Nu är vänstra ögat halvöppet kortare stunder. Inte på heltid. Men tillräckligt öppet tillräckligt länge för att han skulle se oss. Och för att intressera sig för sina leksaker. Och för att visa ett litet leende. Snacka om lycka! Det rann många glädjetårar då. 

 

Vi har till och med vågat oss på en barnvagnspromenad nu på morgonen. Han tittade runt, verkade inte speciellt besvärad av solen, utan bara nyfiken på omgivningen. Nu ligger han i sängen och plockar med sina leksaker igen. Älskade unge.