Detta har fått en släng av min favoritdekor: De regelbundna gröna prickarna på kanten är en koppargrön engobe som droppas på godset innan första bränningen. Dessa prickar ligger alltså under glasyen och skiner igenom. Sedan en vit blank glasyr som får ett gäng stänk av metallsvart glasyr ovanpå. När glasyrerna reagerar med varandra blir det svarta grönt.

Durkslaget fick tre fötter denna gång. Det lämnar lite mer utrymme för hålen. Hålen görs genom att "pierca" leran med ett sugrör. Måååånga gånger. Lite tidskrävande, lite nervöst. Men roligt. (Kan inte fatta att jag tyckte att det var så himla trist och jobbigt första gången)

Mönstret är ett riktigt terapiarbete. Nej då. Jag skojar bara. Det här är faktiskt bland det enklaste man kan göra. Ovanstående mönster skapas genom att lägga på en duk, kavla över duken (som är det rätta sättet) eller arbeta in den med en fuktig svamp (som jag gjorde - jag visste inte bättre. Men det funkade det med) och sedan måla över med engober. Många lager. När målningen är klar så plockar man bort duken, snyggar till allt och bränner godset. Nästa gång är det bara en genomskinlig glasyr som krävs och då blir det så här.

Ett fat i favoritfärgen turkost. Som redan har hittat ett nytt hem. Det ska få bo hos Åsa. Det tyckte jag att hon förtjänade efter sin hjältinneinsats häromveckan. Dö, spindel. DÖ!

Varje vecka är full av nyheter och inspiration. Det är så kul att se vad alla pysslar med, och att stjäla är helt okej. Så länge vi bara pratar idéer så klart :-)

 

Ovanstående gran stod på hyllan förra veckan. OJ vad jag är sugen på att göra några liknande. Tre stycken i olika höjder. Men shit vilket terapijobb!!! Vet helt ärligt inte om jag har tillräckligt med tålamod för att ens försöka. Jag klurar på det ett tag.

 

 

I onsdags hade jag en vän på besök. Jag kände verkligen inte för att laga mat, men kände ändå för att göra något gott. Det fick därför bli en sallad på ruccola, tomater, grillad kyckling och parmesan. Och färska fikon så klart. Så gott och så enkelt. (dessutom serverat på ett fat som jag har gjort custome made i inflyttningspresent till min vän. Jag tjuvanvände det lite så att hon fick se det in action)

 

I helgen är det chokladmässa. Nån mer än jag som ska dit? Oavsett vad: önskar er en riktigt trevlig helg!!

Tänk att tisdagar helt plötsligt skulle gå och bli en av veckans bästa dagar?! Jag är så himla nöjd över att jag hamnade på keramikverkstan. Av en ren slump. På grund av en inställd middag. Och jag hamnade så rätt.

Ovanstående fat är på gång just nu. På bilden ovan är fatet format och målat, men har inte genomgått första bränningen än. Jag hoppas att det är bränt när jag kommer dit idag, så att jag kan glasera det. Durkslag nr 2 är med all säkerhet bränt vid det här laget.

 

PS:
Prick tre månader kvar till julafton :-)

Sådärja! Dags att visa upp det färdiga durkslaget. Äntligen klar! Det är verkligen en tålamodskrävande process att färdigställa ett gods som man är nöjd med. Eva har lärt mig en ganska grundläggande princip: Förälska dig inte i något gods innan det genomgått sista bränningen. Men det är svårt...  

Så här blev det till slut. Tillåt mig att vara nöjd.

   
Men helt nöjd är jag kanske inte. Glasyren på själva durkslaget hade gärna kunna få bli lite mer täckande. Visst, de röda kanterna är med flit, där har jag gnuggat bort en del av glasyren innan bränningen. Men det är lite flammigt på själva durkslaget. Det är svårt att glasera vitt på den röda leran...
   
På fatet ser ni hur jag vill att det ska vara. Täckande vitt, men med röda kanter. SÅ ska det vara. Inte flammigt alls :-)
   
Detta blir en present till min syster. Ytterligare ett durkslag är påbörjat, som ska bli en present till kära mamma. Med tiden blir det säkert ett till mig själv också. Jag gillar nämligen att använda durkslag som fruktskålar. Hålen gör att frukten överlever lite längre. Urk för mögliga vindruvor i botten av en skål, eller vad säger ni?  

Idag är det tisdag, vilket är keramikdag. Har, utöver durkslag nr 2, ytterligare några påbörjade saker som förhoppningsvis kan glaseras, och ett fat som måse få lite mera tid och kärlek innan det är redo för den första bränningen.  


Ha en fin dag!  

Nu är det säkert nån som tänker "Men du kan väl dreja redan?" Nja är väl svaret på den frågan. Jag kan absolut sätta en lerklump på drejskivan, dreja den och få till något fint. Jag har blivit så pass bra att jag kan styra om det ska bli ett fat, en skål eller en mugg. Men thats it. Nu är det dags att ta kontroll. På riktigt. Och dessutom lära mig att få saker och ting att se likadana ut.

 

När jag och Mia var i Lübeck förra året så shoppade jag en snögubbe i keramik på julmarknaden. Jag döpte honom till Johansson. När julen tog slut och det var dags att städa undan var jag inte riktigt redo att ställa tillbaka honom i förrådet. Det var ju fortfarande snö ute, och jag GILLAR honom. Mycket. Snön försvann, men Johansson ville inte gå och lägga sig. Så han bor fortfarande kvar. Bland gurkorna. Där trivs han, och jag trivs med honom :-)

Något som dock inte har kört igång ännu är keramiken. Den följer skolterminerna så jag får ge mig till tåls ett tag till... Men på grund av våren och sommarens bloggtorka så har jag ju inte hunnit visa upp det sista jag gjorde.

 

 

Och så här blev det. Röd lera och vit glasyr. Jag blev himla nöjd med varje glas var för sig. När man ser dem i grupp så syns det tydligt att jag inte direkt har lyckats med konststycket att få dem lika. Men om man använder dem i en dukning så står ju glasen ändå en bit ifrån varandra och då märks det inte lika mycket. 

 

Blev faktiskt sugen på att göra vinglas till mig själv. Vi får väl se vad som händer i höst :-)

 

 

 

 

Är dessutom väldgt nöjd med den lilla urgröpningen för salladsbesticken. Eller så kan man använda fatet som fruktfat och låta en klase vindruvor hänga över kanten.

Tidigare inlägg Nyare inlägg