Hur juligt är det med frigolit egentligen?
Hur juligt som helst skulle jag vilja säga. Traditionsenligt dessutom. I alla fall i det hörn av världen som jag vuxit upp i.
För länge, länge sedan
I en liten, liten stad
fanns det en liten, liten fabrik.
En frigolitfabrik närmare bestämt. Staden var min hemstad Kramfors. Om fabriken var liten, liten vet jag faktiskt inte, den lade ner innan jag var född - eller i alla fall gammal nog att bry mig om dess existens.
Förutom alla vanliga frigolitprylar så tillverkades en tomte där. En helt vit frigolittomte som är 60-70 cm hög. Under min uppväxt sprang man på dessa tomtar i var och vartannat hem. Eftersom de levererades vita så har varje familj målat och satt sin egen prägel på dem. Jätteroligt att se hur olika de kan vara.
Mina föräldrar har alltid, så länge jag kan minnas, haft en sådan. Jag fullkomligt ÄLSKAR honom, och har alltid gjort det. Så pass mycket att jag i ett försök att visa honom kärlek har förvandlat honom till en sfinx (dvs jag har gnagt nästan av honom...) Till mitt försvar ska tilläggas att jag inte var så gammal när jag gjorde det...
När jag flyttade till Stockholm började jag jaga runt efter ett eget exemplar (sanningen att säga: jag bad mina föräldrar leta åt mig...) och för några år sedan fick jag ett eget exemplar. Han heter Jonke, efter min mammas morfar. HÄR kan ni förresten få träffa Jonke. Och HÄR kan ni se mina föräldrars exemplar. Det finns även en kändistomte som fick sina 15 minutes of fame i Sveriges fulaste hem förra året... Stackarn blev ordentligt misshandlad och dyker upp flera gånger i programmet, första gången efter bara ett par minuter.
I somras ringde mamma. Hon och pappa befann sig på en auktion, och vad fanns där? Jo ytterligare en frigolittomte så klart. Den blev min till ett vrakpris. 20 kronor och tomten hade fått sig ett nytt hem. Och ett nytt namn. Albert, efter min mammas farfar. Ful som stryk om jag ska vara ärlig. Även Albert behöver kärlek och hobbylack för att få ett värdigt liv.
Före: Som ni ser är han VÄLDIGT rosa i ansiktet. Läpparna liknar en treåring som lekt med mammas läppstift. Det finns ingen känsla alls i ögonen och bältesspännet är helt i guld - även den delen som borde vara samma färg som bältet.
Operation Ge Albert ett värdigt och kärleksfullt liv är påbörjad. Kommer inte längre nu. Har ingen hobbylack i rätt färg hemma... Men han slipper vara precis-avslutat-ett-stenhårt-träningspass-rosa i ansiktet i alla fall. Nu har han en mer hälsosam hudfärg. Lite rosor på kinderna, sen får det vara nog med rosa för hans del.
ASG ja nu ser han betydligt hälsosamamre ut :-D Kanske du kan ta dig an en renoverign av mig med?! ;-)
Men ååhhh....en(eller flera!!!)sån vill jag ha!!!! Har aldrig sett förrut!!!!
Visst är det roligt det där, en sak som hänger med från barndomen upplevs som vacker fast i en annans ögon är det allt annat än julstämning. Min mor har alltid envisats med att ta fram en tomtemor och en tomtefar som hon sydde i "sin ungdom" De är väl 40-50 cm höga. På loppis idag skulle du få dem båda för 2,50 (om 50-öringen fanns kvar) Idag skulle jag inte vilja vara utan dem, för de har jag alltid funnits där.
Ja där kan vi prata om makeover, älskar barndomsminnen och saker som får gå vidare generationer, älskar mammas gamla tomtar slitna men så mycket jul för mig.
Ja där kan vi prata om makeover, älskar barndomsminnen och saker som får gå vidare generationer, älskar mammas gamla tomtar slitna men så mycket jul för mig.
Oj, du lyckades verkligen ge honom ett ansiktslyft! :)
Mycket finare blev han av din uppfräschning! Skönt för honom att inte se riktigt så uppstressad ut längre ;)
Läskig han såg ut innan :P haha
Therese: Japp, visst kan jag göra det. Vad behöver du hjälp med? Jag kan måla ditt ansikte med hobbylack om du vill :-) :-) :-)
Efva: Nu har jag två, så om jag hittar en till så säger jag till. Jag behöver inga fler.
Helena - Helly: Japp, så är det. Vissa saker går det bara inte att vara utan.
Julstugan: Håller fullständigt med. Det finns sånadär favoritsaker som MÅSTE fram. Helst på samma ställe som förra året. Och året före det. Och året före det...
Linnea: Japp. Vem behöver botox när det finns hobbylack?
Anna: Mmm julen är tillräckligt stressig ändå för en tomte.
Emelie: Visst gör han?? Det är något med de uttryckslösa ögonen som gjorde honom otäck. Hade jag inte sett den här tomtevarianten hade jag nog blivit lätt besviken av att få en sån i present av mina päron :-)
