När verkligheten överträffar dikten
Prognosen
Verkligheten
Jag har avnjutit timmen mellan vasaloppets målgång och jaktstartens början på uteplatsen med en kopp the. Iklädd klänning, tights och nyduschat blött hår. Mulet och -2? Näe inte direkt. Gnäller jag över det? Knappast!
Jag älskar den här tiden på året. Jag älskar min uteplats. Jag älskar att rätt Jörgen vann Vasaloppet. Och jag älskar att "min" Sara är på väg hit.
Sara och jag har känt varandra hela livet. Jag kan inte ens minnas att vi INTE har känt varandra. Hon är faktiskt med i ett av mina tidigaste minnen... Vi är uppvuxna några hundra meter ifrån varandra. Gått hos samma dagmamma. Gått i samma klass. Bott ihop i ett år när vi flyttade till Stockholm 1998.
Sen flyttade hon norrut igen.
Sen dess har det varit svårt att träffas så ofta som jag skulle vilja. Men nu är hon på väg hit!
Ser ut som vårt väder. UNDERBART.
Så skönt att ni fåtten dos av solen med, vi har njutit så! Å superskoj att du får finbesök av en god barndomsvän, sådana växer inte på träd <3
Ja, jag är inne på din linje, FB skulle sno för mycket av min tid kan jag med självinsikt säga räkt av, dock känner jag att jag liksom du missar eller inte hänger med på allt som mer ytliga bekanta vänner tar sig för... Men då har jag inbitna FB vänner som brukar uppdatera mig emellanåt ;-D
Önskar dig en toppen start på veckan!
KRAM