskande. Jag håller med Cacol om att de aktiva inte ska veta hur många kontroller som görs. Inget snack om den saken. Men jag ser inte varför man inte kan kombinera överraskande tester med tester av topptrion. Att de aktiva på förhand VET att Topp Tre testas har ju i sig en avskräckande effekt. Eller borde ha i alla fall.
Jag hoppas att det inte dyker upp några dopningsfall. Jag vet att det naturligtvis finns. Men i mitt naiva lilla hjärta hoppas jag ändå på att sporten är ren. Och finns det fall så ska de naturligtvis upptäckas och skithögarna ska rensas bort. Så klart.
Läs mer:
Aftonposten: Skuffet over manglende doptester
Aftonposten: Forstår doping-frustrasjonen
DN: Norsk kritik mot dopningskontroll
SvD: Norge till dopningattack mot Tour de Ski
Mitt starkaste minne från skandalen är när finnarna blev av med stafettguldet. Jag var trots allt (lite) glad när de fick ta guld. Trotjänaren Harri Kirvesniemi hade varit med så länge och äntligen, ÄNTLIGEN fått den ädlaste valören i en stafett. Jag minns hur jag var heligt förbannad på Janne Immonen när han åkte dit. Inte bara den allmänna aggressionen som jag alltid känner när idrottsmän åker dit. När idrottsmän sviker sin nation. När idrottsmän sviker sin sport. När idrottsmän mest av allt sviker sig själva. Hur KUNDE han vara så dum att han dopade sig när de redan haft dopningsfall i laget? Hur KUNDE han vara så dum när han vet att man alltid gör tester på segrarna? Men det som, i mina ögon var värst: Hur KUNDE han göra så mot Harri Kirvesniemi? Hur kunde han göra så att denna trotjänare först fick den efterlängtade medaljen och därefter blev tvungen att lämna tillbaka den? Hellre hade han nog sluppit guldet helt än att bli av med den på det sättet.Det går några dagar och sedan visade det sig att även Kirvesniemi var dopad. Ridå. Jag har sällan blivit så besviken på ett enskilt fall.
På bilden ser ni när Janne Immonen växlar över till Harri Kirvesniemi. Foto: Scanpix
Det går ett år och det är dags för Olympiska Spelen i Salt Lake City. Första loppet är en masstart över tre mil. Per Elofsson är för tillfället bäst i världen. Förhandssnacket har mest gått om hur många guld Elofsson ska ha med sig hem i ryggsäcken. Ingen har nämnt Johan Mühlegg som förhandsfavorit på någon av distanserna. Herregud, karln hade inte presterat någonting alls sedan jag vet inte när. Dessutom har han en fruktansvärt dålig teknik. Åker oekonomiskt. Men det är som om någon satt en blåslampa i röven på honom. Han gör ett ryck och drar ifrån. Elofsson, som ju vet att han är bäst i världen, är den enda som hakar på. Mühlegg lär töttna snart, men det är ju tacksamt att få lite draghjälp antar jag att han tänkte. Vad vet jag? Men han tröttnade inte. Vad som hände var att Elofsson klappade igenom totalt och bröt loppet. Minns en intervju som Peter Jihde gjorde med Johan Mühlegg ett par dagar efter loppet där han frågade rakt ut om de dopingrykten som cirkulerade, varvid Mühlegg direkt förklarar intervjun för avslutad och går därifrån. Han hinner även vinna guld på 5-milen innan han åkte dit (och nån medalj till? ¨Har något minne av att han vann tre guld och fick lämna tillbaka två?).
På damsidan i Salt Lake- OS återfinner vi Larissa Lazutina, vinnare av 3-milen, i dopningslistan. Hon fick sällskap av landsmaninnan Olga Danilova i fuskarklubben.
Nu är vi mitt inne i Tour de Ski. Och några artiklar som förvånar mig har dykt upp. Det verkar nämligen vara väldigt skralt med dopningstester. I normala fall testas alltid ettan, tvåan och trean. Dessutom testas några slumpvis utvalda åkare. Igår läste jag norska Aftonposten (hittade artikeln via bloggen Skidpepp) att Tor Asle Gjerdalen, som ligger tvåa i sammandraget, uttalat sig kritiskt mot bristen på kontroller. Gjerdalen har inte testats en enda gång. DN har intervjuat både Bengt Stattin (ledare för de svenska herrarna) och Joakim Abrahamsson (ledare för de svenska damerna) och de berättar att ingen av de svenska åkarna blivit testade.
Saxat från DN:
När DN.se frågar den ansvarige för skidtävlingarna i Tjeckien, Jürg Cacol, om varför så få - om några - dopningskontroller utförts under tävlingarna i Tjeckien svarar han:
- Det är inte alltid det bästa är att göra kontroller på samma sätt som man alltid gör dem. Kontrollerna ska vara överraskande.
DN: Men är inte det normala att de tre första i världscuptävlingar tas ut för kontroll?
- Vad är normalt? Det är det oväntade som ger resultat. De tävlande ska inte veta hur många kontroller som görs, svarar Jürg Cacol innan han avslutar samtalet.
Jag blir väldigt förvånad över bristen på tester. Ja, jag kan hålla med Cacol om att kontrollerna ska vara överraskande. Jag håller med Cacol om att de aktiva inte ska veta hur många kontroller som görs. Inget snack om den saken. Men jag ser inte varför man inte kan kombinera överraskande tester med tester av topptrion. Att de aktiva på förhand VET att Topp Tre testas har ju i sig en avskräckande effekt. Eller borde ha i alla fall.
Jag hoppas att det inte dyker upp några dopningsfall. Jag vet att det naturligtvis finns. Men i mitt naiva lilla hjärta hoppas jag ändå på att sporten är ren. Och finns det fall så ska de naturligtvis upptäckas och skithögarna ska rensas bort. Så klart.
Läs mer:
Aftonposten: Skuffet over manglende doptester
Aftonposten: Forstår doping-frustrasjonen
DN: Norsk kritik mot dopningskontroll
SvD: Norge till dopningattack mot Tour de Ski
Kommentarer
Postat av: Tonie
Jag tycker din beskrivning av Salt Lake City sklijer sig lite från verkligheten. Mühlegg hörde absolut till storfavoriterna inför tävlingen, i synnerhet på inledande 30 km. Att han vann var i sig ingen överraskning. Det var det förkrossande sättet han gjorde det på som var "överraskande övermänskligt", särskilt som han ju inte kunde åka skidor (där har du verkligen rätt).
Postat av: Ica Ica Nötskrika
Tonie: Du kan ha rätt i det du säger, även om det inte är så jag minns det... Hjärnan blir lite selektiv med åren som vi alla vet. Nu har du i vilket fall som helst gjort mig väldigt nyfiken så jag måste försöka rota fram något vettigt under helgen..... Förhoppningsvis inte via svenska medier då (enligt dem var Janette Hargin ju ett medaljhopp i kombinationen).
Kul att du tittade in förresten. Kom gärna tillbaka
Trackback
